Apropå en variant av förarutbildning:
Köpte en 125:a och övningskörde med styvmodern i bil bakom (det var okej på den tiden) och skulle ta körkort. Med lite flyt så fick jag en av 20 utbildningplatser på den körkortutbildning som FMCK hade på den tiden och vi åkte till Boden på FMCK-läger.
Utbildningen varade i tre veckor varav två veckor tillbringades på hojen i skogen. Alla manöverbanor, slalom, bromsning, garagesväng och så vidare genomfördes i terräng. Förutom detta så körde vi i leriga diken, grustag, ren skogsterräng och grusväg. All vägkörning genomfördes på grusväg (fanns inget annat norr om Boden där vi var).
Kör man i terrängen i två veckor i sträck, alla dagar och delar av kvällarna så lär man sig att manövrera hojen, på alla sätt, på alla typer av underlag, med och utan hjul som åker åt olika håll, det är oerhört intensivt och jobbigt men också fruktansvärt lärorikt. Dessutom en riktigt bra fysiskt träning.
Dessutom fick vi en gedigen utbildning i att serva och meka med hojarna, de hade inte gått i två veckor utan service... (Jawa, 250kubik, 165kg stålplåt, brytarspetsar, trumbromsar, obefintlig fjädring annat än i sadeln... ja ni förstår)
När vi väl fick komma ut i stan, på asfalt, i trafik så behövde ingen av oss tänka på hojen, den satt i ryggmärgen. Precis alla 20, tjejer och killar hade inga som helst problem med att väja, låsa däck, svänga hastigt och långsamt med precision och följaktligen kunde vi lägga 100% focus på trafiken och medtrafikaterna.
Nu är det ju svårt att genomföra en sådan utbildning med alla människor. Alla har inte tid att åka iväg i tre veckor, en sådan utbildning kostar säkert en bra slant i dagens värld, alla har inte fysiska förutsättningar för att genomföra den o s v men jag tycker grundtanken är riktigt bra. Lär man sig köra motorcykel i terräng så lär man sig VERKLIGEN att behärska motorcykeln...
Kan ju nämna att alla 20 fick sitt körkort...