Mikaman
New member
Menar du de där rejäla krasch-puckarna som följer med som original?Sedan är det ju det där besvärliga med boxer-motorer att det är en stor jäkla magnesiumklump ivägen för knät...
Alldeles för feg?
- Thread starter Olsson
- Start date
aRWe
Member
Detta med gaskontroll och blick kanske är någonting som ändras med farten.
Hade en deltagare på en Sporthojskurs i höstas som kikade någon meter framför hojen, han kom för långt in i kurvan varenda gång och fick bromsa och styra mitt i kurvan, när jag la mig framför (ca 30-50m) och sa att han skulle titta på mig så fick han till flytet, han blev t.o.m euforisk när han märkte att det också gick att öka farten i kurvorna.
Ja, det är ganska naturligt. Om du känner att det är ok att gasa genom en kurva, har du troligen en, enligt dig, acceptabel hastighet till att börja med. Kurvtagning i acceptabel hastighet brukar kännas mycket stabilt, tryggt och vanliga rutiner som blickkontroll och annat sitter perfekt. Omvänt, om du mitt i kurvan stänger gasen eller t o m bromsar, så känns det nog inte så bra, du blir bekymrad, börjar avsöka väginfo i MC;ns närområde och tappar nödvändig styrinfo. Konstigt?
Code;s böcker påminner mer om en 12-åring som fantiserar ihop saker ur luften. Ett exempel är hans resonemang om viktfördelning, kontaktytor, last och trottelkontroll. Han skriver t ex att hojar i allmänhet har 50/50 lastfördelning men struntar i att ta med faktumet att under färd sitter en förare på sadeln. Han undviker dessutom att berätta att ett däck som accelererar/retarderar förlorar tillgängligt lateral däckkraft. Kanske viste han inte bättre eller så gjorde han allt för att få ihop några indicier till de halvsjuka resonemangen.
Hasse
New member
viktlös
Jag tror att det blir ändringar på den saken.
På MC-mässan kommer man att kunna testa
motorcyklar med flyttbar sadel, framåt eller bakåt. Målet är att på det viset leva upp till Codes 50/50 viktfördelning. Skulle armarna inte räcka till om föraren tvingas väldigt långt bak så kommer det att finnas armförlängare
i valfria färger.
För att hjälpa till med accelrationen så kommer alla hojar att utrustas med trampor.
Föredömligt tycker jag då "soppan" i mellanöstern är på upphällningen och vi
måste alla hjälpa till.
Code;s böcker påminner mer om en 12-åring som fantiserar ihop saker ur luften. Ett exempel är hans resonemang om viktfördelning, kontaktytor, last och trottelkontroll. Han skriver t ex att hojar i allmänhet har 50/50 lastfördelning men struntar i att ta med faktumet att under färd sitter en förare på sadeln. Han undviker dessutom att berätta att ett däck som accelererar/retarderar förlorar tillgängligt lateral däckkraft. Kanske viste han inte bättre eller så gjorde han allt för att få ihop några indicier till de halvsjuka resonemangen.
Jag tror att det blir ändringar på den saken.
På MC-mässan kommer man att kunna testa
motorcyklar med flyttbar sadel, framåt eller bakåt. Målet är att på det viset leva upp till Codes 50/50 viktfördelning. Skulle armarna inte räcka till om föraren tvingas väldigt långt bak så kommer det att finnas armförlängare
i valfria färger.
För att hjälpa till med accelrationen så kommer alla hojar att utrustas med trampor.
Föredömligt tycker jag då "soppan" i mellanöstern är på upphällningen och vi
måste alla hjälpa till.
lime
Skriver inte
Ja, det är ganska naturligt. Om du känner att det är ok att gasa genom en kurva, har du troligen en, enligt dig, acceptabel hastighet till att börja med. Kurvtagning i acceptabel hastighet brukar kännas mycket stabilt, tryggt och vanliga rutiner som blickkontroll och annat sitter perfekt. Omvänt, om du mitt i kurvan stänger gasen eller t o m bromsar, så känns det nog inte så bra, du blir bekymrad, börjar avsöka väginfo i MC;ns närområde och tappar nödvändig styrinfo. Konstigt?
