Vägbommar brukar man bara se på vägar där det inte är tillåtet att åka eller där det då man åker in på vägen står en skylt som säger att det är en återvändsgränd eller nåt liknande.
Finns det inget sånt så kommer ju en bom att överraska förstås men det har jag aldrig varit med om själv.
Hur var det i det här fallet?
Rycker in till Mudders försvar här:
Bommar finns. Bommar finns där man minst anar dom. Att det sitter en markerad och skyltad bom ute vid vägen för att markägaren skall slippa ha trafik in på vägsystem där det sedan dumpas kylskåp och gud vet vad, slaktas stulna får, kalvar eller bilar är inte mycket att säga om. En seriJös adventurerider inser att han är för nära bebodda trakter och nobbar en sådan enkel utmaning och beger sig istället längre hemifrån för att få köra vildare vägar.
Men! Det är fullt möjligt att ta sig fram längs grusvägsnätet i timmar, utan att passera en enda bom, skylt eller spärr - på vägar som står listade i vilken jäkla basnavigator som helst, för att plötsligt konfronteras med en utfartsbom!
Jodå, jodå, jodå - det är alltid föraren som är ansvarig för framfarten, skall anpassa hastigheten och kunna stanna inom den överblickbara sträckan. Jag vet. Det vet vi alla. Ändå överraskas man gång på gång av "bakvända bommar" som ibland faktiskt kan vara skyltade "från rätt håll" men som står kamoflagebruna mot omgivningen när man kommer från andra hållet.
Bonden som satt upp bommen vill ha stopp på bilar som kör in från "stora vägen" och tänker så enkelriktat att ingen annan rikting är intressant.
Jag lånar en bild från vännen Micael:
Timmavis med körning utan infarts- eller fordonstrafikförbud, längs vägar som en Nüvi-500 med allmän vägkarta över Skandinavien plockat fram, sedan
View attachment 5280
plötsligt en privat bom med fortifikationsbumlingar vid sidan.
"Stora vägen" skymtar längst framme i kanten av bilden, och ute vid vägen fanns faktiskt en varningsskylt för "bom".
Men vad hjälper det? Den som sätter ut bommar måste tänka tvåsidigt så länge vägen leder längre till en egen vändplan.
Hur han löste problemet? Ut i skogen och leta gallringsrester. Sko marken med vidjor och sedan släpa hojen under bommen för att komma
ut till större väg. Han vill ju inte köra tillbaka nu när han visste hur det låg till - även om han inte hade passerat en enda bom eller skylt...
Tack och lov finns det en del Länsstyrelser som intresserar sig för problemet och har ögonen med sig. I mina trakter finns det gott om illegala bommar som nu står uppställda i låst läge, eller plockats bort helt och hållet.
Man ser även fler och fler sådana här hittepåskyltar
View attachment 5281
där markägaren vid vite ålagts att ta bort sina förbudsskyltar. Kvar står en grågalvad stolpe och skäms i sin nakenhet. Rätt åt den!
Inte för att man skall ligga köra skytteltrafik på vägen bara för den sakens skull, men det är absolut helgalet när markägare och ibland inte ens det får för sig att stänga av urgamla handelsvägar, stenålderslandsvägar, kyrk- och kvarnstigar för att dom tycker att det passar dem. Vägarna är en del av vår kulturhistoria, och jag har genom åren tvingats att informera en och annan fåkunnig som inte har en aning om Magnus Erikssons landslag från 1300-talets mitt samt lagar och förordningar som kommit upp sedan dess.
View attachment 5283
Finland värdesätter sina gamla vägar på ett helt annat sätt än Sverige
http://www.rantatie.com/kartorna/vaghistoria/?lang=sv
http://www.uppslagsverket.fi/bin/view/Uppslagsverket/Kungsvaegen
medans man i Sverige alltför ofta låter dem ligga för fäfot eller rent av bryter upp dem för att använda som fylle någon annanstans.
Vi som intresserar oss för och trafikerar det agrara och tertiära vägnätet känner till problemet med vildhussar som försöker stänga av andras och egna vägar. En förvånansvärt stor del av de skyltar och bommar man ser i skogen är avsevärt mer olagliga än oss som trafikerar vägarna. Det måste städas både i skyltdjungeln och i bomskogen. Innan fler dör.
Hampe