Ryggmärken kan vara trevligt, det stärker klubbgemenskapen. Är jag på en träff så ser alla vilken klubb du tillhör och varifrån du kommer. Tillhör du en trevlig klubb så fins det inget att skämmas över. Åker du i grupp på ett rally så har du koll var dina kompisar är. Min klubb är en samling av alla sortes människor från olika delar av vårt sammhälle som träffas och har trevigt tllsamman med ett gemensamt intresse, och en del av oss bär ryggmärke, helt efter tycke och smak. Det fins inget likhetstecken med kriminalitet och märke.
Samtliga idrotsföreningar har tryckt klubbmärke på tröjryggen de är inte mer kriminella än andra.
Jan-Olov
Skall vi göra likhetstecken med ryggmärken och kriminalitet så får vi också jämföra svenska flaggan med främlinghat eller hur?
Jan-Olov
Ahh - Tack Jan-Olov!
Det var just ett sådant här aningslöst tra-la-la-inlägg jag behövde för att få en fond till mitt resonomang: jag är inte
personligt elak nu, jag svingar mot alla som inte ser det bakomliggande...
Jag har inget emot ryggmärken i sig - de kan vara jättetrevliga!
Det jag vänder mig emot är ryggmärken utformade enligt diktat av kriminella grupperingar i samhället!
Samtliga idrotsföreningar har tryckt klubbmärke på tröjryggen de är inte mer kriminella än andra.
Japp, och dom har utformat det själva, valt färger, symbol och layout alldeles på egen hand!
Skulle någon annan idrottsklubb anse att den nybildade klubben har valt ett klubbmärke som inte är utformad som
dom tycker är okay så lär dom gå den
lagliga vägen för att få till en ändring - inte dra på sig sina egna träningsoveraller och börja cykla runt fotbollsplanen för att se farliga ut, eller rent av hota att pusta och frusta omkull det nybyggda klubbhuset...
Skall vi göra likhetstecken med ryggmärken och kriminalitet så får vi också jämföra svenska flaggan med främlinghat eller hur?
Jan-Olov
Skrattade gott när jag läste Esquires svar på detta - en perfekt oneliner över hur enkelt vi svenskar ger upp symboler, och hur svårt vi har att se sanningar i vitögat.
Men, det går faktiskt att göra en intressant hypotetisk parallell med flaggan i bakgrunden:
Lek med tanken att bakåtsträvare och mörkermän skulle få för sig att:
"Vår Svenska Fana (sic!) är besudlad från decennier av undfallenhet gentemot
underlägna raser och måste kompletteras med ett solkors för att kunna spegla det ursvenska arv vi måste kämpa för"
Eller något sådant - dom brukar få till ett vibrato i sina uttalanden som jag inte riktigt klarar av...
Anyway - att få till en sådan här ändring den lagliga vägen är inte heelt enkelt, det förstår alla med minsta insikt - alltså börjar killar med mer hår än hjärna åka runt och hota Svensson med stryk om han inte syr på ett solkors när han flaggar på sin dotters födelsedag.
Hur skulle man bära sig åt i det läget?
# Flagga som vanligt och ta smällen?
# Sy på det där jämra solkorset för att slippa bråk-
så himla viktigt kan det väl inte vara?
# Sluta flagga i protest?
När det gäller flaggan vet jag precis hur
jag skulle göra - den är jag beredd att ge mitt liv för!
När ryggmärkesbärandet utsätts för en liknande attack är jag inte lika engagerad för egen del - har aldrig haft någon vurm för klubbsymboler eller maniskt behov av grupptillhörighet. Jag klarar mig bra på egen hand och väljer mitt umgänge. Alternativ i stil med "B" här ovan skulle dock aldrig komma i fråga, that's for sure...
@ Adler:
Jag sparkar gärna in öppna dörrar - är man bara i tillräckligt skum miljö så brukar det stå bad guys och gömma sig bakom dem - det har jag sett på film!
Men, ärligt - att detta diskuteras så ohyggligt lite
är ett problem!
Jag har snoopat runt ett par år för att försöka hajja hur man tänker i ryggmärkeskretsar, och alltför ofta ser jag blickar över axeln hos den jag talar med och upplever man vill sänka rösten eller dra sig undan när jag kommer in på vad som verkar vara känsliga grejer: vem som egentligen har the final say i Sverigemodellen!
Det stinker!
Kan något inte diskuteras öppet gör man bäst i att hålla sig ifrån det -
simpel självbevarelsedrift!
Jag håller med dig att det är trist med staketen mellan olika MC-typer, och jag glädjs varje gång jag möter en mixad bukett med några KTM-oranga blommor instuckna bland svart läder och blänkande krom, med lite skrapad färgglad plast och knäpuckar som accent.
Det symboliserar glädjen och gemenskapen i hojåkandet bättre för mig än homogena klungor av hojar stöpta i samma form - och med samma ljud...
Men - hörrni: svider det inte lite när ni ser bilderna på ryggtavlor från det senaste tillslaget:
Kvillebäcken med sin infantila symbol enligt Sverige-modellen, arm-i-arm med Bandidosar från alla möjliga håll...?
"Sverigemodellen" måste betraktas från ett perspektiv utanför MC-världen för att man skall förstå vilken impact den har på oss alla, och Jan-Olov säger det såå bra:
Är jag på en träff så ser alla vilken klubb du tillhör och varifrån du kommer. Tillhör du en trevlig klubb så fins det inget att skämmas över.
Men, Svensson förmår inte skilja på "trevlig klubb" och otrevlig klubb!
Dom har inte insynen, erfarenheten - och vill inte ha den heller!
Ryggmärken blir i samhällets ögon associabelt med något asocialt, och frågan man måste ställa sig är:
Vem vinner på det och vem förlorar på det?
Jag påstår att vi ger de kriminella en slags korridor att verka i genom att bära deras märke:
Själva vet vi att dom inte är mycket till hojåkare - det är inte ofta dom syns på sina hojar, och när det sker är det inte någon "spontan åkning", direkt...
Men, ryggmärken enligt "Sverigemodellen" syns ofta ute på vägarna, på fik och på gator och torg.
För den oinsatte är ryggmärket en ständig påminnelse om dessa kriminella ligor: beväpnade, hotfulla och drogfinansierade.
Den som syns ute på MC med märket som är formgivet enligt deras modell - här kallat "Sverigemodellen" hjälper till att skapa en bild av de kriminella som större än de egentligen är, och avgjort mer MC-burna än de är!
Ryggmärket har en magisk dragningskraft på både allmänhet och bildredaktörer - titta med öppna ögon hur nästa tillslag presenteras i tidningarna, och fundera över om man
på något sätt vill bli associerad med dessa kriminella thugs...?
Tydligen vill man det - deras supportshoppar peddlar näst intill vad skit som helst, och åtskilliga ickekriminella klistrar supportmärken på hojen "för att få ha den i fred, he he..."
Svensson må vara oinsatt och ha nära till felslut i resonomangen - men genom att aningslöst klistra ett supportmärke på
en enda hoj så har allmänheten indiciekedjan klar för sig:
klubben med det och det ryggmärket stödjer dem som säljer knark på våra barns skola!
Vi måste någon gång komma till insikt att vi bedöms som en grupp - indelningen som Adler rabblar upp existerar bara i vår egen lilla värld;
Svensson drar oss över en och samma kam vare sig vi är rakade eller har hästsvans!
Och: det
är Svensson som sitter på besluten kring motorcykelns framtid.
Varje liten koppling som kan göras mellan kriminella ligor och seriösa hojåkare
skadar motorcyklismen!
Hampe