Code;s böcker påminner mer om en 12-åring som fantiserar ihop saker ur luften. Ett exempel är hans resonemang om viktfördelning, kontaktytor, last och trottelkontroll. Han skriver t ex att hojar i allmänhet har 50/50 lastfördelning men struntar i att ta med faktumet att under färd sitter en förare på sadeln. Han undviker dessutom att berätta att ett däck som accelererar/retarderar förlorar tillgängligt lateral däckkraft. Kanske viste han inte bättre eller så gjorde han allt för att få ihop några indicier till de halvsjuka resonemangen.
Så bra att Kieths böcker är på den nivån eftersom det är på den nivån de flesta R-maskinister ligger mentalt...
Eftersom du redan vet allt och kan allt, varför frågar du hur man ska göra?? Om du redan vet allt och ifrågasätter allt alla säger, var ligger du din utvecklingspotential. Jag resonerade exakt som du, men mc-körning handlar om så mycket mer än fysik. Och ju mer jag skiter i all fysik, destå fortare kör jag. Jag VILL inte veta att jag förlorar lateral kraft vid kraftiga nerlägg och accelerationer... jag vill veta att jag har tillräckligt med friktionskraft mellan däck och väg för att kunna luta lite mer och gasa lite krafigare. All annan fysik försöker jag blotta ut ur hjärnan.
Jag lägger ner mina resonemang i den här tråden nu. Ha ett skönt och förhoppningsvist långt mc-liv.
I så fall är alla "R-maskinister" som 12-åringar. Ja kanske, men det är inte mitt fel.
Ja, inte ligger den i att åter och åter lyssna på K.Codes smörja. Det är bara det jag ifrågasätter - inget annat.
Jo, man gör ju som man själv känner för. Problemet är om man lurar i folk en massa saker som stämmer dåligt - kanske speciellt om det handlar om MC-körning.
lime
Skriver inte
Det är intressant att Keith har lyckats att personligen lura i Thomas Luthi, Jemes Toseland, Chris Vermuellen, Wayne Rainey m.fl. sina felaktiga kunskaper så till den grad att de totalt misslyckats med att kunna köra fort.
Ja, det är intressant. Vad har han lurat i dem för något?
Mikaman
New member
Teori och praktik - igen!
Jag är en hopplös teoretiker som alltför ofta försöker analysera mig till hur saker skall utföras. Jag tror det är orsaken till att jag aldrig blev någon tennisstjärna. Med stigande ålder har dock försåelsen för känslans betydelse ökat. Jag tror det är därför jag så mycket uppskattar att köra motorcykel. Det krävs känsla för att köra snabbt eller mjukt eller säkert eller……
Den rätta känslan är individuell och hittas troligen stegvis genom insikter. Dessa insikter kan uppnås genom att öva mycket och genom att göra misstag. Eftersom misstag vid motorcykelkörning kan vara ödesdigra är det bra om vi kan lära av varann.
Hur lär man då ut en känsla och hur hjälper man mindre erfarna motorcykelkompisar till insikter om ”den rätta känslan”? Ett vanligt sätt är att försöka förklara genom teorier och exempel. Jag tycker att det fungerar riktigt bra med de teorier om motorcykelkörning som bl.a. SMC:s sporthojsinstruktörer tillämpar när de hjälper sina elever att hitta känslan för t.ex. balans och spårval. Det är möjligt att vissa teorier inte stämmer exakt med de fysikaliska skeenden som verkligen sker. Vem vet? Tänk om de teoretiska modellerna för fysiken också är fel!
