Vikten av att köra MC

Paerhc

New member
Jag mår bra av att köra MC. Det är roligt och känns härligt att ha en sådan hobby. Om man nu kan kalla det för det. Jag läste i en annan tråd om trafiksäkerhet att vi kan dela med oss av att faktiskt köra MC och berätta om det.

När jag kör så känner jag frihetskänslan och det faktum att jag kan ta mig till än det ena till än det andra stället om jag bara vill, gör det hela till en fantastisk fritid.

Jag kör bara här nere i Skåne så det blir inga långturer, men känslan av att må bra och få vara med om dessa småturer här det ger mig ett mervärde. Det kan handla om något så trivialt som att åka ut och köra längs med någon mindre väg eller ta mig runt Malmö-> Ystad -> Sjöbo -> Staffanstorp och tillbaka till Malmö igen. Eller fara iväg och hälsa på någon. Det är själva körandet som ger mervärdet. Även att köra någon tur här inne i Malmö kan ge ett mervärde. Det blir inte så långt, men jag varmkör i alla fall motorn ordentligt och det kan ju vara bra det med. Och det finns fina platser även här inne i staden.

Det ger mig väldigt mycket att ha tillgång till en motorcykel och kunna göra dessa små dagsturer under sommaren.

Jag har inte tagit mig tid att köra iväg till träffarna på Sjöborakan än, men det kommer väl det med så småningom.

Som jag nämnde så läste jag en annan tråd som handlade om trafiksäkerhet och nu har jag startat den här tråden där vi kan skriva om vad MC-intresset ger oss alla! Jag lade den här tråden i allmänna diskussioner och inte i OT för det här är väldigt viktigt tror jag. Vad ger MC-körandet dig som läser det här?

Många kör bana andra bygger motorcyklar vissa gillar att köra på grus och åter andra kanske gillar det lilla med att ha och köra MC precis som jag.
 

Chopperbyggarn

New member
Trevligt initiativ.:tummenupp

För min egen del så kretsar i princip allting jag gör av fri vilja runt motorcyklar, mitt liv är motorcyklar helt enkelt.

Jag har alltid gillat att konstruera men jag bygger inte motorcyklar för själva byggintresset skull , faktum är att körningen är det absolut viktigaste för min del vilket betyder att om jag inte kör med hojarna jag bygger så faller hela idén med att bygga hojar för min del.

Jag får ut så mycket mer känsla av att köra en hoj som jag själv har byggt jämfört med en fakbrikshoj att det ger en helt annan dimention för min del.

Jag gillar både grus och asfalt körning i lagom lugnt tempo.

Den maximala upplevelsen är äventyrsresor långt bort i fjärran länder och då med någon typ av "Chopper" dock får man ibland kompromissa och bygga något som är mer lämpat för dåliga vägar.

efter snart 33 års hojåkning (om man inte räknar körningen hemmavid före 16 års ålder) så har jag kommit fram till att jag får ut mest av att köra själv eller ihop med min fru.

Givetvis blir det många kortare spontana turer lokalt. Gillar överhuvudtaget inte att plannera mina turer och försöker även under semesterturer låta bli att plannera mer än absolut nödvändigt i förväg.

Det är viktigt för min del att ta en tur när andan faller på och inte "jag måste passa på för solen skiner idag"

Hojträfflivet som lockade mycket i unga år känns numera passerat och på den sociala biten vid hojåkning tar jag lika gärna en pratstund med någon nyfiken "Svensson" som likasinnade vid tankstopp och liknande.

Hojtyperna som jag är mest intresserad av är hembyggen och veteranhojar vilket inte utesluter att enstaka andra hojar kan vara intressanta.

Trots att jag aldrig har gillat vinter i vuxen ålder så har jag kört hoj några vintrar och funderar på att ta upp det igen för att förlänga säsongen om jag inte en dag lyckas hitta den optimala lösningen att spendera vintermånaderna på varma breddgrader.

Finns säkert mer att skriva men detta var vad som kom fram just nu.

