Jag är i sak också emot lagstiftningen.
Vad jag reagerar starkt på är att SMC är det. Om man tar på sig rollen att visa att mc-kollektivet är (eller kan utbildas att bli) ansvarfullt, riskmedvetet osv så kan man inte gå emot ett förslag om att kräva vettiga skydd.
Det blir ett paradoxalt resonemang som leder till ett (i miniatyr, för SÅ farligt är det inte) politiskt självmord i debatten.
Jag håller inte med om att krav på lagreglering är ett måste för att visa ansvar osv. Det är ju lite "standard" i vårt svenska tänk, att storebror ska ta hand om oss och visa hur man ska göra (med t.ex. lagar). Att arbeta för att motivera mc-kollektivet till att själva VÄLJA skydd, tror jag ökar förutsättningar för att skydden faktiskt används.
Apropå den ironiska kommentar att "SÅ farligt är det inte"... Nej, det är det faktiskt inte. Visst, varje människa som dör är en stor förlust. Men i nollvisionens ljus har allt som har med trafik att göra förlorat proportionerna.
- Varje år dör 2000 personer i vanlig influensa (läst i kvällstidningarna i samband med svininfluensan).
- Och hur många dör eller skadas inte inom idrotten? Exempel är ridolyckor som är mycket vanligare än mc-olyckor. Har inte siffrorna framme just nu, men läste i tidningen "Ridsport" att ridning är 20 gånger farligare än att åka mc. Det var också kommentaren jag fick på akuten när jag brutit axeln efter en ridolycka: "Ja, ridning är tom mycket farligare än att åka mc!"
Så som sagt, var är proportionerna? Jag säger inte att vi ska sluta arbeta för förbättringar, men alltså, ytterligare lagregleringar är att gå för långt.
