Skrev för en tid sedan en insändare till en lokaltidning där jag i och för sig hänvisar till bilkörning, men mina åsikter gäller givetvis i lika hög grad motorcyklar. Jag refererar i den till en specifik vägsträcka, men den är naturligtvis applicerbar överallt. (Den publicerades dock inte, kanske för att den är för lång).
Sund trafikmoral och sund trafikpolitik
Med anledning av hastighetssänkning på bra vägar i allmänhet och Nissastigen i synnerhet:
Jag har intrycket att sänkning av hastighetsgränser blivit ett lika populistiskt som ogenomtänkt argument i syfte att visa vem som tar mest ansvar för ökad trafiksäkerhet. Ju högre rop desto mer ansvarskännande…
När det gäller sträckan Smålandsstenar – Gislaved är ju hastigheten sedan en tid sänkt till 80 km/h. Jag kör denna väg ganska ofta och vill påstå att den nu blivit betydligt farligare att färdas på, då jag knappt vid ett enda tillfälle kört hela sträckan utan att bli omkörd, inte bara av personbilar utan även av mindre lastbilar. Detta inträffade naturligtvis även tidigare när hastighetsgränsen var 90 km/h, men långt ifrån i den omfattning som nu.
Trafik (vägtrafik) har en naturlig rytm. Den är baserad på bla. vägstandard, fordon, väglag, förarens rutin och övrig trafik. Om denna rytm störs av någon anledning, så återgår trafiken i den naturliga rytmen när störningen upphört.
Om fordonsföraren i gemen upplever att den naturliga hastigheten på största delen av sträckan är c:a 90 – 100 km/h så kommer han/hon också att köra i den farten, för att vid fartkamerorna bromsa ner till 80, och sedan accelerera igen. Samma sak om jag kör 80, då får jag finna mig i att bli omkörd för att inte störa den naturliga trafikrytmen. Är det den omkörande som är faromomentet eller är det jag som håller den hastighet som skyltarna anger? Svaret på frågan kan tyckas självklar, men även det till synes självklara kan, och bör ibland, ifrågasättas.
Naturligtvis kan man som vän av ordning göra det enkelt för sig och säga att ”alla skall hålla sig till regelverket”, men så enkelt fungerar det inte i verkligheten. Skall vi sympatisera med - och följa - ett regelverk så skall det kännas motiverat, och det anser jag inte att det gör i detta fall.
De argument jag ser för att återgå till den tidigare 90-skyltningen är trafiksäkerhetsmässiga, logistiska och miljömässiga. Trafiksäkerhetsmässiga av de skäl jag nämnt ovan, logistiska av naturliga skäl eftersom alla transporttider ökar (jodå, många bäckar små…) och miljömässiga pga. det ökade antalet accelerationer efter fartkameror och vid omkörningar.
Har även själv gjort en helt ovetenskaplig jämförelse av bränsleförbrukningen med hjälp av färddatorn i min egen bil där jag vid upprepade tillfällen kört samma sträcka i olika hastighet. Lägst förbrukning har jag vid c:a 105 km/h(!). Först vid drygt 120 km/h har jag samma förbrukning som vid 80. (Nej nej ”vän av ordning”, det är ingen idé att du kastar dig på tangentbordet. Mätningarna är gjorda på en lagom kuperad del av A1 mellan Lübeck och Hamburg).
Summa summarum: Jag vill som trafikant vara säker på att de hastighetsgränser jag har att följa på vägarna är befogade. Då kommer jag också att följa dem. Omdömeslöst satta hastighetsgränser underminerar förtroendet och respekten för det regelverk som har till syfte att främja trafiksäkerheten.
//Cruising_Laidback
