Vikten av att köra MC

[Paerhc]

http://www.fontanhuset.se/radiofontanen/en-sund-sjal-ger-en-sund-sport/

Fokus ligger förstås på psykisk ohälsa som alltid i våra program. Vi har en ganska stor lyssnarkrets lokalt i Malmö som hör programmet direkt i radio, men även många som lyssnar i efterhand på vår webb.

Den här gången har jag med ett kort MC-inslag lite före mitten av programmet. Det handlar ungefär om samma sak som tidigare inslag som jag gjort, med fokus på krångel och kostnad att ta A-kort. Det blir ett inslag till snart i en kommande sändning av programmet. Det kommer att handla om SMC.

 

[Paerhc]

Här kommer en länk till mitt korta inslag om SMC. Inslaget kommer mot slutet av programmet.

Jag försökte få tag i någon från SMC Skåne att intervjua, men lyckades inte med det. Det fanns visst inget intresse för det helt enkelt, så jag gjorde ett eget inslag om SMC i stället.

http://www.fontanhuset.se/radiofontanen/karleken-gor-sommaren/

 

[vilde]

Det här blir mitt första inlägg på SMC:s forum.

Jag tog mc-kort när jag blivit medelålders men har hunnit köra i 15 år nu, och jag måste säga att jag tycker det är roligare och roligare att köra hoj. Nu är jag inne på min åttonde hoj tror jag och det är den som jag är och har varit absolut nöjdast med, den passar mig perfekt, jag får inte ont någonstans av att sitta länge på den och det funkar förträffligt med min fru på sadeln bakom mig. Jag väljer i stort sett alltid hojen framför bilen när jag har möjlighet till det. Det innebär att jag nästan alltid har alla förfulande väskor monterade men det märks inte när jag kör, det är mest en utseendefråga.

Det finns gamla sånger om "King of the Road" som handlar om truckers, lastbilschaufförer men det stämmer dåligt tycker jag. Många fordon och många mil har jag kört, både yrkesmässigt och privat, allt från småbilar, taxibilar och bussar till lastbil med släp, visserligen är man stor på vägen med en väldig lastbil och visst kan man ibland i tät trafik ibland tillämpa den inte sanktionerade lagen "störst kör först" men inte fan är man kung på vägen, snarare är man låst av vägen med ett stort fordon. Många av våra landsvägar är inte större än att när man med ett stort fordon möter ett annat stort fordon har man inte många cm tillgodo mellan backspeglarna, det finns inga marginaler, inget manöverutrymme kvar, man är låst, då känner man sig inte som kung.

När man kör hoj däremot har man all plats i världen, man har även med en icke racer en accelerationsförmåga som vida överstiger i stort sett alla andra fordon på vägarna, då äger man vägen, man tar sig fram i sin fart nästan oavsett annan trafik. Med detta menar jag inte att man ska bära sig åt hur som helst, man ska följa trafikregler som hastighetsbegränsningar mm men känslan av att köra hoj är .... frihet, ja det är nog det bästa ord jag kan komma på.

Förutom alla dofter man känner i motsats till när man sitter i en bil, luften som viner runt kroppen (inga kåpor eller vindrutor på min hoj, så vill jag ha det) finns det en annan dimension i mc-körandet så länge man håller sig till två hjul. Det är svårt att förklara men alla som kör vet nog vad jag menar. Någon sorts känsla av att man kan låta sig falla i en kurva eller brant sväng och att man håller sig uppe med motorstyrkan. Man balanserar med gasen, med kroppen, lite som att flyga eller sväva.... som sagt svårt att förklara men något som också bidrar till frihetskänslan på en motorcykel.



Tills sist, om någon undrar vad jag kör: BMW R1200R -12

 

[Katarina]

Oh, jag kör gärna mc.
Om jag hade gjort som jag tänkt i min ungdom när jag tog bilkörkort, att även köra upp för mc så var det kanske lika bra att så inte skedde. Om jag körde mc som jag körde bil på den tiden (rally-tjej med bredställ) så kanske jag inte suttit här i dag men det kan man aldrig veta.

Så, året är 2006 och jag slogs av en tanke: om jag skulle ta det där mc-kortet nu då? och satte igång. In med lämplighetsintyget och allt man behövde skicka in plus en privat handledare behövde jag också så en ansökan dito blev det också. Och det var det bästa jag nånsin gjort. Jag hade aldrig suttit på ens en moped, bara cyklat för egen maskin så det här var extra roligt att lära sig. Jag trodde att jag var en puts-tjej, jag tyckte glidare såg så fina ut så en sån sprang jag och köpte. Det blev en resa på 80 mil under en dag för just den jag sett skulle jag bara ha. Oavsett om andra tyckte att jag skulle vänta, för man vet ju inte vilken typ av mc-körning man gillar innan man hunnit börja köra. Nix, jag var glidartjej, punkt slut.

Ja det fick jag förstås äta upp, under tiden jag gick på trafikskola och lärde mig köra hemma modell uthållighetsträning (50+ mil kunde övningarna handla om hemma), insåg jag att jag är nog ingen puts-tjej. Nej, ju lerigare, skitigare och jävligare underlag desto roligare hade jag.

Hoppsan, jag var alltså en grustjej som en gång körde igenom ett lerhål med standarddäck utan att falla och gapskrattande tog mig över. Vattenpöl likaså, oj vad jag skrattade den gången. Att komma hem och se ut som en ler-tjej var också roligt. Att jag skulle gilla vinterkörning visste jag inte heller. Svärfar skulle lära mig köra på vintern men han hann tyvärr gå bort innan vi ens hade hunnit börja. Men sagt och gjort, jag tog kontakt med en av hans vänner och eftersom jag var medlem i samma klubb så följde jag med upp till Älvdalen. Det var det roligaste jag gjort!

Första dagen skickade hojen av mig i en böj. Jag hade gjort precis så som man inte ska göra, att sätta ner yttre skida i sväng så skidan hakade fast i isen och vips så flög jag över styret! Det var den hjälmen, den gick sönder på isen men jag hade en reserv med mig i fall att och sen var det bara att fortsätta köra.
På natten upptäckte jag en del muskler jag inte visste om att jag hade så det där med god sömn kunde jag glömma resten av veckan.
Det tog fyra dar innan jag vågade sätta fötterna på fotpinnarna, de första dagarna hade jag dem på skidorna i fall jag skulle ramla. Men ljumsken tyckte det var så jobbigt att hålla både ben och fötter på skidorna att jag provade sätta fötterna på fotpinnarna. Oj så mycket enklare och lättare det blev att köra!

Och så kom våren och förstörde allt det roliga. Nu var jag tvungen att genomlida en pådyvlad sommar men jag har andra mc beroende på humör och känsla för vilken typ av körning jag vill ha så jag överlevde sommaren.

Jag kör gärna på grus och på vintern, ibland är jag på kurviga asfaltsvägar.