Stig Björk
New member
Sporthojar och försäkring
Under andra halvan 90-talet började det komma fler och fler signaler om att de s.k. sporthojarna var väldigt olycksbelastade, både i antal och i kostnader. Det här var inget unikt för Sverige. Samma uppfattning fanns också i övriga Europa. I Sverige var det nog försäkringsbranschen som slog larm först. När SMC:s tidigare partner Trygg Hansa försäkrade 700 st R1-or så var nästan 300 av dem inne för skadehantering av olika slag. 60% av motorcyklisterna som dog var sporthojsåkare. Det började diskuteras restriktioner av olika slag, bl.a. i Frankrike, ja till och med förbud.
Inom SMC insåg vi ganska snabbt att det här kan bli ett stort problem framöver och därför började vi arbetet med att få ned olyckstalen för skulle det här gå för långt så skulle det komma restriktioner i mc-åkandet och det skulle inte bara drabba sporthojsåkarna utan hela mc-kollektivet på ett eller annat sätt. Av den anledningen drog ”sporthojsprojektet” igång och vårt motto var: ”Rädda sporthojen innan någon förbjuder den!”
Vi riktade in oss på att försöka få sporthojsåkarna inse att det berodde på dem själva, det gick inte att ”skälla” och ”skylla” på försäkringsbolagen eller SMC att deras premier började öka ordentligt. Vi tror vi har lyckats ganska bra med den delen.
Den andra delen var att dra igång bankursverksamhet speciellt inriktade på denna grupp av hojåkare i förhoppningen att få ett bättre resultat. Vi fick med oss Folksam på detta genom att de ställde upp med en ”morot” för att locka deltagare till kurserna. SMC tog fram försäkringen, med 25% självrisk och krav på fortbildning, som blev positivt mottaget av de den berörde. Och en produkt som man förväntade skulle ge räntabilitet för både sporthojsåkare och bolag.
Vi kan väl konstatera att kostnadsbilden reducerats, men inte så det är en lönsam affär för bolaget. Efter 5 års intensivt jobb utan att komma fram, är det naturligt att ett sådant avtal kommer ta slut.
Nu består inte motorcykelvärlden av bara sporthojsåkare. Vi har ägnat oerhörd mycket tid och resurser på att försöka ”rädda sporthojen” och kan idag anse att vi lyckas. Myndigheterna har inte längre tankar om sporthojsförbud, man inser att det är föraren som är farlig, inte hojen. Dock är det fortfarande alldeles för mycket olyckor och alldeles för höga kostnader för att någon skall vara nöjd. Nu återstår det bara en sak och det är att de som kör dessa hojar själva i betydligt högre grad drar sitt strå till stacken genom att ta ett eget ansvar och reducera antal olyckor.
Fortbildningsverksamheten för sporthojar är idag en etablerad del av SMC:s verksamhet, och den kommer förbli så. Vi vet från statistik och undersökningar att endast ett fåtal procent som gått kurser skaffat försäkringsprodukten.
Ca 85 – 90 % av motorcyklisterna kör andra hojar än sporthojar och vi måste kunna stötta dem på olika sätt också.,Detta enligt ett tydigt önskemål på SMC:s riksårsmöte 2008. Eftersom inte Folksam hade möjlighet att få fram vettiga, och prismässigt konkurrenskraftiga, premienivåer för dessa närmare 90% av MC- kollektivet så insåg vi att vi måsta söka oss andra samarbetspartners. Samtidigt som Folksam inte var nöjd med kostnadsutvecklingen för de som hade sina sporthojar försäkrade där så kändes det litet ”naturligt” att avbryta samarbetet med Folksam som huvudleverantör till SMC, vilket sannolikt hade hänt hur som helst! Vi har fortfarande avtal med Folksam som betyder att SMC:s medlemmar kan få 10% på sina försäkringar. Vi har noterad att dom flesta med gamla 25%-försäkringen endast får mycket beskedlig prishöjning, men självrisken reduceras väsentligt. Detta även om skadeutvecklingen skulle ha medförd kraftigt höjda priser. Kom ihåg att det är det individuell prissättning.
Du kan läsa mer vad vi tidigare skrivit om sporthojsproblematiken på vår hemsida http://www.svmc.se/upload/SMC centralt/Dokument/sporthojsförsäkringarna.pdf
I övrigt får du mer information i det färska numret av MC-Folket nr 2/10 på sidorna 18 - 19 om det nya samarbetet, som även innebär flera fördelar för våra medlemmar och organisationen SMC.
