Hampe
Skriver massor!
"Utrotningshotad" var en kampanj som drogs igång för 6 år sedan - då med anledning av den kommande reformeringen av trafikförsäkringsystemet.
...som sedermera aldrig genomfördes, utan vi blev sittande med nackdelarna i knät utan att se några fördelar mer än som rökpuffar vid horisonten. Men det är en annan historia.
Frågan är dock om vi inte är utrotningshotade på allvar nu. På ett högst påtagligt "organiskt" sätt:
Folk dör ifrån oss. Å dom är sannerligen inte KIA - tvärt om; hojåkare skrumpnar bort på ålderdomshem i en rasande fart, medans deras hojar vittrar bort på Blocket.
Var är återväxten?
Under årets "På Två Hjul" slogs jag av hur gamla besökarna är. Stela gubbar som stolpade runt till ingen nytta;
Visst - kul att titta på hojar och tillbehör, men en alldeles för hög andel av besökarna hade redan köpt sin allra sista hoj. Oftast utan att veta om det själva.
Samma sak på Mälaren Runt - herregud vilken pensionärsparad det var bitvis!
På det glada -80 talet kunde man få en slags 10 till 1-känsla: trots att vi var många som körde hoj så kändes det som det på varje motorcyklist fanns ytterligare 10 stycken som uttryckte intresse, ville ta kort, ville bli en av oss.
Jag undrar hur länge det dröjer innan vi kommer att finna oss i ett omvänt 1 till 10 förhållande: på 10 motorcyklister kommer det att finnas en enda som vill ta över våra hojar...
En del handlare och säljare på Blocket säger att vi är där redan nu, men det är nog en trist kombination av euroångest, postpestsommardepression och allmän håglöshet - men demografin står och kastar en mörk skugga över MC-Sverige: Vi blir allt äldre, alltför få unga är intresserade att börja köra hoj.
Jag är inte orolig för egen del - jag har ingen dyrköpt Harley som plötsligt visar sig ha ett andrahandsvärde som en sufflé. Jag är orolig för MC-Sverige! För handlarna som har ett helt annan horisont än för bara 6 år sedan, och jag är orolig för vår förmåga att i framtiden fortsätta vara en lika tung intresseorgansiation och värderad remissinstans.
Vi riskerar att marginaliseras ytterligare genom att vi blir färre.
Inte just nu! Men om 5 år till...? 10 år efter "utrotningshotad" så kanske vi är det på allvar!
Vem tar över din hoj när du ledsnat på att be om hjälp för att få upp den på centralstödet?
Vem tar över ansvaret för att nöta ner knäpuckar när reumatismen gör det omöjligt för dig att ens komma i skinnstället?
Vem sprätter grus när du själv behöver en rullator att hålla balansen med?
Vad tror vi om framtiden? Kan vi påverka den?
Hampe
...som sedermera aldrig genomfördes, utan vi blev sittande med nackdelarna i knät utan att se några fördelar mer än som rökpuffar vid horisonten. Men det är en annan historia.
Frågan är dock om vi inte är utrotningshotade på allvar nu. På ett högst påtagligt "organiskt" sätt:
Folk dör ifrån oss. Å dom är sannerligen inte KIA - tvärt om; hojåkare skrumpnar bort på ålderdomshem i en rasande fart, medans deras hojar vittrar bort på Blocket.
Var är återväxten?
Under årets "På Två Hjul" slogs jag av hur gamla besökarna är. Stela gubbar som stolpade runt till ingen nytta;
Visst - kul att titta på hojar och tillbehör, men en alldeles för hög andel av besökarna hade redan köpt sin allra sista hoj. Oftast utan att veta om det själva.
Samma sak på Mälaren Runt - herregud vilken pensionärsparad det var bitvis!
På det glada -80 talet kunde man få en slags 10 till 1-känsla: trots att vi var många som körde hoj så kändes det som det på varje motorcyklist fanns ytterligare 10 stycken som uttryckte intresse, ville ta kort, ville bli en av oss.
Jag undrar hur länge det dröjer innan vi kommer att finna oss i ett omvänt 1 till 10 förhållande: på 10 motorcyklister kommer det att finnas en enda som vill ta över våra hojar...
En del handlare och säljare på Blocket säger att vi är där redan nu, men det är nog en trist kombination av euroångest, postpestsommardepression och allmän håglöshet - men demografin står och kastar en mörk skugga över MC-Sverige: Vi blir allt äldre, alltför få unga är intresserade att börja köra hoj.
Jag är inte orolig för egen del - jag har ingen dyrköpt Harley som plötsligt visar sig ha ett andrahandsvärde som en sufflé. Jag är orolig för MC-Sverige! För handlarna som har ett helt annan horisont än för bara 6 år sedan, och jag är orolig för vår förmåga att i framtiden fortsätta vara en lika tung intresseorgansiation och värderad remissinstans.
Vi riskerar att marginaliseras ytterligare genom att vi blir färre.
Inte just nu! Men om 5 år till...? 10 år efter "utrotningshotad" så kanske vi är det på allvar!
Vem tar över din hoj när du ledsnat på att be om hjälp för att få upp den på centralstödet?
Vem tar över ansvaret för att nöta ner knäpuckar när reumatismen gör det omöjligt för dig att ens komma i skinnstället?
Vem sprätter grus när du själv behöver en rullator att hålla balansen med?
Vad tror vi om framtiden? Kan vi påverka den?
Hampe