Tyvärr, blev Ironbutt på seminariet lyft som dåligt exempel - och sannolikt med rätta, om deltagaren inte respekterar att vila undervägs.
Så sant, så sant!
Efter att ha kört 1700 mil godkända IBA körningar så har jag skaffat mig en del erfarenhet inom området "lång tids ansträngning + hoj".
Den viktigaste erfarenheten är att träning är viktigt.
Lyfta vikter på gymmet är ointressant, självklart menar jag att man ska träna i den verkliga miljön på hojen, många mil.
Jag håller inte med dom som hävdar attman "inte vet när man är för trött".
Om du helt plötsligt somnar, om än bara mikro-somnar, då har du gått över din egen gräns, det är vi alla överens om.
Den som går över gränsen har helt enkelt inte tränat tillräckligt för att känna igen kroppen signaler!
Jämför med en 100 meters-sprinter som försöker sig på ett marathon.
Sprintern är vältränad, men han har ingen aning om vad som händer med kroppen bortom 10-20 km...
Samma sak med Familjen Andersson som ska bila till norra Italien men aldrig kört bil längre än till faster i Knäckebrohult, 3 timmar i bilen, inklusive fikastopp på det där mysiga fiket med dom goda våfflorna...
Med erfarenhet av dygnslånga körningar med bilar och skåpbilar, ett par marathonlopp och en mängd längre och kortare cykeltävlingar kan jag bara konstatera en sak: Kroppen är korkad, och det är bra det!
Kroppen ger mig
exakt samma signaler vid utmattning / trötthet / näringsbrist när jag kör Ironbutt som när jag sprang marathon eller pressade skåpbil på Autobahn!
Alltså: Långdistansträning ger erfarenhet, och erfarenhet torde minska risken.
Visst, det är individuellt, men i mitt fall så varnar kroppen i flera steg under ganska så många timmar innan det är dags för "klippa med ögonen", och dom sista varningarna är MYCKET tydliga så att missa dom låter sig inte direkt göras.
En incident med en TS125'a oc en reflexstolpe utmed E4 norr om Ödeshög för 18-20 år sedan fick mig dessutom att respektera signalerna.
Jag har tagit sovstopp efter 20 mil på en 140 mils resa helt enkelt för att kroppen behövde det. Trötthet kan du inte förhandla bort, så enkelt är det!
Men:
Så länge man äter och dricker vettigt under sin körning är 18-20 timmar inga problem för dom allra flesta, men visst, jag har också lagt in många oplanerade pauser och fått planera om körningar för att kroppen sagt ifrån.
Typexemplet är en halvtimmas sovstopp på en handikapptoalett utanför Ulricehamn, eller 20 minuter på asfalten utanför en tysk mack klockan 3 på natten. Men dom tyska polisena var trevliga.
Alla som gjort mer än någon enstaka Ironbutt körning kan berätta liknande historier, och det talar sitt tydliga språk!
Min "kör inte" tid är mellan 03:00 och 06:00, så jag måste planera körningarna så att jag kan vila då.
Vila är INTE detsamma som kaffe och redbull på macken, det är SOVA som gäller i den perioden, så mycket har jag lärt mig.
Den gång jag försökte kompromissa med det, ja, det är ingen vacker historia och inget jag är stolt över...
Men så blev det heller ingen godkänd IBA körning.
Vissa startar sina körningar vid midnatt, andra på sen eftermiddag.
Anledningen är lika enkel som självklar: Vi är alla olika!
När ska du starta? Inte vet jag, det är just därför man ska TRÄNA, och lära känna kroppens signaler!
Ironbutt är en ansträngning, lite av hojåkandets Ironman Thriathlon, det är ingen tvekan om den saken.
Vad då TT1000 är, ja det återstår att försöka förstå...
Avslutningsvis ska man INTE ge sig på Ironbutt om man inte är beredd att parkera i en skogsdunge eller på en mack och knoppa 20 minuter bredvid hojen oavsett väder och tid på dygnet.
"-Men mina fina hojkläder kan ju bli smutsiga" och "-Jag skämmer ju ut mig" personligheter har inte mycket att hämta inom Ironbutt...
Att ta upp Ironbutt som ett generellt dåligt exempel känns lite förhastat, men föredragshållaren kanske vill göra djupintervjuer eller köra själv för att skaffa sig lite mer kunskap inom det aktuella området.
Eller det kanske saboterar de fina teoretiska modellerna eller sänker respekten i gruppen av redan frälsta trafikforskarfanatiker.
/B
