För vårdslöshet i trafik döms den vägtrafikant som i väsentlig mån brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Regeln ändrades för drygt 15 år sedan för att färre felbeteenden skulle omfattas. Det räcker inte att föraren har gjort fel. Under trafikbrottslagens tillämpningsområde skall främst hänföras sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet.
Det innebär alltså att det ofta sker olyckor utan att någon av de inblandade har gjort sig skyldig till brottet vårdslöshet i trafik. Ännu viktigare är att domstolen inte var med vid händelsen utan gör sin bedömning utifrån det material som presenteras vid förhandlingen. Och domstolen ska inte döma efter vad den tror har hänt utan efter vad åklagaren har lyckats bevisa.
Att man skruvat ner kraven för "vårdslöshet i trafik" känns och märks tydligt när man är ute och kör. Känns som alldeles för många tagit denna sänkta ribba ad notam. Det är helt enkelt inte så noga längre.
Men, i och med denna domen anser jag att det riskerar att bli än värre ute på våra vägar.
Jag har kört en del halvtunga fordon yrkesmässigt, och hur väl man än känner sitt ekipage så är det ibland omöjligt att ta sig över en korsning annat än jävligt långamt pga tung last.
Ibland hamnar man även i sitsen att enda sättet att ta sig ut innebär att man har jävligt dålig sikt och helt enkelt inte KAN se om det kommer nån. Då får man helt enkelt försöka smyga ut lite försiktigt så att folk hinner reagera och bromsa, oavsett vem som har rätt till väg.
Jag håller med dig - ibland hamnar man i svåra situationer, där man är utlämnad till att någon annan trafikant läser bilden och vidtar åtgärder för att man skall kunna lösa problemen gemensamt. Det är det goda samarbetet mellan trafikanter, men det känns som man ser allt mindre av det ute i verkligheten.
"Rätt till väg" är det dock ingen som har längre, men jag förstår precis hur du menar. Haken är dock väjningsplikten liksom inte kan avtalas bort.
Jag tror att det hela gått till precis som du beskriver, men med det undantaget att något samförstånd aldrig uppstod mellan grävmaskinist och bilist.
Rätten ansåg att rotationsljus och arbetsbelysning som var tänt på grävaren borde varit tillräckligt för att bilföraren skulle sett släpet - men det kunde precis lika gärna varit tvärt om; vare sig det är halogen- eller xenonljus i runtstrålande arbetsbelysning så kan det blända och mer mörklägga än lysa upp om det är riktat på ett sådant vis.
Om man nu kör ett speciellt fordon som inte uppför sig i trafiken på ett sätt alla andra trafikanter kanske förstår, så krävs det verkligen särskild omsorg från föraren. Man måste tänka åt sig själv
och för andra. Känns det igen...?
Om vi nu samkör Hunds praktiskt pragmatiska lösning:
Då får man helt enkelt försöka smyga ut lite försiktigt så att folk hinner reagera och bromsa, oavsett vem som har rätt till väg.
med Lenchris tillämpningsområde ovan
Under trafikbrottslagens tillämpningsområde skall främst hänföras sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet.
så tycker jag att vårdslösheten i trafik står ändå tydligare och klarare än tidigare...
Men, det katastrofalt allvarliga är att rätten fäst avseende vid ett vittne som haft åsikter om hastigheten vid ett tidigare skede.
Lenchris igen:
Ännu viktigare är att domstolen inte var med vid händelsen utan gör sin bedömning utifrån det material som presenteras vid förhandlingen. Och domstolen ska inte döma efter vad den tror har hänt utan efter vad åklagaren har lyckats bevisa
Låt mig repa upp lite av det garn denna verkliga historia är stickad av, och virka upp ett nytt scenario av ungefär samma grundmaterial så får vi se om vi kan fånga upp några fler av er:
Du är ute och åker en underbar sensommardag med din tjej.
Hon är rädd på allvar för att åka hoj efter tidigare olyckor i hennes släkt, och dom är uttalat negativa till hennes val av kille, eller i vart fall ditt val av hobby.
Men, kärleken övervinner allt! Hon vill verkligen lära sig att åka hoj, och du har lovat att köra lugnt och sansat.
Ni har lånat ihop bra skyddskläder och du har valt ut backroads där du inte riskerar att träffa på dina galna räjspolare.
Det rullar på fint, du känner hur din tjej har lagt lite av stelheten och skräcken bakom sig och njuter av turen.
Men solen går strax i moln - ett miffo i en BMW med xenonljus som slår över i grönt och lite DRL-dioder påklistrade snett och vint på random platser i fronten har jagat ikapp och ligger på nollavstånd bakom dig.
Du har en bra lucka till bilen framför, men när BMWn drar ut för omkörning så släpper du för att skapa större lucka ändå.
Det var dock inte omkörning som var aktuellt - stollen bakom ratten har en lika puckad kompis i passagerarstolen som genom en öppen sidoruta tecknar att du skall "dra".