För min del är hojåkning en så självklar del av mitt liv att jag förmodligen inte skulle må alls bra om jag skulle bli berövad detta.:(

Hoppas att fler vågar skriva och berätta om sitt förhållande till motorcyklar och då i synnerhet ni som gömmer er bakom anonyma avatarer!!

Den här tråden kan bli mycket intressant läsning om många vågar träda fram ur mörkret och skriva!!:)

Anders.J
 

Jumbo

New member
Nybörjare i Småland

Bra tråd (och initiativ) såhär långt :)

Jag har inte haft hoj så länge. Har inte heller bott här uppe i södra Småland så länge. För mig är hojåkning bara en lyxgrej som jag gör när jag hinner och vädret är fint. Det blir inte så många mil per år och jag gör inga längre turer men det finns skitmycket roliga vägar häromkring så jag är nöjd. För min del måste underlaget vara asfalt annars skiter jag knäck i spiral som danskarna säger. Grus och sådant går ju inte att köra på. :wink: Jag önskar att jag hade haft lite bättre infrastruktur för att kunna mecka lite och köpa en andra lite risigare hoj som man kunde vara mindra rädd om. Jag skulle också behöva jobba lite mer på att lära känna folk i trakten så man slapp att alltid åka själv. Just nu har jag dåligt samvete för att hojen är helt otvättad och oomhändertagen för vintern.

/Inki
 

Bodensaren

New member
Jag läste för ett tag sedan om en undersökning i Japan där man konstaterat att mc-åkning förlänger livet och ger en massa avstressningshormoner (dom har ett speciellt namn som jag inte kommer ihåg).

Jag tillhör dom som mer än gärna kör mc, och har gjort så från och till sedan mitten på 80-talet, att beskriva mc-åkandet för någon som inte har provat är svårt, man skulle kunna säga som Ingemar Stenmark sa i en intervju när reportern ville att han skulle förklara hur han gjorde, "det är int´lätt att förklara för de som int´begrip".

Att äga en mc är mycket mera personligt än vad något annat fordon någonsin kommer att bli, oavsett hur jag bygger om eller modifierar en bil så är det fortfarande något som jag kryper in i och "åker" med i, en mc måste jag köra med kroppen, människan och maskinen ska fungera som en enhet.

När det gäller min relation till motorcykeln så hänvisar jag till bloggen.
 

sannybo

Member
Oj. Detta var en svår fråga när man tänker efter ordentligt varför man älskar att åka hoj.
MC har jag ju åkt i över 30 år nu och jag verkar aldrig tröttna på det.
Från 125:an när man var 16 år, vilken lycka att äga en egen motorcyckel, till dagens BMW R1200GSA har det passerat ett otal hojar. Det är knappt man kommer ihåg alla.
Jag har kört allt från offroad/enduro hojar till glidare och sporthojar och nu äventyrshoj. Den enda gemensamma nämnaren på alla hojar är att jag är lycklig när jag får komma ut och åka.
De senaste åren har jag mer och mer ofta åkt längre turer, gärna 2 gg/år och då åker jag helst ensam.
Vet inte riktigt varför jag gillar detta med att åka ensam. Kanske beror det på jobbet som består av otaliga möten, samtal, telefonsamtal mm som gör att jag älskar tystnaden runt omkring mig förutom motorljudet då när man åker.
Ingen man behöver prata med, ingen att ta hänsyn till, bara göra vad man vill och åka vart man vill utan fråga någon annan.
Eller beror det på att väldigt många blir lite nyfikna på en ensam knutte utanför sitt tält på campingen och vågar komma fram och fråga hur det är att åka ensam, vart man kommer ifrån och bli förvånade över att man kommer ända från Sverige.
Senast jag var i Wales en vecka behövde jag inte laga middag en enda gång. Varje kväll blev jag inbjuden till någon husvagn eller tält för att folk var nyfikna på mig och ville prata lite om hur det var att resa själv.
Eller förra året i England, där jag fick kaffe i personalrummet och fritt inträde via personalingången till Stonehenge, bara för att det var en bikerkompis som var parkeringsvakt där.
Eller i år när jag kom ensam upp på toppen av Stelviopasset, men efter en kopp kaffe kom jag ner i sällskap med två italienare och två Slovaker som jag träffade där uppe.
MC-livet för mig är inte bara att åka motorcyckel, det är även alla spännande, intressanta människor man träffar på under resan från alla möjliga nationer. Skulle nästan kunna skriva en bok om alla människor jag träffat under mina resor.
Man träffas på en camping, svingar ett par bägare, beundrar varandras hojar. Kanske man slår följe någon dag eller två, om inte ger man varandra sin mailadress och hoppas att man träffas igen någon dag.
Så för mig är hojen alla nya platser jag får se, alla nya människor jag får träffa och att det är så himla roligt att köra hoj. :D
 

