Jag har följt tråden sen den startade. När det var dags för sonen att ta "lätta" kortet (det är ett antal år sedan) så funderade vi länge på hur vi skulle få bästa möjliga resultat, dvs att kunna hantera cykeln och förstå hur den fungerade och hur man körde så säkert som möjligt. FMCK blev svaret. Det lyckades inte helt, så sista biten fram till kortet blev en kombination av körskola och privat, körskolan svarade för grunderna och sen körde vi mängdträningen privat. Allt i ett bra samarbete. Uppkörningen gick via körskolan. Samma upplägg hade vi sen för både tunga kortet och bilkortet.
Så har vi gjort både med mig (A1 för 13 år sen och A för 11 år sen) och de jag handlett nu på senare år.
Absolut mest lyckade var i fjol med tjejen. Hon hade inte mkt grunder att stå på när vi började så lektion 1 var att få ihop hennes motorik till att styra koppling med handen och inte foten ungefär.
När hon väl "kunde" köra så bokades en första lektion. Sen var jag med på de flesta lektioner för att få skolans syn på vad som skulle övas på hemma. Givet upplägget gick vi igenom mer på en lektion än vad som egentligen var bra, så övade vi på allt hemma på egen hand. Nästa lektion började med att gå igenom förra lektionens "läxor" och sen mata på med nytt igen.
Måste säga att det gick kanon. Tror hon tog 8 lektioner innan det var klart, och sen nån extra för repetition strax innan uppkörning.
Under perioden var vi också på en grundkurs med smc, DET gav enormt mkt för henne. Att få bromsa rejält 200 ggr på en dag, träna kurvtagning och balans osv..
Min uppfattning är att de flesta "pappor/makar" tycker att de själva är så bra att deras söner/döttrar/fruar automatiskt ska lära sig allt bara genom att köra när de är i närheten. Oftast är det inte så duktiga öht.
Trots tjejens prestation i fjol, så anser jag fortfarande att hon är på en på tok för låg nivå för att egentligen kännas trygg på vägen. Så nu är det avrostning, trafikövning och BKK bokat under våren för att ge henne förutsättnngarna att få en bra sommar och lära sig att växa på egen hand.
<<<<<<<<<<<<<<<<
Man behöver inte bli nån bandagsjunkie eller fartfantom. Men jag ser det som en säkerhetsfråga att ha koll på var ens egen gräns går. Hur det känns och hur man reagerar när man råkar ut för något oväntat och hur ens reaktioner fungerar när man blir rädd.
Och ja, det kommer med tiden, men jag ser hellre att hon blir medveten om det på bana med 8 meters vingelmån och gräsmatta att landa på om det vill sig riktigt illa, än på gata där det lätt innebär frontalkrock med en buss eller att hon lindar mjälten runt ett träd.
).