Vad juryn kommer fram till får vi väl höra...
Svaret finns hos Hampe, som alltid.
Jag har följt den eländiga tråden som rullat på SH sedan veckor tillbaka, och jag förstår inte varför saker och ting måste sättas i konflikt med varandra.
Blev less och ledsen när jag ser en tråd här med, men okay - tydligen har vi moderna människor fjärmat oss så fullständigt från det agrara samhället på bara 2 generationer att vi nu totalt saknar vanligt enkelt bondförnuft.
Vad gäller hästar och hästars hörsel så måste man först inse att hästar är bytesdjur, flyktdjur och flockdjur.
Hästars varseblivning vilar på fler ben än Sleipner - häng med:
Hörsel:
Avsevärt mycket bättre än människan, och med vidare frekvensuppfattning än oss.
Syn:
På samma gång bättre än människans, och sämre. Eller snarare: mer anpassad för att passa på en häst.
Näst intill 360-graders uppfattningsområde - med ett par retfulla blinda fläckar rakt fram och rakt bakåt.
Lite olyckligt om man skall röra sig i dessa riktningar, men ingen är perfekt.
Hästen är grym på att uppfatta plötsliga rörelser både nära och på håll, men saknar vår synskärpa.
...vilket gör att varje sund häst först hoppar till för en plötslig rörelse, sedan sticker i motsatt riktning - driven av sin flyktinstinkt, och sedan som typ tredje steg intresserar sig för vad det var man sprang för. Om dom kommer ihåg det så dags. "Sticka" är i vart fall det viktiga just då. "Vart" och "Ut framför vem" är jävligt sekundärt i det läget.
Hästen saknar dessutom ett bra djupseende, och måste kunna röra huvudet fritt för att klara av att bestämma avstånd och fokusera ordentligt.
Som en uggla ungefär. Men där upphör likheterna...
Luktsinne:
Grymt! Hästens luktsinne är en mycket viktig del i hur hästen uppfattar sin omvärld och väljer att reagera.
Känsel:
Även detta en viktig del i hur hästen målar upp omvärldsbilden inom sig själv. Riktigt dova ljud, egentligen mer förändringar i lufttrycket plockas upp och bearbetas av ansiktshåren, men mest intressant för oss hojåkare är att hästen dessutom hör med hovarna.
Hästen plockar upp vibrationer i marken på långa avstånd och bearbetar denna informationen tillsammans med all annan input.
Dessutom är hästen otroligt uppmärksam på ryttarens omedvetna signaler, och lägger stor vikt vid en plötslig pulshöjning hos sin ryttare, eller om andningen hos den som sitter i sadeln går över vad hästen tolkar som stridsberedskap
...och det är här det börjar tjorva till sig i umgänget med motorcyklister:
Ryttaren hör MCn komma, och blir orolig. Hästen känner stämningsförändringen, och gör sig redo att fly - eftersom matte upptäckt en fara.
Hästen själv har ingen anledning att vara rädd för motorcykeln - däremot kan den lära sig att motorcyklar är farliga. Av sin ryttare...
Hästen känner av vibrationerna i marken om mötet med hojen sker på stig eller ojämn grusväg.
Tolkning: Något stort närmar sig. Stort = potentiellt farligt. Det närmar sig med kraft = aggressivt.
Det är ännu inte inom synhåll = ändå mer skrämmande när man inte kan identifiera faran.
Ljudet ökar när motorcykeln närmar sig. Ljudet i sig är inte farligt, eller kan tolkas som en fara - än mer för de hästar som av sin ägare lärt sig förknippa ljudet med fara grundat på ryttarens reaktioner. Däremot så innebär det stegrade ljudet att allt annat ljud omkring släcks ner, och
detta upplevs som ytterst stressande för hästen. Hon blir helt enkelt berövad ett av sina livsviktiga sinnen att upptäcka faror i närheten, eftersom ett avlägset hot skapar en bullermatta över det som egentligen är viktigare - att hålla rent från faror i den omedelbara närheten.
Motorcykeln kommer inom synhåll, och ryttaren förbereder sig för mötet genom att samla upp tyglarna. Detta för att minska risken för att hästen skall dra iväg. Samtidigt så lägger ryttaren till skänkeln (gasar) för att förhindra att hästen kastar sig okontrollerat bakåt när den nu inte längre kan gå framåt med det kortare tygeltaget.
Resultat? Tja, som att pumpa ett cykeldäck med 4 bar, typ. Det kan funka...
Ryttaren försöker alltså tackla situationen med att tokvarva hästen med kopplingen indragen medans ettan ligger i.
Som grädde på moset så närmar sig MCn så snabbt att vinden inte hunnit föra med sig någon doft för hästen att relatera till, och därigenom är ytterligare ett sinne borta ur räkningen för hästen.
Så vad har vi?
600 kg häst, som stirrats upp av sin ryttare genom dennes egna osäkerhet, gjorts blind av samma ryttare genom det strama tygeltaget och dessutom försatts i stridsläge genom att drivas fram mot bettet genom skänkeln, gjorts döv av den annalkande motorcykeln som dessutom flyger in i bilden i ett stealthmode utan att lukta någonting alls. Hästen har i sämsta fall absolut ingenting att gå på eller relatera till för att rädda sig själv ur en ytterst stressande situation där allting hitom Przjevalskij skriker "FLY!" inom hästen.
Kan någon klandra en kuse som knasar i det läget...?
Jag lever med hästar sedan mer än 30 år och jag är förvånad över att det inte händer mer olyckor mellan häst och motorfordon.
Båda har lika stor rätt att vistas i trafiken, och hästen har därtill en starkare juridisk ställning när något händer.
Det är så enkelt för oss motorcyklister att minimera farorna och underlätta för hästfolket.
Jag skulle kunna skriva en avhandling i ämnet, men fram till nyligen trodde jag inte att det var nödvändigt.
Tydligen är det det ändå - folk verkar inte ha en aning om vad dom susar förbi på några meters avstånd.
Vi får se om det det blir tid och kraft någon gång...
Hampe
Jag har fått lära mig att hästar och hästekipage har unika rättigheter mot vad andra trafikanter har. Antagligen något med urgamla rättigheter. I så fall ska det gå någon framför motorfordonet med varningsflagga. Finns har någon som verkligen vet?? 