Under andra halvan 90-talet började det komma fler och fler signaler om att de s.k. sporthojarna var väldigt olycksbelastade, både i antal och i kostnader. Det här var inget unikt för Sverige. Samma uppfattning fanns också i övriga Europa. I Sverige var det nog försäkringsbranschen som slog larm först. När SMC:s tidigare partner Trygg Hansa försäkrade 700 st R1-or så var nästan 300 av dem inne för skadehantering av olika slag. 60% av motorcyklisterna som dog var sporthojsåkare. Det började diskuteras restriktioner av olika slag, bl.a. i Frankrike, ja till och med förbud.
Inom SMC insåg vi ganska snabbt att det här kan bli ett stort problem framöver och därför började vi arbetet med att få ned olyckstalen för skulle det här gå för långt så skulle det komma restriktioner i mc-åkandet och det skulle inte bara drabba sporthojsåkarna utan hela mc-kollektivet på ett eller annat sätt. Av den anledningen drog ”sporthojsprojektet” igång och vårt motto var: ”Rädda sporthojen innan någon förbjuder den!”
Vi riktade in oss på att försöka få sporthojsåkarna inse att det berodde på dem själva, det gick inte att ”skälla” och ”skylla” på försäkringsbolagen eller SMC att deras premier började öka ordentligt. Vi tror vi har lyckats ganska bra med den delen.
Den andra delen var att dra igång bankursverksamhet speciellt inriktade på denna grupp av hojåkare i förhoppningen att få ett bättre resultat. Vi fick med oss Folksam på detta genom att de ställde upp med en ”morot” för att locka deltagare till kurserna. SMC tog fram försäkringen, med 25% självrisk och krav på fortbildning, som blev positivt mottaget av de den berörde. Och en produkt som man förväntade skulle ge räntabilitet för både sporthojsåkare och bolag.
Vi kan väl konstatera att kostnadsbilden reducerats, men inte så det är en lönsam affär för bolaget. Efter 5 års intensivt jobb utan att komma fram, är det naturligt att ett sådant avtal kommer ta slut.
Nu består inte motorcykelvärlden av bara sporthojsåkare. Vi har ägnat oerhörd mycket tid och resurser på att försöka ”rädda sporthojen” och kan idag anse att vi lyckas. Myndigheterna har inte längre tankar om sporthojsförbud, man inser att det är föraren som är farlig, inte hojen. Dock är det fortfarande alldeles för mycket olyckor och alldeles för höga kostnader för att någon skall vara nöjd. Nu återstår det bara en sak och det är att de som kör dessa hojar själva i betydligt högre grad drar sitt strå till stacken genom att ta ett eget ansvar och reducera antal olyckor.
Fortbildningsverksamheten för sporthojar är idag en etablerad del av SMC:s verksamhet, och den kommer förbli så. Vi vet från statistik och undersökningar att endast ett fåtal procent som gått kurser skaffat försäkringsprodukten.
Ca 85 – 90 % av motorcyklisterna kör andra hojar än sporthojar och vi måste kunna stötta dem på olika sätt också.,Detta enligt ett tydigt önskemål på SMC:s riksårsmöte 2008. Eftersom inte Folksam hade möjlighet att få fram vettiga, och prismässigt konkurrenskraftiga, premienivåer för dessa närmare 90% av MC- kollektivet så insåg vi att vi måsta söka oss andra samarbetspartners. Samtidigt som Folksam inte var nöjd med kostnadsutvecklingen för de som hade sina sporthojar försäkrade där så kändes det litet ”naturligt” att avbryta samarbetet med Folksam som huvudleverantör till SMC, vilket sannolikt hade hänt hur som helst! Vi har fortfarande avtal med Folksam som betyder att SMC:s medlemmar kan få 10% på sina försäkringar. Vi har noterad att dom flesta med gamla 25%-försäkringen endast får mycket beskedlig prishöjning, men självrisken reduceras väsentligt. Detta även om skadeutvecklingen skulle ha medförd kraftigt höjda priser. Kom ihåg att det är det individuell prissättning.
Du kan läsa mer vad vi tidigare skrivit om sporthojsproblematiken på vår hemsida http://www.svmc.se/upload/SMC centralt/Dokument/sporthojsförsäkringarna.pdf
I övrigt får du mer information i det färska numret av MC-Folket nr 2/10 på sidorna 18 - 19 om det nya samarbetet, som även innebär flera fördelar för våra medlemmar och organisationen SMC.
