En bra sammanfattning tror jag. Det är åtminstone så jag uppfattar saken. Alla godkända mc-hjälmar faller ju under kategorin 3 eftersom testerna kräver både absorption av energi och tillräckligt bibehållen integritet. Hjälmarna har ett skal, fyllt av ett deformerbart skum och innerst en inredning för komfort. Skalet skyddar mot penetrerande våld och håller ihop hjälmen vid trubbigt våld så att den inte faller isär. Skalet bidrar även till att absorbera energi, hos komposithjälmarna orsakar energin deformering av fiberplasten vilket gör att vävskikten separerar från varandra, delaminerar. På så vis blir det en plastisk förändring av skalets form vilket är bra, en elasticitet skulle innebära att hjälmen studsade som gamla tiders hjälmar gjorde. Hur man löst det med dagens thermoplasthjälmar vet jag inte.
Liksom du tycker jag att energiabsorption (skydd mot trubbigt våld) borde vara högt prioriterat vid utvecklingen av en hjälm. I många (de flesta?) olyckor är hjälmens uppgift att skydda skallen vid ett fall från sittande på MC:n så att sidan eller baksidan av huvudet träffar vägen. Eftersom det är en vanlig situation är den hjälm som skyddar bäst i det skadefallet effektiv i att minska sjuklighet och dödlighet i hela populationen.
En hjälm som klarar Snellinstitutets tester, som det med det skarpa hörnet eller det med två maxträffar måste ha ett skal som tål mycket stryk och den hjälmen leder mer av den accellererande energin över till huvudet. Den kanske kan minska skadorna för den som först slår skallen i backen en gång och sedan glider in i någonting annat med huvudet, men rimligen är den mindre bra på det vanliga skadefallet ovan, en smäll med trubbigt våld. Snell kräver inte lika hög energiabsorption (dvs de tillåter högre G) som vad ECE gör.
En hjälm som ska tåla penetrerande våld eller flera smällar blir tyngre och/eller kräver mer exotiska material. På så vis blir ju en hjälms konstruktion en kompromiss mellan bl.a. skydd mot trubbigt våld, skydd mot penetrerande våld, vikt, pris, massproducerbarhet och utseende, och olika test kräver olika saker.
Kan tillägga att Snell- kontra ECE-märkning handlar en del om USA mot europa, vi-och-dom. I USA efterfrågas Snelltest/-märkning av kunderna och Snellinstitutet har högt anseende. Ännu längre har vi ju gått i europa där det finns krav på ECE-godkänd hjälm i försäkringsvillkoren. Värt att veta är att en hjälm av en viss modell från en viss tillverkare kan skilja sig i utförande beroende på om den tillverkats för asien-, europa- eller den nordamerikanska marknaden. Dels kan hjälmens form skilja beroende på olika etnicitet i kundgrupperna men framför allt är dom konstruerade för- och sedermera godkända av skilda testinstitut. En USA-hjälm är kanske inte ens ECE-märkt och därmed inte godkänd som skyddsutrustning av svenska försäkringsbolag.
Avslutningsvis finns det naturligtvis redan traumaforskare som försöker förstå det här. Problemet är att de inte är överens och världen vs Snellinstitutet är ett uttryck för det.
Läs den här artikeln:
http://www.motorcyclistonline.com/gearbox/motorcycle_helmet_review/index.html Du P-O verkar ju redan ha läst den.
Vet inte vad SMC kan göra för traumaforskningen, mer än att möjligen organisera sina medlemmar och framföra krav på relevanta och vägledande tester av säkerhetsutrustning.
och många med krasch erfarenheter säger att de håller.
