Lång och fascinerande avhandling, men i kraft av din långa erfarenhet och djupa kunskap om hästar kanske det hade varit aningen mer konstruktivt att ägna en del av den energin, som gick åt att författa den, åt att tala om för oss övriga urbaniserade ignoranter hur man ska bära sig åt som motorcyklist när man möter en häst? Istället för att lämna oss vilsna och villrådiga i okunskap?
Wow! Det du såg var verkligen en nedkokad sammanfattning av allt jag skulle vilja ha sagt som ingress redan.
Hästar är hur komplexa som helst, och ändå så enkla att ha att göra med. Jämfört med deras ägare...
Jag har hur mycket som helst att säga i ämnet - problemet för mig är att fatta mig så kort att folk orkar läsa det jag skriver.
Eller kanske snarare - att få dem som behöver det mest till att läsa det. Många skräms bort av att dom ser min avatar bara.
Phuu - "Wall of text - att den muppen bara orkar!"
Samtidigt så måste det vara rätt, och förklarande - annars får man hela Bukefalos på sig, å det vill man
inte.
Men i väldig korthet så handlar det om att hästar egentligen inte har några stora problem med motorcyklar.
Problemet ligger mer på nivån motorcykelförare <-> ryttare tyvärr.
Vi som motorcyklister kan inte på några få sekunder upprätta en vettig kommunikation med hästen. Vi måste inrikta oss på kommunicera med ryttaren, för att denne skall känna sig någorlunda trygg med mötet som kommer.
På landsväg:
I idealläget så ser ryttare och motorcyklist varandra i god tid.
Att "släppa av" är inget tecken som tydligt kan läsas från hästryggen, och har man ett öppet system så kan motorbromsningen resultera i avgasknallar och småsmatter som ytterligare skrämmer - ryttaren.
Även hästen kan bli skrämd - men av en lite annan anledning: avgasknallarna riktas bakåt från motorcykeln, och fångas senare upp av en bergvägg, trädridå eller husfasad. Därifrån studsar ljudvågorna tillbaka, med fördröjning och från en annan riktning än där "hotet" först upptäcktes från. Scary!
Det som egentligen inte är eller borde vara ett hot förstoras nu upp genom akustiska fenomen, och förstärks av att ryttaren ryckt till och blivit ännu stelare i sadeln. Skitfarligt, alltså!
Rätt metod är att tydligt bromsa ner när man ser häst. Låt hojen dyka ner ordentligt i en lämpligt hård inbromsning, och försök om möjligt att byta körställning för att signalera att du tar situationen på allvar. Sporthojspilot kan resa sig upp från en liggande körställning och custom cruiser kan in in initialt ta vänsterhanden från styret.
Hästen skiter i vilket, men du har signalerat till ryttaren att du bryr dig, och att hon kan lita på att du gör det bästa av situationen.
Ge akt på ryttaren! Har hon eller han problem med hästen redan innan ni möts så bör du stanna.
"Problem" är allt som inte innebär stadig, kontrollerad kurs framåt eller tryggt stillastående väntande vid sidan av vägen.
Stanna, stäng av - men sitt inte kvar på hojen! Detta av två anledningar.
A: En häst vars ryttare håller in hästen för hårt tappar förmågan att själv fokusera med blicken och bedöma avstånd och riktning.
Hotet som nyss var farligt men gick att se blir plötsligt osynligt och dubbelt farligt.
B: Sittande kvar på hojen passar man perfekt in på det sätt ett annalkande rovdjur stannar upp och samlar sig för attacken. Undvik!
Kliv av, rör dig själv upprätt och rakryggat men lugnt och behärskat i vilken riktning som helst utom rakt mot hästen.
OBS! Prata!
Se till att prata - om precis vad som helt! Normal röst, avslappat tonläge - "Hej! Nu pratar jag lite - hoppas det blir bättre. Kul att se att vi är fler som uppskattar denna vägen"
Visst, det känns jättekonstigt, men är en av nycklarna som krävs för att en skärrad häst skall kunna koda av det som sker och para ihop dig som tvåbent varelse med det där tjattret som verkar vara såå viktigt för människor. Människor; lite jobbiga och trögtänkta - men med god mat i hinkar. No worries.