Är det verkligen någon idé att älta teoriernas giltighet. Om modellerna för gaskontroll, blick och spårval fungerar för att uppnå känsla för körningen så blir det ganska ointressant ifall modellerna passar in i övrig fysikalisk teoribildning. Modellerna verkar otvetydligt fungera fint för väldigt många. Är inte balans resultatet av förmågan att känna de krafter som påverkar dig och din motorcykel när du kör. Jag menar att insikter om känslan ger förmågan.
- Häpp
Jag är en hopplös teoretiker som alltför ofta försöker analysera mig till hur saker skall utföras. Jag tror det är orsaken till att jag aldrig blev någon tennisstjärna. Med stigande ålder har dock försåelsen för känslans betydelse ökat. Jag tror det är därför jag så mycket uppskattar att köra motorcykel. Det krävs känsla för att köra snabbt eller mjukt eller säkert eller……
Den rätta känslan är individuell och hittas troligen stegvis genom insikter. Dessa insikter kan uppnås genom att öva mycket och genom att göra misstag. Eftersom misstag vid motorcykelkörning kan vara ödesdigra är det bra om vi kan lära av varann.
Hur lär man då ut en känsla och hur hjälper man mindre erfarna motorcykelkompisar till insikter om ”den rätta känslan”? Ett vanligt sätt är att försöka förklara genom teorier och exempel. Jag tycker att det fungerar riktigt bra med de teorier om motorcykelkörning som bl.a. SMC:s sporthojsinstruktörer tillämpar när de hjälper sina elever att hitta känslan för t.ex. balans och spårval. Det är möjligt att vissa teorier inte stämmer exakt med de fysikaliska skeenden som verkligen sker. Vem vet? Tänk om de teoretiska modellerna för fysiken också är fel!
Är det verkligen någon idé att älta teoriernas giltighet. Om modellerna för gaskontroll, blick och spårval fungerar för att uppnå känsla för körningen så blir det ganska ointressant ifall modellerna passar in i övrig fysikalisk teoribildning. Modellerna verkar otvetydligt fungera fint för väldigt många. Är inte balans resultatet av förmågan att känna de krafter som påverkar dig och din motorcykel när du kör. Jag menar att insikter om känslan ger förmågan.
- Häpp
Last edited:
Jag är en framgångsrik teoretiker som alltid försöker analysera mig till hur saker skall utföras. Om jag inte gjorde så, skulle allt gå åt helvete. Svårigheten kanske ligger på vad man bör tillämpa.
Jag känner många icketeoretiker som inte blev tennisstjärnor heller.
Det du skriver är en teoretisk analys. Den är f ö helt riktig. Man har helt enkelt lärt sig utföra uppgiften(erna) på ett framgångsrikt sätt. Det finns tydligt beskrivet som en teoretisk analys: Typ: automatisk välfunkande handlingsmönster triggas och utförs.
Det är även rekommenderat (av de forskare som används i högriskbranscher) att inte analysera saker som fungerar, utan istället "styra" så allt bara känns rätt. Ungefär: nu-händer-det-här-och-därför-ska-jag-försöka-känna-på-det-där-sättet-som-jag-brukar-känna-när-just-det-inträffar-och-som-funkar-så-bra. Och så tar man fram den känslan liksom! Inbakat i det ligger det dock ett antal kontroller:
(James Reason / Human Error)
Well-practiced actions carried out by skilled individuals in familiar surrundings comprise segments of preprogrammed behavioural sequences inter-spersed with attentional checks upon progress. These checks involve bringing the higher levels of the cognitive system (the "workspace") momentarily into the control loop in order to establish (a) whether the actions are running according to plan an (b) more complexly, whether the plan is still adequate to achive the desired outcome.
Man tar alltså medvetna beslut baserat på någonting, men som inte har så mycket med känsla att göra.
Vi är ju slavar under verkligheten och vi som förare är med där och "skruvar" för att få ut de resultat vi önskar. För att lyckas med det måste vi göra rätt. Delar av det är att ta beslut som baseras på någon medveten kunskap. Bl a därför är det idé att älta teoriernas giltighet. Det är dessutom en pedagogisk grej. Dem/vi som ännu inte klarar utföra uppgiften(erna) måste få vägledning och känna till vilka målen är, så vi själva kan bedöma om vi gör framsteg.
