Utan att medvetet försöka kliva på ömma tår...här är mina 5 ören runt hastighetsstegen som verkar vara ett både missförstått, och känsligt ämne.
Jag har jobbat några år som instruktör på avrostningar, grundkurser (knix) och kurser på storbana, i alla hastighetssteg/grupper.
Den största skillnaden mellan lugn / snabb grupp är enligt min uppfattning frågan om eleven tagit till sig det vi lär ut.
Finns blicken där (vet vi var vi är på väg, grunden till må-bra-feelingen hos mig iaf), gasar vi rätt (grepp, vilket vi är intresserade av va?), bromsar vi rätt (säkerhet om något?) och kan vi verkligen styra hojen effektivt (aktiv motstyrning, säkerhet igen).
Det är när man börjar få ihop alla dessa detaljer tempot höjs, det är ofrånkomligt.
Jag kan bara gå till mig själv, drar jag ned på mitt "grundtempo" 40-50%, så behöver jag inte köra värst aktivt längre...(det är ju det som gör att jag har kapacitet över att jobba som instruktör, och att kika på mina elever).
Hastighetsindelningen är en säkerhet i sig, vi måste låta osäkra (eller försiktiga) förare få en lugn miljö att utvecklas i, likväl som att en förare som nått längre i utvecklingen, ha ett grundtempo där de tillåts öva effektivt, och inte åka och fundera på annat...
Vi vill ju nästan vara på gränsen att trigga de otrevliga överlevnadsinstinkterna vi dras med för att inse att vi:
a, har dem
b, kan göra något åt dessa...
Att vara där och nosa är det som utan jämförelsen gett mig mest insikt i mina egna problem som förare. :tummenupp
Det finns inget positivt med att ta en erfaren förare och tvinga in den i lägre tempo, likväl som att man höjer stressen i de lugnare grupperna (något jag ser en potentiell risk med nu, om vi inte skrämmer bort mer erfarna förare).
Och, nej, det går sällan värst fort i en snabb grupp, men för en oinvigd, som står och tittar vid rakan, så kan jag förstå att det ter sig som rena rama roadracingträningen.
/J