Paerhc

New member
Jag ska göra ett inslag i radio om MC-intresset och då tänkte jag använda materialet i den här tråden till det, utan att någon blir utlämnad på något sätt. Jag hoppas att det är ok. Den idén fick jag nu efter att jag startat tråden. När det sänds vet jag inte nu, men efter nyår någon gång. Eller när det nu blir klart.

Vår lilla Radioshow Radiofontänen sänds mellan 14-15 på torsdagar lokalt i Malmö på 89,2 MHz, men det går att lyssna på sändningarna i efterhand på nätet. www.fontanhuset.se/radiofontanen . Vi har inte primärt MC som huvudtema, men något inslag här och där kan det bli.

http://www.fontanhuset.se/radiofontanen/minns-du-din-barndom/ Det är en permalänk till ett program med ett MC-inslag för den som vill höra hur det kan låta.
 
Last edited:

Chopperbyggarn

New member
Mycket kreativ och bra idé!!

Kan du sälja programet även till riksradion?

Motorcyklismen i dess olika former behöver verkligen mycket av positiv exponering i media.:tummenupp

Anders.J
 

Paerhc

New member
Nja, det går kanske att sälja, men jag ska inte överdriva effekterna av det. Det blir alltså ungefär tre minuter långt i programmet sedan det klippts ner. Tre minuter är ungefär vad man kan ha längden på det annars blir det för långt. Det ska vara lättsmält.

Men jag kan göra fler inlägg i kommande program. :)
 

Oldbiker

New member
Intressant tråd och något som jag efterlyst. Det gör att jag kanske skulle sätta mig vid tangentbordet själv.

Jag har alltid varit motorintresserad, allt från rallybilar till jänkare och där emellan fyrhjulsdrivna fordon. För några år sedan satt jag vid min mors dödsbädd och funderade i samband med detta på vilka avtryck hon gjort och vad hon upplevt genom sina 90 år av jordelivet. Hon hade alltid undvikt det som kunde betraktas som det minsta farligt. Jag minns åren när vi åkte rally, hon kunde inte sova en blund förrän hon hörde att vi lastade av bilen någon gång på småtimmarna.
Jag började fundera på vad jag själv gjort under mina snart 50 år, det visade sig vara en hel del. Funderingarna gick i stället över till vad jag inte gjort och om det var något jag sökte. Bortsett från några år på 80-talet hade jag inte åkte mer motorcykel än det jag gjorde som 15-17 åring och då utan körkort.
Funderingarna på att köpa en hoj fanns tidigare, men den natten beslutade jag mig för att köpa en hoj och innan min mor var begravd stod det en fin hoj hemma i garaget.
Sedan dess har det blivit många mil, mellan 600 och 800 per år, mestadels i de län som ligger runt mitt hemlän. En gammal vän berättade att hon vandrat i bergen i Peru och poängterade flera gånger att det bästa med detta var tystnaden och ensamheten, hon satt fingret rakt av på det som var den springande punkten. Men det handlar inte bara om det, jag får vara anonym när jag åker hoj med mina kompisar, jag är inte journalisten, utan bara en som åker hoj. Jag gillar detta med kulturen kring hojåkningen, lite rebell, anarkist och inte så djävla präktig. I mitt jobb är jag väldigt korrekt och hur präktigt som helst, som hojåkare kan jag vara lite rebell och samhällsomstörtare, det gillar jag.
Dessutom är det ju så att i mitt yrke är jag oftast i kontakt med makthavare, det handlar om politiker, företagsledare, chefer, ordförande i olika föreningar och en rad olika sorters presskontakter som säger det de ska. De vanliga människorna möter jag aldrig.
I hojgänget möter jag alla sorters människor, lärare, lastbilschaufförer, maskinförare, smeder, svetsare, poliser, läkare, sjuksköterskor och i stort sett alla yrkeskategorier. Det gemensamma kitet är just hojen och åkningen med dem.

