Du och jag menar tydligen inte samma sak när vi säger "målfixering".
Målfixering och det engelska fixation som FAA avser i ditt citat är två olika begrepp.
Ja, ni har nog rätt. Jag har inte någon tydlig definition på något av begreppen. Nyss läste jag ytterligare ett uttryck - "task fixation" (FAA) Tills vidare och tills någon reder ut dem annorlunda, så betraktar jag dem som "target fixation" = "målfixering" och handlar om enbart blicken som följer ett objekt. "Task fixation" borde vara ungefär att man fokuserar på något enskilt, men inte ett visuellt objekt utan t ex en deluppgift i något sammanhang som kräver insatser för andra deluppgifter. En detalj i det hela är dock att "task fixation" gärna leder till ett stirrande på ett objekt om man t ex söker visuell info just där.
Ingetdera är på något sätt en medveten process, som du verkar påskina.
När man väl arbetar med uppgifterna, med sitt medvetande så gör man det främst för att man inte har andra resurser i form av programmerad kod. Man kan då inte vara effektiv. Man tappar bl a den enorma förmåga att jobba parallellt, men som man har gott om(förmåga) när man utför jobbet med rutin. De exempel du nämner är typiska för när arbetsuppgifterna utförs genom inblandning av medveten process. Ja, de (som du skriver) "bortser omedvetet från andra indikationer" etc., - men uppgifterna de faktiskt arbetar
med är typiskt medvetet arbete. Med andra ord, om man hamnar i en situation där svårigheter uppträder, så börjar man först växla kod och om det inte hjälper så tar man till hjälp från medvetandet. I det läget jobbar man med en sak i taget d v s "fixerar" på en uppgift.
Piloter som drabbas av målfixering fokuserar istället på något de vill uppnå, i det klassiska exemplet ett mål de vill bekämpa. De ser då bara de indikationer som hjälper dem att uppnå detta mål och missar helt indikationer som inte bidrar till den processen, som t ex att de själva blir attackerade av ett annat hot eller att de är på väg att flyga i backen.
Det förekommer i många situationer. I en stridssituation (tänk slagsmål) gör vi gärna samma sak. Vi stirrar på den vi upplever som det största hotet, den vi vill bekämpa och glömmer helt den vridning på skallen som hade berättat för oss att hans polare rusar på oss från sidan.
För MC-förare blir samma sak lite annorlunda. Vi fixerar på det plötsligt uppdykande eller det vi upplever som farligt istället för på dit vi vill (behöver!) komma.
Det verkar lite som att man vill ha en förklaring på varför man inte scannar som man måste, och hittar svaret med hjälp av att ett plötsligt uppdykande fordon upplevs som hot, blickar dras till dessa hot och låga instinkter skulle ta vid. Ja, det gör de säkert, det har jag aldrig förnekat men blickar kan ju dras till fordonet även om man inte upplever det som ett hot. Det räcker med att du av någon anledning inte inhämtar nödvändig visuell styrinformation - och varför skulle man göra det? Enbart därför att man programmerats att göra så.
Tränar man dessutom in att det är ett ännu större "hot" att stirra på något än att skaffa sig nödvändig styrinfo, så kommer man i fortsättningen att göra just det man lärt sig. Det är en del i programvalsprocessen. Kod som funkar i situationer kommer att triggas vid dessa situationer. Även kod, som funkar men bara funkar vid andra men liknande/påminnande tillfällen, kommer ibland triggas och ge ett dåligt resultat.
Singelolyckor och alla gå-brett-manövrar, vad fixerar man på då? Väljer man ut ett träd och följer det med blicken när man försöker ta kurvan? I så fall borde ju huvudet vrida sig mer och mer utåt i kurvan ju längre fram man kommer. Eller fixerar man blicken i ungefär tangentens riktning lite så där i allmänhet? Ja, varför inte?
Känt är att det behövs styrinformation. Och tidig sådan eftersom man är långt ur fas mellan inputs och kursändringar. Om man inte tränat-in processen för styrinfo-tankning så kommer man inte heller utföra den. Man har ingen kod för det eller koden är så slarvigt kodad att den funkar dåligt, fel kod triggas eller fungerande kod avbryts. Om du inte har en tillräckligt stark kod som korrekt triggar annan kod som har uppgiften att förse dig med styrinfo, så kommer blicken hamna på annat. Men det betyder inte nödvändigtvis att blicken drogs till något som upplevs farligt. Därför blir resonemanget att använda fara, hot etc. som förklaringar något "yxigt". Hur man än vrider och vänder på det, och om man med hot eller ej triggar fel kod så har det sin förklaring och det är just fel i koden.
Skälet till att lyfta fram detta är att i samband med utbildning så styr dessa faktorer hur man bör träna. Man vill alltså inte begränsa sig till enbart faktorer där rädsla och hot är ingredienser. Man vill även bearbeta saker som har samma grundproblem men där situationerna känns fullständigt trygga.
..Jag har svårt att se en situation där det kan appliceras på en MC-förare.
Varför jag nämnde vertigo var enbart för att belysa att det även i andra sammanhang slutligen leder till ett extremt dåligt resultat. (Även om mekaniken för vertigo borde gälla MC-körning, om man av någon anledning lyckas köra i t ex totalt mörker utan strålkastare)
Visst triggas felaktiga reaktioner även av andra saker än rädsla...
Ja, samtliga reaktioner(programkod) triggas av annan programkod. Ett bra exempel kanske är nybörjaren som ska taxa ett flygplan på marken. När han ska svänga till höger i korsningen så vrider han ratten till höger men fortsätter rakt fram, även om han mycket väl klarar redogöra för varför man styr med pedalerna och inte ratten.
