knuttekultur
New member
Hej! Det här är knappast ett nytt ämne men hoppas det är OK om jag skriver av mig.
Tar A-kortet -84. Kör en riktigt töntig gammal skoter ett tag. -95, designar mitt eget skinnställ (en historia i sig). -00 köper jag en SR500 som jag av tidsskäl kör väldigt lite tills jag säljer den -14. Mc-lös sedan dess. Nu är jag en bit över 50. Känner hur det kliar lite i fingrarna igen men tycker också det är dumt. Låt mig lista plus och minus, OK?
+ på en solig dag var det ju rätt kul att köra ca 200 km på en dagsutflykt.
+ sägs vara ett bra sätt att hålla i gång koordination och balans.
+ varför verkar folk som kör så glada och fria? I bland verkar det lätt religiöst.
+ känner en skön typ som är 70-nånting och kör långtouring på en stor custom, kan han så....kan man tycka.
+ motorcyklar kan vara vacker teknik. Det blir lite löjligt att bara titta på dem som nåt slags skulptur.
- har inte tid, hus, hem, jobb och alltid för mycket som ska fixas.
- garaget är fullt av en gammal bruksbil som ärligt talat borde till skroten men som jag har en "grej" på.
- är nojigt rädd för skador. Har fått till träningen bra på sistone, är i bättre form än på länge, blivit av med en gammal idrottsskada - vore så j-a förargligt att åka på nåt och få fel på rörelseapparaten. Det skrivs mycket om att det *går* att köra mc rimligt säkert (och så finns det de som säger att det är en myt). Jaha, men mina kompisar X och Y då som fått i och för sig lindriga bestående men efter att ha gått omkull? Såvitt jag vet körde de "vettigt".
- Vill inte bli för detaljerad här, men jag påstår att min privatsituation inte skulle tåla en trafikskada.
- vård om man skulle råka illa ut? Litar knappt på sjukvården och så finns det multiresistenta bakterier.
Såg i senaste bladet att GGN siktar på 300 tjejer och respons verkar det ju finnas. Hejar på till 100% och fattar inte hur de törs??
Känns fånigt att ö h t behöva ta upp det här men jag får det inte ur huvet. Normalt brukar jag kunna vara hyggligt exekutiv, det är nåt spök med just det här ämnet.
Det som fick mig att skriva var när en gammal kompis erbjöd mig att prova hans nya eldrivna EU-moped och jag kom på mig med att fundera över riskbilden allra först, då hade det gått för långt.
Synpunkter emottages, helt enkelt.
Tar A-kortet -84. Kör en riktigt töntig gammal skoter ett tag. -95, designar mitt eget skinnställ (en historia i sig). -00 köper jag en SR500 som jag av tidsskäl kör väldigt lite tills jag säljer den -14. Mc-lös sedan dess. Nu är jag en bit över 50. Känner hur det kliar lite i fingrarna igen men tycker också det är dumt. Låt mig lista plus och minus, OK?
+ på en solig dag var det ju rätt kul att köra ca 200 km på en dagsutflykt.
+ sägs vara ett bra sätt att hålla i gång koordination och balans.
+ varför verkar folk som kör så glada och fria? I bland verkar det lätt religiöst.
+ känner en skön typ som är 70-nånting och kör långtouring på en stor custom, kan han så....kan man tycka.
+ motorcyklar kan vara vacker teknik. Det blir lite löjligt att bara titta på dem som nåt slags skulptur.
- har inte tid, hus, hem, jobb och alltid för mycket som ska fixas.
- garaget är fullt av en gammal bruksbil som ärligt talat borde till skroten men som jag har en "grej" på.
- är nojigt rädd för skador. Har fått till träningen bra på sistone, är i bättre form än på länge, blivit av med en gammal idrottsskada - vore så j-a förargligt att åka på nåt och få fel på rörelseapparaten. Det skrivs mycket om att det *går* att köra mc rimligt säkert (och så finns det de som säger att det är en myt). Jaha, men mina kompisar X och Y då som fått i och för sig lindriga bestående men efter att ha gått omkull? Såvitt jag vet körde de "vettigt".
- Vill inte bli för detaljerad här, men jag påstår att min privatsituation inte skulle tåla en trafikskada.
- vård om man skulle råka illa ut? Litar knappt på sjukvården och så finns det multiresistenta bakterier.
Såg i senaste bladet att GGN siktar på 300 tjejer och respons verkar det ju finnas. Hejar på till 100% och fattar inte hur de törs??
Känns fånigt att ö h t behöva ta upp det här men jag får det inte ur huvet. Normalt brukar jag kunna vara hyggligt exekutiv, det är nåt spök med just det här ämnet.
Det som fick mig att skriva var när en gammal kompis erbjöd mig att prova hans nya eldrivna EU-moped och jag kom på mig med att fundera över riskbilden allra först, då hade det gått för långt.
Synpunkter emottages, helt enkelt.