Därför trivs jag så bra med att åka hoj och är helt övertygad om att jag kommer att åka så länge jag bara kan, jag behöver inga fler intressen och ångrar bara att jag inte testade det mycket tidigare, tänk om jag kunnat skriva som någon gjort i tråden. Jag har åkt i 33 år....man blir avundsjuk.
 

Hampe

Skriver massor!
Navigare necesse est, vivere non est necesse.

Det ligger mycket mer än en banal kärleksförklaring till sjön bakom det påstådda citatet. Det var en gång en direkt order till tvekande kaptener som gav vid handen att deras futtiga liv inte hade stort värde i jämförelse med den uppgift dom hade att segla spannmål till hungrande legioner.

Citatet far igenom skallen varje gång någon oförstående, utanförstående, ratthållande människa ifrågasätter mitt val av fortskaffningsmedel/hobby.

"Men, det är ju så farligt...?"
Svaret som loopar i hjärnan kretsar kring just detta uttalande. Det är nödvändigt att köra hoj. Visst är det angeläget att överleva. Om inte annat så bara för att få chans att köra mer hoj - men det nödvändiga ligger i att köra hoj. Ingen annanstans.

...å det kan man ju inte förklara på ett vettigt sätt, så ur munnen kommer den vanliga plattityden om att "man får ju se sig för" samt kanske "bra kläder och defensivt körstil" även om jag själv vet hur det ligger till egentligen.

Vikten av att köra MC är att det erbjuder mig en total re-set av sådant som ligger och skaver uppe på andra våningen. Och kanske nere i källarsjälen med. MC-körandet skänker mig en harmoni och balans jag inte kan uppleva eller uppnå på annat sätt, och effekten sitter i länge!

Min älskade hustru är inte så mycket för anglocismer, men en sak har fastnat och ekar mellan väggarna ibland:
"Hey you! Go ride you motorcycle and come home a nicer person!"
En av få saker hon inte behöver upprepa för att jag skall utföra det...


Vikten av att köra MC kan aldrig underskattas!
En vän till mig beskriver förövrigt vår typ av långsträckekörning med samma ord som jag själv: "Meditation på två hjul"

Kunde inte sagt det bättre själv.


Hampe
 

Smurfen

Airhead Traveller
som Sjöman och Motorcyklist kan jag bara instämma :D:cool:.

i-8r42Kth-M.jpg
 

Paerhc

New member
Tog jag död på den här tråden nu genom att skriva om radio? Det var inte min mening alls. Nu är radioinslaget färdigt och inspelat så jag tar inte mer information från tråden än jag redan har gjort... Jag kan posta länken till radioprogrammet här när det har sänts om det finns intresse för det....
 

Paerhc

New member
Är det konstigt att känna lycka när man kör MC? Jag tror att det är känslan som ligger närmast för att beskriva frihetskänslan blandat med just lycka jag känner när jag kör motorcykel. Det låter kanske fånigt men MC betyder så pass mycket för mig. När jag är helt koncentrerad på att köra och på trafiken runt mig, så finns det stunder när den där känslan kommer fram.

Ni som kör bana får gärna skriva en rad eller två om hur det känns. Jag har aldrig kört på bana. Vad betyder MC för er som är instruktörer?
 

