Det finns några poänger som sannolikt skulle gå att göra utfrån ovanstående och annat du skrivit men jag avstår från det. Istället några korta reflektioner med beröringspunkter i det som avhandlats.
Avståndet mellan att konstatera det begångna självmålet och att aktivt önska något ur livet är rätt, nej väldigt, väldigt långt. Att inte vilja krama dem förbehållslöst är inte samma sak som att "önska livet ur någon"!
Jag kan inte riktigt tänka mig vad du skulle använda för ord för det de tillfällen då någon verkligen vill ta någon av daga! Du gör slut på orden i förtid känns det som...vad finns det kvar att säga då riktigt elände visar sitt fula tryne?
Sett så här lite från sidan...så är jag både på en gång fascinerad av och smått oroad över ditt starka engagemang för de som så uppenbart tillbringar sin mesta tid i samhällets skuggor. Både sannolikt beundransvärt -jag är inte rätt person egentligen att förstå sånt, därför sannolikt- och lite skrämmande på en och samma gång. Alla har något som driver en...jag undrar bara vad.
Flera inlägg i debatten har tydligt deklarerat att de anser att konsekvensen (dvs döden) stod i paritet med det misstänkta brottet de var misstänkta för och att de anser att de fick vad de förtjänade. Om man formulerar sig så hur tolkar då du det om inte att man önskade livet ur dem? Finns det något annat sätt att tolka det på?
Man ger ju ingen som helst fingervisning om att visa på någon som helst förståelse för att det var ett misstag från killarnas sida såväl från polisens sida med ett resultat INGEN från början önskade. Samma personer uppvisar dessutom ingen som helst vilja/intention eller förståelse för att arbetssättet som polisen använde KANSKE går att förbättra! Dvs., skall man raljera, så anser de att det var helt perfekt. Och att man gärna ser att fler kriminella, oavsett brott de är misstänkta för, skall gå samma väg (dvs. en för tidig död) samt att man anser det vara bra!
Mina val av ord är inget annat än en reaktion på den alldeles för överdrivna inställningen som uppvisats i tråden där man, som jag skrev ovan, anser att snatteri skall leda till döden och att man anser det är bra. Fast det kanske inte du anser är överdrivet? Du kanske dessutom anser att det är helt ok med en sådan inställning?
Som tur är sitter individer med NÅGOT mer nyanserad bild av livet i våra domstolar, som ibland också fattar fel beslut. Framför allt har de flesta av dessa nämndemän en förståelse för livets vedermödor parallellt med vilka lagar som gälle roch hur de bör tolkas SAMT vilka alternativ till lagföring som finns.
Dvs. i korta ordalag. Jag hade aldrig behövt ta till så starka uttryck om inläggen varit aningen mer nyanserade med en gnutta innehåll av förståelse (vilket INTE är samma sak som acceptans).
Kan jag känna att jag önskar livet ur någon? Japp, klart jag också kan känna att man skille vilja betala tillbaks med samma mynt. Men att TÄNKA en tanke är rätt stor skillnad från att uttrycka den. Ger jag den i tryck eller verbalt påverkar jag min omgivning vilket jag INTE gör om jag behåller den för mig själv. Om jag verkligen skulle vilja livet av någon försöke rjag påverka för att det skall ske.
Jag är emot dödsstraff trots att jag ibland känt att det vore det enda rätta. Emot det därför att det inte finns något felfritt system och jag accepterar INTE att oskyldiga människor bestraffas med döden.
Så, skilj på förståelse och acceptans!
Förmodligen hade de som nu kastar skit på polisen gjort det även då. Nej, all heder åt polisen för det arbete ni gör. :tummenupp