Så, böla inte för mycket. Det är inte självklart att alla skall köra hoj. Alla är inte lämpade, så enkelt är det.
Denna kommentar är en bra sammanfattning på det nya körkortsprovet. Tydligen tror en del Besserwissers att MC-körning är någon magisk konstart som enbart ett fåtal "experter" ska få lov att utöva. Nej nu får det vara nog på fjanteriet. En MC är inget annat än en stor moppe som ska köras med välbehag och enligt Sture Stelben's numera odödliga kommentar " Köra hoj ska vara primitivt", dvs utan rymddräkter,dykarhjälmar,knäpuckar och annat onödigt skit.
Precis!
...fast tvärt om då.
Du
är medveten om att SMC arbetar för att... ...
modernisera uppkörningsprovet för MC-kort...?
Alltså försöka vikta över från vissa av körgårdsövningarna till annat som anses göra bättre nytta i vardagstrafiken.
Det känns inte som det gått upp för dig.
Själv blev jag rätt paff när jag hörde om det. Jag har hållit mig undan debatten, för jag fattade inte riktigt varför jag reagerade så negativt på beskedet.
Är min ståndpunkt fel när jag anser att en motorcyklist skall kunna hantera sitt fordon under alla förhållanden?
Kanske.
Jag förstår att min inställning till körgårdsövningar verkar omodern när jag säger att jag tycker att dom är bra och relevanta.
Jag har för länge sedan insett att min önskan att införa även vippbräda och dessutom införa tidtagning på de olika momenten blir svårt att argumentera för. Dom brinnande ringarna också...
Så jag håller käft (tills nu) och försöker titta inåt istället. Varför är jag så låst vid körgårdsövningar?
För att det var så jag lärde mig köra.
Först utan att veta om det, cyklandes på bryggorna i hamnen.
Allt längre och längre ut, smalare bryggor och djupare vatten under mig.
Höst och vinter blött och halt - jädrar vad man kunde bromssladda på de såphala planken, i väntan på riktiga vintern.
Springorna tillförde en extra dimension. Bara ni som provat vet vad jag menar.
På våren zig-zagande i slalom mellan jobbiga båtägare som trodde dom hade ärende att skaffa ute på mina bryggor, och sommartid torkade plankorna upp såpass att springorna var bredare än cykeldäcken. Självklart var den årstidens utmaning att korsa springorna med så liten infallsvinkel som möjligt.
...utan att fasta och dyka med huvudet före ner på däcket till en plastfolka. BTDT...
Och så fortsatte det. Tävla vem som kunde cykla längst i spårvagnsspåren, och med moppen - vem som kunde balansera längst ovanpå rälsen där spårvagnen inte gick i gatan längre. Har ett vagt minne av en gul skylt också någonstans, men vagnarna gick mer sällan då.
Hela mitt tvåhjuliga liv har varit en enda lång serie med utmaningar, benchmarking och tävlingar - oftast i det jämnaste av alla startfält: me, myself and I.
Åsso min bror, då - för dom av er som träffat på den fubbicken.
Jag speedtrackades genom OK-trafikskola på Frölunda Torg eftersom jag sabbade skolans upplägg och kom med goda råd till dom som hade besvär med dåtidens körgårdsövningar, och tog mitt nya 16-årskörkort till Blixås och grabbarna där för att pina min stackars XL125a i trialbacken på baksidan av startbacken, samt studsade runt längs T-slingan på en cykel som alls inte var lämpad.
Och körde till Anderstorp för att kolla på Swedish TT, Uddevalla för att kika på backtävling, och och och.
I lumpen vart det precis hur mycket körgårdsövningar som helst - speciellt som vi utbildades på både Jawa och 258, och så har det fortsatt - jag fortsätter att larva med körgårdsliknande övningar på vilken cykel jag än sitter på, och i vilka sammanhang som helst:
"Kommer jag mellan här? ...med väskor på? Kommer jag under den porten om jag lägger mig platt, eller måste jag kliva över på bara ena pinnen? Varför är det trögare åt höger än åt vänster? Det måste jag öva mer på!"
That's me! Jag är old school, hard core lågfartsfantast.
Min övertygelse är att man som motorcyklist skall ha full koll på sin hoj i alla hastigheter och under alla förhållanden.
Vägen dit är kantad av en himla massa tappade hojar, och då kommer vi till nästa käpphäst - man skall inte köra större hoj än man kan lyfta upp.
...ur diket, om det skulle behövas.
Alla dessa GS-hojar, överlastade redan med "nödvändiga" tillbehör från drömkataloger.
Hur många ägare utnyttjar ens en bråkdel av kapaciteten? Hur många kan resa sin hoj från slätt underlag? Från en olycklig position...? Med last...?
Jag har kommit till insikten att jag är en elitistisk jävel. Jag anser att man skall kunna skifta däck själv, sköta sitt underhåll, nita en kedja, förstå sammanhangen och hjälpa dom som ännu inte har lärt sig det samma. Jag tycker att man skall kunna hantera sin hoj, förstå hur man ställer in reglage och passa till sitt råmaterial så det fungerar för en själv.
Framförallt anser jag att man som motorcyklist hela tiden skall aktivt anstränga sig att bli bättre på det man gör. För sin egen skull. För kollektivets skull. För utvecklingens skull.
Jag inser att detta till stora delar är på väg ut ur dagens samhälle, och inte har samma värde för andra som för mig personligen.
Men det är jag! Bland inte ihop mig med SMC. Inte i just detta fallet.
Jag har min uppfattning klar, men inser att SMC i denna frågan är mer förankrade i nuet och framförallt mer framsynt än vad jag själv är.
Fick jag önska någonting, så är det att fler ägare av motorcyklar försökte bli vän med sina hojar. Arbeta med dem istället för mot dem, och känna sig redo att närma sig den människa-maskinsammansmältning som är anledning till att jag fortsätter att köra hoj.
Min uppfattning är att körgårdsliknande övningar är en mycket stor del i att någon gång i framtiden kunna uppnå harmoni i sin körning på ett Deluxe-plan som öppnar upp en målarlåda med helt nya, klarare nyanser - och kvartsnoter därtill, sjätte grundsmaken och i slutändan 42.
Men, man måste kanske inte uppnå denna nivå av helighet redan innan körkortet delas ut...?
Det är där jag brottas med mig själv just nu i denna fråga.
Kanske duger det att man är en trafiksäkerhet förare för att få ut sin skära passersedel till fortsatt utveckling.
För det är det vi måste trycka på, kommunicera, banka in - att det gäller att vilja utvecklas för att vara motorcyklist.
Är man nöjd med körkortet så är man inte motorcyklist. Inte speciellt länge.
Hampe