Kolla även andra områden, så ser du att det finns ingen annan väg till kontroll än att älta i teorietiska modeller som beskriver (försöker beskriva) världen. Det finns inget motsägelsefullt mellan teorier/teoriers giltighet vs känsla. Det finns bara sämre(stämmer dåligt med verkligheten) teorier och bättre(stämmer bättre..) teorier.
I ditt inlägg fanns en del teorier som verkar stämma bra - det om känslans betydelse. Det tror jag därför det har jag läst i en välkänd bok som beskriver hur de kommit fram till just detta genom mångårig forskning och genom att utföra många experiment.
Mikaman
New member
Olsson, jag tror du försöker tillämpa ett alltför mekanistiskt synsätt på de biologiska varelser som de flesta motorcykelförare är!
Å andra sidan - Jag är vad vissa kallar "en lärd person", men har funnit att ju mer man lär sig desto mer förstår man hur mycket man inte förstår. Det är inte mycket vi människor egentligen förstår om oss själva.
Med viljan följer lätt teorier. Jag ville verkligen kunna spela tennis och teoretiserade en hel del om rätt teknik. Men, då jag hade viljan men inte rätta känslan blev mitt tennisspel aldrig bra. Numera försöker jag låta viljan samspela med känslan.
Ola Magnells låt "du har viljan men inte rätta känslan" är inte dum alls!
Du har rätt i att jag försöker tillämpa mekaniska synsätt på allt (och gärna lite till). Det är ungefär vad man gjort hittils och med stor framgång. Så jag kan inte hålla med om "alltför". Möjligen missuppfattar jag, men om man inte gjorde det, så bör väl aktiviteten betraktas som någon form av experiment. Eller?Olsson, jag tror du försöker tillämpa ett alltför mekanistiskt synsätt på de biologiska varelser som de flesta motorcykelförare är!
Visst är det så - men många saker är ganska basic. D v s man kan ganska lätt förutsäga vad resultaten kommer bli - inte för en enskild men ett snitt för ett antal personer.
Ditt problem är ju inte på något sätt unikt. Alla har ju problem med känslan för saker. Själv kan jag inte känna hur en backhand(tennis) ska kännas när den funkar bra. Jag har aldrig lyckats och målet för mig blir att överhuvud taget få över bollfan och in på planen någonstans. Men i pingis funkar backhand mycket bättre. På ren feel sitter 'hammarn' i motståndarens hörn. Själv har jag inte en blekaste aning om hur i h*e jag kan klara denna extremt komplexa manöver - men jag gör det.
(Nu börjar det mekaniska orerandet) Det finns beskrivna metoder att nyttja som leder till att man når högre känsla. Nej, självklart kommer inte alla lyckas men den stora massan kommer göra det. Metoderna är tillräckligt effektiva och många väljer att använda dem. Är det för mekaniskt att ta till?
Ola Magnells låt "du har viljan men inte rätta känslan" är inte dum alls!
Han borde ha sagt: "Du har viljan men kan inte".
klabbarpan
New member
"du har viljan men inte rätta känslan" är inte dum alls!
"Du har känslan men inte rätta viljan" sjunger Ola Magnell, Påtalåten.
Hasse
New member
eget val
Har man bara den rätta viljan så brukar också känslan komma.
Om det ändå inte vill sig så KAN man ju ha ödmjukheten att
ta del av andras erfarenheter.
Och vill man inte det så får man väl gå sin egen väg.
Det står ju alla fritt att välja.
Har man bara den rätta viljan så brukar också känslan komma.
Om det ändå inte vill sig så KAN man ju ha ödmjukheten att
ta del av andras erfarenheter.
Och vill man inte det så får man väl gå sin egen väg.
Det står ju alla fritt att välja.