Är ryttaren av rätt kön och åldersklass så kan man pröva att pladdra vidare med "om du vill kan vi ta en macka senare på kaféet och diskutera avel"
Man kommer undan med det mesta när man visat sig vara en good guy...
Vänta en bra stund med att starta, och kör iväg på ett sansat sätt.
Om ryttaren verkar ha koll och tuffar på framåt så kan du göra det samma - men med beredskap att att stanna helt och hållet innan det smäller.
Om du så står stilla och hästeländet vänder runt och backar på dig så - sorry, lär du dömas som vållande.
Glöm inte att hälsa på ryttaren! Hälsningen markerar samförstånd och respekt, och kommer att komma någon annan motorcyklist tillgodo en annan dag.
Viktigt - och det har nämnts tidigare: håll kvar samma hastighet, växel och ljud efter passagen.
Det räcker gott och väl med den ljudstegring som blir resultatet av att du vänder rumpan till hästekipage, gasa inte mer på minst 100 meter!
Kom också ihåg att hästen är blind rakt bakåt - en erfaren ryttare "ställer" hästen och låter den genom halsens krökning se att "faran" avlägsnar sig trots att ljudet stegras vid passage. En oerfaren eller rädd ryttare fortsätter att hålla hästen för hårt och skapar ytterligare problem för sig och hästen genom att inte visa den vad som händer bakom.
Plötsliga möten på landsväg...? Ja, fy fan.
Gör det bästa av situationen, och agera med förnuft. Mötet är över på några sekunder utan att man hinner göra så mycket, och ger i bästa fall inga efterverkningar. För hojåkaren.
Ryttaren däremot kan få problem långt efter - problem som denne sedan omedvetet för över på hästen sin...
OBS! Det spelar ingen roll hur galet du tycker att hästekipaget burit sig åt, eller hur spydigt ryttaren uttryckt sig - att "hämnas" med att tomvarva eller kugga ner och väsnas är bara sååå ovärdigt en sann motorcyklist.
Möten i skogen, på stigar och små grusvägar är nästan alltid plötsliga för motorcyklisten och potentiellt farliga för alla inblandade.
Ryttaren har hört dig sedan länge och i de allra flesta fall klivit ur vägen är du kommer. Ofta även klivit utom synhåll för dig. Tjejen står i ett buskage och brottas med en skärrad häst medans du njuter av hur snyggt du tog den lilla bäckpassagen med precis lagom res.
Står hästen kvar på vägen så beror det bara på att ryttaren inte hittat någon utväg - och nej! stengärdsgård eller hyggesrester är inte rätt miljö för späda hästben...
Mitt råd i skogen är att bromsa stopp på fläcken! Lås upp bakhjulet så det blir tyst direkt och styr ut på det hygge ingen annan vill vara på. Det är din plikt i mötet med häst där det är trångt! Gå av hojen - prata, prata, prata. Varna efterföljande om ni är fler och instruera dem att göra samma som du - skilja sig från hojen, röra sig lite försiktigt och prata. Prata med varandra - fine: mänskliga ljud räcker.
Whoo-ohh-oooo-ooohhh-aaaah kvalar alltså inte in som "mänskliga ljud", okay...?
Gör upp med ryttaren om fortsättningen. Vem skall köra först? Säger hästtjejen att det är okay att ni kickar och drar så gör så - men håll hela tiden ett öga på hästen så inte den gör det samma: kickar och drar...
Sedan finns det 1000-andra saker att säga - det kanske kommer en gång; men att instigera konflikt med hästfolk är typ det dummaste vi kan göra.
Dom är som oss, och många ryttare är redan motorcyklister och vice versa. Vi har så otroligt mycket mer gemensamt än vad vi har skillnader - och vi har dessutom åtskilliga gemensamma fiender.
Bättre då att kämpa enade mot dessa, än att försöka gräva upp fiktiv skit att slänga på varandra.
Hampe
