Härligt snart vår!

[zynthaxx]

Medan trafikkunskap är bra, så har man ingen aning om hur en tvåhjuling beter sig, hur man karvar i en kurva, hur man bromsar, etc. Men det gäller att tänjar sina gränser, då lär man sig.

Gick just handledarkurs för tjejens dotter. Första frågeställningen vi fick var vilken grupp som var minst representerad i olycksstatistiken. Svaret var naturligtvis förare som inte tycker bilkörning är kul, bara kör för att de måste.

Tycker man inte att det är roligt att köra, eller om man t om är rädd för fordonet, så kör man också därefter. Man kanske inte råkar ut för olyckor, men man prövar heller inga gränser, och därför blir man aldrig duktig, även om man är "säker" (hmm, nåja) för sig själv och andra i trafiken.

Alla former av kickar är ett medvetet val; ett medvetet risktagande. Vi tycker att känslan är väl värd risken. Vissa tycker känslan är värd en större risk än andra, och kör därefter. Oturligt nog händer det att enstaka individer tycker känslan är värd att man riskerar även andra människors liv.

Har inte en aning om vart jag ville komma med det här inlägget längre, så jag avslutar som Forrest Gump: "And that's all I have to say 'bout that."

 

[steFAN]

Tankvärt inlägg!!!

Å plusgrader även i södra norrland!!!

 

[Pingo]

Tänk om våra styrande skulle få reda på hur Kineserna hanterar motorcyklar i trafiken. Där är det näst intill omöjligt att registrera motorcyklar med mer än 250 cc. Dessutom får de inte köra på motorvägar där hastigheterna är 100 eller 120 km/h utan är hänvisade till mindre vägar där maxhastigheten ligger på 80 km/h.

Vilken hemsk tanke men efter vad jag förstått så tycks det finnas politiker som glatt skulle ställa sig bakom ett sådant förslag.

//Gunnar

 

[Olsson]

..men vad den rutinerade touringåkaren är mycket bättre på är förmågan till omdöme och riskbedömning..

Jag tycker det låter lite skevt, i alla fall om riskbedömningen avser mc-körandet och säkerhetsriskerna.

Man justerar så att nettot av de två myntsidorna -- förväntad vinst och förväntad förlust (upplevd risk) blir så hög som möjligt. Men vad som anses vara vinst och förlust kan ju skilja sig mellan folk. Det är väl inte helt orimligt att vad som anses vara vinst för en typisk touringåkare och en typisk sporthojsåkare -- skiljer sig kraftigt åt. En touringåkare kanske helt enkelt når sitt optimala netto, till en mycket lägre objektiv risk än vad en typisk sporthojsförare gör?

Bra riskbedömning är inte heller bara av godo. Man kan vara dålig på riskbedömning men ändå vara säker. Det borde ju bero på om man över- eller underskattar objektiv risk. En förare som underskattar objektiv risk, men sedan utvecklar bättre riskbedömning -- har stor nytta av det och når lägre objektiv risk genom sin riskoptimering. En förare som däremot tidigare överskattat riskerna, men nu får objektiv och subjektiv risk i bättre synk -- kommer utnyttja det, genom ett högre uttag i "förväntad vinst". Nu får ju såklart olika moment i körningen olika värderingar och även olika för olika individer, så man borde kanske fokusera på att 'implementera' god riskbedömning för folk som underskattar objektiv risk och för aktuella moment -- samtidigt vara försiktig med att utveckla god riskbedömning för folk som överskattar vissa risker.

..En touringräv med 40000 mil i trafiken bakom sej som tränar upp sin förmåga att köra på en bana är definitivt den som är bäst rustat att kallas en duktig MC-förare..

