Först och främst - en eloge till ett forum som kan ta sig tillbaka till att debattera ämnet efter en detour som heter duga: utan att folk tar till VERSALER,
fetar sin text, tar till Godwin eller hoppar av med buller och bång. Nice!
@ roffe_s
Tankeväckande recap av viktiga siffror. Önskar att många fler kunde sitta ner en stund, vända och vrida på dessa siffror innan första turen för året, försöka omsätta siffrorna i ansikten på vänner man haft, försöka sätta talen i relation till skräckupplevelser man själv haft - men rett ur. Just den gången...
Absolut inte låsa in på det negativa och hemska, men kanske något litet hedra omkomna kamrater genom att inte upprepa just deras misstag...
@ Chopperbyggaren mfl.
Visst, utomlands - där det fortfarande här och var kan vara valfritt om man väljer att köra med eller utan hjälm så kan jag ge dig lite halvrätt: När hjälmanvändandets vara eller inte vara kan transformeras till ett slags statement, där man vill peka på individens frihet i en liberal livsåskådning, där kan det finnas individer som kör utpräglat försiktigt just för att sätta tryck bakom sina argument att säkerheten inte styrs av hjälmanvändning.
"Let those who ride decide"-rörelsen är stark i USA, och jag kan sympatisera med tanken bakom kraven att hålla lagstiftning stången.
Men, det skiljer mellan Sverige och USA! Hos oss har vi en tvingande lag för hjälmanvändning, i USA har man ett försäkrings- och sjukvårdssystem där man i mycket större utsträckning själv väljer hur man vill gardera sig för framtiden. Och man betalar därefter.
Att i Sverige fara omkring på stan utan hjälm är ett lagbrott, och därtill amoraliskt. Vilken olycka vi än råkar ut för så kostar det fläsk för samhället här i Svedala. Att då inte ens ha hjälm på skallen finner jag sanslöst korkat för egen del, och totalt respektlöst mot samhället i stort. Jag vet att resonomanget haltar i flera aspekter, speciellt om man sträcker ut det i sin förlängning... ...men jag kan inte frigöra mig från den uppfattningen.
Jag är inom mig själv nära på lika fördömande mot hojåkare som inte klär sig för sin uppgift:
View attachment 5561
När jag möter ett miffo på sommaren i fladdrande T-shirt som plötsligt hejar på mig med naken hand så går det en blixtsnabb kontrollfråga igenom skallen:
"Varför skall jag hälsa? Vad i hela värden kan jag tänkas ha gemensamt med denna läppspelare...?"
Självklart hälsar jag. Och sänder en förhoppning att denna förare skall vurpa så lite och så försiktigt att händerna går att använda igen, snart. Inte direkt. Men snart. Och sedan hoppas jag att killen (alltid en kille...) skall vilja fortsätta köra hoj efter sin minnesbeta, inse sitt misstag, börja använda lämpliga kläder och inte hamna i klyschträsket med att "jag hade motorcykel när jag var yngre, men insåg hur farligt det var så jag sålde hojen." (Hans radhusgranne som han grillar tillsammans med på Floskelgatan skulle för övrigt "köraihjälsigdireCkt" om han skaffade MC...)
Vilket för oss till
Då vi har mc-förare som avlider trots hjälm/skyddsutrustning och vi har ännu fler som överlever/klarar sig utan allvarliga olyckor sitter ju uppenbarligen säkerhet inte i hoj eller kläder utan innaför pannbenet. Det intressanta hade varit att försöka bringa klarhet i vad som skiljer, i sätt att tänka/fatta beslut, hos individer som överlever vs. de som kör ihjäl sig.
Jag tror att många av dem som kör hoj och fortsätter att överleva har haft turen att få vurpa/klota/krocka under någon slags kontrollerade former. Fått känna ilningen, fått registrera hur kroppen förbereder sig för att gå i strid, fått tänka de sista expressgenererade tankarna - och fått överleva. Samt förmått dra erfarenheter därav...
Ser jag till mig själv så har jag vurpat så det räcker. Visst, dragit lärdom av det - men jag
vet att jag inte näbbat för sista gången. Alltså klär jag mig så att nästa tabbe från min sida skall leda till så kort konvalecens som möjligt. För att jag gillar att köra hoj.
Stöddig? Då skulle ni sett allt det jag raderade...
Jag håller med TS i det mesta
<snip> Men utvecklingen verkar inte gå att styra mot mer sans, framtidens övervakning och säkerhetsnojja som lurar bakom hörnet känns lite skrämmande. Med ord som " det blir ju säkrare" verkar det gå att hitta på vad som helst, i den "goda" sakens namn.
Slut på gnäll!
Mvh.
men är inte beredd att pruta på skyddskläder och hjälm. Det är mitt enda skydd mot "caged drivers" som går utanför alla de försiktighetsåtgärder jag rimligen kan vidta för egen del i min körning.
Det jag önska att fler hade mer av i sin körning är fantasi. "Vad händer om...?" "Vart tar jag vägen när...? "Vilka är mina alternativ...?"
Ta någon minut och fantisera över denna bilden - och klicka på den för att förstora!
View attachment 5562
Foto: Jay Janner/Austin American-Statesman
För den oinvigde: En "olycka"
För oss som kört några säsonger - ett scenario som "känns igen" även om vi inte råkat ut för det. Ännu.
För det är den inställningen man
måste ha om skall höja sina odds.
"Ännu".
Ju mer medveten man är över att ens nummer ligger i tombolan desto större chans har man att flytta fram tidpunkten för dragningen. Eller kanske, kanske rent av undvika det helt...?
Vänstersvängade bilist. Kvaddad hoj. Reflexer i rutorna av räddningspersonal utanför bild.
Debris från en krasch som fortfarande luktar. Glykol. Sammanpressad metall. Död.
En vänstersko. MC-Förarens? Kanske - men killen på trottoaren står i strumplästen. Är han bilföraren?
Hon: är hon gravid? Åkte hon med i bilen? Var tar livet dem någonstans nu, efter detta? Vart var dom på väg när dom skulle svänga vänster? Nästan hemma...?
Hennes avvisade kroppsspråk, armarna i kors - ovillig att ta till sig det som hänt. Hans hand över munnen - verkligheten som börjar tränga in, kanske en omedveten gest över tankar som kretsar kring vad man skall säga i ett kommande förhör.
Eller också är dom bara nyfikna kringboende som rusat ut hals över huvud när dom hört smällen - vad vet jag...?
Jo, ett vet jag - mental förberedelse inför det otänkbara kan i bästa fall hålla dig borta från själva olyckan, men framförallt hjälper dig att agera in i det sista för att hitta den där utvägen andra inte ser.
Ledsen att skapa "tråkig stämning" i tråden, men hojåkare kommer att dö i år med. Den som bäst bestämmer om det blir en själv är... ...man själv.
Hampe