Inte aktuellt. Det blir extra struligt när det kommer mötande trafik och BMWn går till sist in bakom dig igen. Och roar sig med att falla bak 100 meter eller så för att sedan idiotacca tills han är ikapp och därpå tvärbromsa bara meter i från dig. Gång på gång.
Bilen framför ligger typ 10 km/h under begränsningen enligt din GPS och sänker ytterligare vid kameror. Det blir mer och mer av mardrömstur över er utflykt och du känner att hon känner ditt obehag.
Plötsigt ser du en räddning - en lucka i flödet av mötande bilar!
Om du bara dröjer lite och sticker just innan luckan stängs så lämnar du både Skodan och BMWn bakom dig! Dessutom är det en kurvserie framför er där BMWn kommer att bli hängade bakom Skodan ett bra tag.
Du duttar till tjejen på benet att hon skall vara med, kuggar ner och blåser förbi lätt som en plätt. Du håller tempot uppe i några sekunder för att skapa distans, men din flickvän dunkar dig på låret - ert gemensamt överenskomna tecken för att det går för fort för henne. Du släpper av direkt, och snart är ni nere på laglig fart igen, men med luft omkring er.
Några kilometer längre fram kör en bil ut mitt framför er. Du har sett bilen, du har släppt av, du har bromsberedskap - men det hjäper inte.
Krasch bom bang!
Din tjej dör, du förlamas och lär känna sjukvården mer än du någonsin önskat.
Bilisten uppger att han trodde att du var en moped, men att du "kom jättejättefort". Paret i Skodan som du kört om tidigare kommer till olycksplatsen och har inte sett att du legat bakom dem i flera kilometer utan berättar i polisens protokoll att "motorcykeln kom från ingenstans och bara dånade förbi." Din hastighet på 80-vägen uppskattas till "minst 200 km/h".
Någon vecka efter olyckan har någon av de bilar du mötte vid omkörningen vänligheten att höra av sig till Polisen med informationen att du "gjorde en vansinnesomkörning". Det fanns överhuvudtaget ingen plats för en omkörning. det var bara bilförarens hjältemodiga undanmanöver som gjorde att det inte blev en dödsolycka redan där och då. Även denna förare kan skriva under på att hastigheten var "minst 200 km/h". Dels för att det lät så, och dels för att han läst det i tidningens referat kring olyckan. (Men det sista sa han inte till polisen tog upp uppgifterna...)
Snubbarna i BMWn, som kanske skulle kunnat kasta lite ljus över vad som egentligen hände har tusen anledningar att
inte tala med polisen, så dom drog så snart dom fick syn på olyckan.
Hur känns det...? Vad tror du om dina chanser i rätten? Hur tittar tjejens föräldrar på dig...?
Nä, det är sannerligen inte lätt att skipa rättvisa. Tror du att du får rättvisa i detta fallet...? Du har varit duktigt borta under flera månader, kanske är åtalet mot bilföraren redan nedlagt när du kan klara av att börja ta tag i saker och ting.
Över alltihopa hänger en blöt filt av att det egentligen är
du som borde dömas till vårdslöshet i trafik, men att man tycker att du redan fått dit straff så att udda kan vara jämt. Och det vet man ju hur motorcyklister bär sig åt i trafiken...
Tillbaka till verkligheten:
Att på något sätt låta ett vittne som inte sett olyckan få inlytande över utgången i målet tycker jag låter helt befängt och öppnar för fruktansvärda misstag framgent.
Nu skall vi spetsa till det ytterligare:
Egentligen skulle man kunna titta i historiken kring en bilförare som är inblandad i en olycka.
Om man varit dömd för en hastighetsöverträdelse inom - låt säga en treårsperiod, då kan man anta att denna förare kört för fort i denna olyckan också. Eller hur...?
Befängt? Överdrivet? Långsökt...?
Egentligen inte. Faktum är att det borde vara ett bättre "bevis" att någon är lagförd "på riktigt sätt" än att en random person berättar om vilken hastighet dom gissar sig till att en bil som liknar olycksbilen höll vid ett annat tillfälle samma dag.
För oss som motorcyklister blir det ännu värre - en MC bedöms ofta framföras i mycket hastighet än vad den i verkligheten körs, och en medeltrafikant har ytterst svårt att skilja en hoj från en annan. Vilken färg hade motorcykeln...?
Tjejen i olyckan dog inte för att hon körde 10 eller 20 km/h för fort.
Hon dog inte för att hon var förbannad det ena eller det andra
Det var inte en tappad napp som tog livet av henne, inte heller en morgonmacka på tvären i halsen på den yngste.
Helt enkelt för att vi inte vet något om detta.
Hon dog för att ett långsamtgående fordon, delvis mörklagt nonchalerade väjningsplikten. Det är det enda som är oomkullrunkeligt i efterhand.
Om ett sådant missgrepp i trafiken reduceras till ett vanligt försäkringsärende och en fråga om vem som skall stå för självrisken efteråt så är det inte underligt att trafiken bara blir slappare och slappare.
