Nejdå. Jag tänker på nödsituationer, dvs samma nytta som ABS ger.
Nu förutsätter jag dock att handbromsen styr bägge och att bakbromsen endast bakbromsar, samt att funktionen går att slå av.
Nej, så är det inte.
Det finns en massa olika upplägg när man sätter bilbromsar på motorcyklar, men inget av dem går att koppla bort när man känner för det.
Somliga är delintegrerade, andra helintegrerade.
Den gemensamma nämnaren är egentligen bara att deras ägare missförstår funktionen och riskerar försätta sig själva och andra i kniviga situationer bara för att dom inte vet vad dom håller på med.
"Nödsituationer"? Vad är det som är bra med att man inte själv kan styra sitt bromsande då?
Är det inte då det är som mest angeläget?
Själva vitsen med integralbroms är ju att den skall bromsa
både fram och bak i samma rörelse. Att fotbromsen aktiverar även viss inbromsning fram. Eller att handbromsen även aktiverar viss bromsning bak.
Moto Guzzi har haft sådan lösning sedan decennier. Honda VFR har det också. Vissa BMW. T o m min Piaggio X9 på 180 cc har integralbromsar. Så det blir allt fler.
Att funktionen skulle gå att stänga av ställer jag mig tveksam till. Det är ju ingen elektronik vi talar utan utan hydraulik. Och den ändrar man nog inte via ett reglage på styret... I vart fall inte på min Piaggio.
Och varför skulle man vilja koppa bort den? Möjligen för gruskörning om man vill kunna låsa framhjulet på löst underlag, men inte vill riskera att låsa bakhjulet. Fast låsa framhjulet på grus (för att få kortare bromssträcka, "bygga upp en vall av grus framför däcket") är kanske lite överkurs för de allra flesta om man sitter på en 1000 cc på 228 kg + förare.
Men, "Grus-Hampe" får gärna invända mot det sista jag skrev!
Du är ju van vid att köra tunga hojar på löst underlag.
Ja, ibland vill man låsa upp fram, och ibland vill man låsa bak. Men framför allt vill man få bestämma själv.
Det kan tolkas som machoelitististiskt eller vad fan som helst, men för mig är "två oberoende av varandra verkande bromssystem" nära nog kvintessensen av att köra motorcykel. Att spela med det jag har, att göra det bästa av dessa båda bromsars olika betydelse för motorcykelns dynamik, känna rushen när man gör det omöjliga med en hoj - igen.
Acca fort kan ju vem som helst göra, köra fortast rakt fram gör den som som har minst att bekymra sig över för stunden - men att bromsa riktigt bra kräver att man intresserar sig för det man håller på med, och att man vill utvecklas på och med sin MC.
Det jag inte fattar är att det sedan decennier är så bortglömt hur man bromsar. Ansättning-sekvens-dosering verkar vara ett okänt begrepp idag. "Huh..?" brukar man kunna läsa sig till i de nollställda nunor man presenterar det hela för.
Hur svårt kan det vara? Jävligt svårt, tydligen.
Det visar sig att dagens glyttar inte kan cykla med en hand på styret längre, kan inte flytta en boll från ena handen till den andra - medans dom cyklar; klarar inget alls av det vi gjorde som små på våra hojar.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6513740
Lyssna på ett jävligt skrämmande reportage!
Men, är verkligen ABS och integrerade bromsar lösningen?
"Handikappanpassning" av motorcykeln tills den blir en liten smalspårig bil?
Kan inte motorcykel få fortsätta vara motorcykel?
Att bromsa en motorcykel är en konst!
Varför inte försöka lära sig...?
Här är ett fint diagram som berättar vad det handlar om!
Gå in på sidan
http://www.motorradonline.de/schraubertipps/ratgeber-richtig-bremsen-teil-1-ohne-abs/378137
så går det att klicka upp den i större storlek!
Röd kurva: fordonshastighet
Blå kurva: framhjulshastighet
Orange kurva: begärd bromskraft bak
Grön kurva: begärd bromskraft fram
Precis så här ser en bra inbromsning ut!