Duktig mc-förare kan man kanske tycka, men inte nödvändigtvis en säkrare mc-förare. Kanske han "får smak på" lite "hårdare tag". Hans riskoptimering påverkas av att förväntade vinster numera består av andra saker (än att t ex försöka få bakelitdäcket att hålla 2000 mil). Det stämmer möjligen med TÖI och att frivillig träning tycks leda till ökad risk. Det kanske också rimmar med en amerikansk studie där de konstaterar att licensierade racingförare är i "avsevärd" grad, mer ofta involverade i olyckor.

(TÖI)
Resultat av meta-analyser tyder på att den upplärning eller de prov föraren genomgår innan han/hon får körkort verkar olycksreducerande, medan upplärning efter att föraren har fått körkort (det vill säga frivillig upplärning) har motsatt effekt).

Så, det kanske inte är ett helt orimligt resonemang, att en "touringräv" med 40000 mil bakom sej, som vill bibehålla hög säkerhet -- borde fortsätta att toura, hellre än att ta sig till en bana och "riskera" att omvandlas till en sportig förare.

edit: ordval

 

[Niklasinorr]

Jag tycker det låter lite skevt, i alla fall om riskbedömningen avser mc-körandet och säkerhetsriskerna... plus en massa mera text...

Som jag skriver så generaliserar jag lite men naturligtvis så har du rätt, med utbildningar eller 10 000 mil till tourande eller hojbyte eller nåt liknande så förändras parametrar, vissa mer och vissa mindre. Jag är helt övertygad om att resultatet av färdighetsträning i dom flesta fallen innebär att säkerthetsnivån används till att öka farten snarare än säkerheten, jämför med att sätta på vinterdäcken.

Men om man då blint resonerar på det sättet så är man ju som säkrast när man första gången sätter sej på hojen, uppmärksamheten är på topp, man kör försiktigt och tar inga som helst risker.

Vi kan jämföra med min dyra moder, hon kör fortfarande som att det är första gången hon sitter i en bil, hon har mej veterligen aldrig varit inblandad i en olycka och det går sakta och säkert. Sen att det förmodligen sker massor av incidenter i hennes kölvatten, incidenter som hon aldrig ser eftersom hon puttrar på i lugn och ro lär vi inte få veta...
Jag är alltid livrädd att åka med henne eftersom det inte existerar någon som helst säkerthet i hennes agerande, och en del av trafikbeteendet ligger ju i hur man kommunicerar, vilket i hennes fall inte sker...men som sagt, hon har hittils inte varit inblandad i en olycka och statistiskt sett så är hon säker i trafiken

Sanningen ligger nog någonstans mitt i mellan, touringräven har iallafall överlevt på motorcykel under lång tid, tränar han då upp sina färdigheter, OCH bibehåller sin säkerthetsnivå så är han nog den säkraste typen av förare...

Det börjar bli djupt detta...

 

[Olsson]

Men om man då blint resonerar på det sättet så är man ju som säkrast när man första gången sätter sej på hojen, uppmärksamheten är på topp, man kör försiktigt och tar inga som helst risker.

Närå. Färskingar kan mycket väl behöva bättre riskbedömning samtidigt som urkass riskbedömning räddar liv för andra.

 

[Svampe]

Är det bakhjulsåka ni lär ut på Smc-kurserna så blir det nog svårt att få ner
siffrorna i dödsstatistiken.

Bakhjulsåka är kraftigt ajabaja på B&K kurser! Inte tillåtet.

För övrigt så jobbas det hårt med att få deltagare att förstå att banan är att betrakta som landsväg. Det är inte en plats där vi ska köra så fort vi kan.

En väldig skillnad.

Anledningen till att en bana används är att den är fri från andra trafikanter och många av farorna som finns på vägen, och är en bättre miljö för att faktiskt öva. Du kan repetera samma kurva och upptäcka skillnaden vid olika beteenden så som när du börjar möta med gasen, hur du sitter, var du tittar osv.

Jag hoppas att det är ett fåtal som tror att det är ren lekstuga som går under beteckningen B&K, för inget kan vara mer fel.

Att det sen är roligt pga att man utvecklas som förare är bara positivt.