Hampe

Skriver massor!
Tog jag död på den här tråden nu genom att skriva om radio?.

Du, det var nog julen som skadesköt det mesta här inne och på andra ställe.
Märkligt att en så gammal utsliten tradition - nu nedklippt och PK-fierad, kan mäta sig med "vikten av att köra MC..."

H
 

Skye

Kör Mycket!
Alltså fler än jag som insett att den politiska korrektheten (PK) gått till överdrift och får folk att reta upp sig och lägga fokus på helt fel saker.

Verkar som ingen längre vågar stå för en udda åsikt. JA, jag kör en Honda ;)
 

kodde

New member
För mig är det avkoppling. En härlig känsla av frihet och ibland en och annan adrenalinkick. Jag använder även min hoj för att pendla till och från jobb. Brukar bli att jag ser fram emot den stunden jag får köra till och sedan från jobb. Det blir lite av små höjdpunkter på dagen. Sedan är jag även tokig i att mecka med hojen. Modifiera och anpassa efter mina behov. Detta är också något jag tycker är riktigt kul och blir väldigt engagerad i. Att göra en funktion och snyggt installerad modifikation. Det kan ta sin tid, men blir nästan alltid värt det på slutet.
 

Yxan

Member
"Vikten av att köra MC" = mitt 'livsElixir'!
Framför allt att köra - ngn större mekare är jag inte, där får jag framför allt tacka en av mina hojpolare för aktiv support och stöd.

Kör annars hoj så gott som nästan varje dag under säsong (mar/apr - okt/nov). Dels till/fr kneget i ur-o-skur, sedan blir'e 2~3 längre aktiva dagsrepor på mellan 25~40 mil st per månad. Likadant där, har vi satt ett datum för en längre dagstur så kör vi oavsett väder; regn el sol?! bara att anpassa kläderna. (Faktum är, att några av det bättre dagsreporna har gått under 'skitväder'.) Avslutningsvis blir det en längre ride per år, allt på mellan 5~15 dagar. Företrädesvis har långturerna gått över till grannlandet i väster/norr - skapat för ett enda syft; hojåkning i Norge. (På ett relativt enkelt sätt kan man få sig en redig skopa storslagen och vacker 'natur-hoj-upplevelse'.) Utöver NO har det även blivit en hojresa ned till Svarta havet (Rumänien/Bulgarien), genom/via de sk forna öststatsblocket, samt en tur ned till Dolomiterna i ITL.

Tack vare hojen har jag också fått möjligheten att se/uppleva en större del av Sveriges 'baksida', dvs alla de mindre samhällena, byar och gårdar som ligger mitt ute i spenaten längs med alla underbara slingerbultar (företrädesvis i Uppland/Roslagen där jag mestadels kör). Och vidare 'part-1' som Chopperbyggarn skrev; "...pratstund med någon nyfiken 'Svensson' som likasinnade vid tankstopp och liknande." Hojen funkar ofta, alltid?, som en murbräckare! Vidare 'part-2' som Hampes polare beskrev saken; "Meditation på två hjul". Instämmer, ofta jag kommit på mig själv med att undra när jag suttit i sadeln; va'fan tänker jag på? Inget! "De ä bar å åk".....

Avslutningsvis, det här om den sk 'frihetskänslan'.
Innan hojlivet (fram till -93) var det bara en uttjatad klyscha. När väl MC-lappen var kirrad (OKT-93) och man kom ut på rull för första gången själv våren -94 så gick det till slut upp ett Liljeholmens! Dvs den verkliga innebörden - essensen - av FRIHETSKÄNSLA! Just en sådan, essensens, övernaturliga frihetskänsla uppstod när vi i somras rullade över de karga landskapet i nordnorge, på väg upp mot Nordkyn bl a, under en bländande midnattssol... Bara vi, hojarna, eget självhushåll och ingen tid att passa!!

Kort o gott - det är skoj med HOJ!

Mange beronius.eu
 
Top