Inga bromsar smälls på, utan inbromsningen inleds med en första ansättning av bakbromsen millisekunden innan frambromsen aktiveras.
Totalt bortglömt idag när man talar med folk - och ändå den absolut grundläggande förutsättningen för att genomföra en effektiv inbromsning.
Ansättning -> sekvens.
Man skapar sidledes stabilitet genom att "sträcka ut" hojen med ansättningen bak först.
Man skapar stabilitet i nästa axel genom att inbromsningen bak "suger ner" bakfjädringen och möjliggör hårdare inbromsning fram i senare skede, med minskad risk för att bakhjulet går upp i luften.
Men, studera framförallt divergensen mellan grön och orange kurva! This is where the magic happens!
Samspelet mellan hand och fot, och hur man stegvis bygger upp bromstrycket fram.
Behålla kylan, låta padsen landa mot skivan och sugas fast mot den istället för att smälla på bromsen och istället låsa fast skivan - och däcket.
Låta vikten vandra fram, låta framhjulet deformeras till optimal form för inbromsning medans man sakta lägger på allt mer bromskraft fram - samtidigt som man lättar trycket bak.
Ren och skär njutning. Metallurgisk poesi, Motorcykeldynamik at it's finest.
..och alla dessa möjligheter är folk beredda att avstå genom att acceptera bilbromsar istället?
Kör bil då, goddamnit!
N.B! Alla stegen fram till nu är precis lika viktiga vare sig man kör med eller utan ABS! Detta är grunden för all korrekt inbromsning på motorcykel.
ABS förlåter dig delvis om du smäller på frambromsen utan känsla så till vida att den går in och reglerar ditt bromstryck när du vill låsa upp framskivan, men du förlorar massor på kuppen: tid, bromssträcka, kontroll på hojen., glädje i inbromsningen.
Vill man stanna kort och korrekt - och med ABS ha en stabil hoj att kunna styra undan med under pågående inbromsning så är det så man måste göra.
Ansättning - sekvens. Går aldrig att komma från.
Med ABS slipper man däremot "dosering" eftersom systemet detekterar hjullåsning och motverkar detta, men att skippa de två tidigare momenten är som att hoppa in halvvägs in i en Kieslowskifilm och tro att man skall fatta något.
Bilbromsar på MC tar bort alla dessa möjligheter till optimal inbromsning, och är en styggelse från dag 1 dom någonsin monterades på en hoj.
Söksträngen "eliminare frenata integrale guzzi" ger 2870 träffar på Google, och jag måste säga att det glädjer mig. Det finns tydligen hopp om mänskligheten ändå.
Varför inte vilja lära sig köra hoj på riktigt? Varför acceptera ett filter mellan sig själv och körupplevelsen?
Men det handlar inte bara om bromssträcka eller hanterbarhet under hård inbromsning.
Bilbromsar på MC fuckar upp det dagliga finliret med hojen:
När du kommer med nedlägg i favoritkurvan - och den är full med grus?
Du vill komma ner i fart för att sedan rakrikta någon sekund innan du lägger ner igen, hårdare i nytt spår.
Vilken broms vill du aktivera? Visst vill du kunna välja?
Rondellen visar sig vara full av dieselspill och bilarna framför dig stannar plötsligt.
Du vet att frambromsen kommer att dra omkull dig, så du vill bara bromsa bak. Well, lycka till...
I hårnålen uppför i Alperna har en stolle på väg nerför försökt klippa en sista medtrafikant innan kurvan du är mitt uppi, och han hinner inte tillbaka igen. Det enda du behöver göra för att snabbt ta ett snävare spår i nedlägget är att dutta på bakbromsen så hojen styr in närmare kanten snabbare än en vessla. Utan kombibromsar.
Med...? Tja, vad heter "skaderapport" på Slovenska nu igen...? "Hemtransport...?" "Titanimplantat"?
Olika tillverkares integrerade bromssystem har olika funktion.
Hondas CBS system funkar inte som BMWs etc etc etc - men de flesta är lika jävla illa missförstådda allihop.
Det minsta man kan begära av en motorcyklist är att han har förståelse för tekniken som antingen kan rädda eller ända dennes liv.
Hampe
