"Ezzo" Forsberg
- Thread starter @nderz
- Start date
Wolfman
New member
När jag fick nyheten av Chip stod jag på en parkering redo att hålla en mc-kurs i mindre skala, dock för FMCK. Att jag kommit så långt efter en tids bortavaro från instruktörsverksamheten beror till stor del på Ezzo. Hans evigt positiva sätt och förmåga att peppa hade fått mig att hitta tillbaka till glädjen som instruktör igen. Meningen var att jag skulle vara med på Arlanda för några helger sedan, men något kom emellan. Tomheten man fylls av är enorm, och det känns så orättvist att någon så kompentent och medveten ska försvinna på det sättet. Det visar också att körskicklighet inte har någon betydelse när man inte kan rå över omständigheterna.
Frid över ditt minne Ezzo!
Våra tankar går till dina efterlevande.
/Ulf Sahlström med familj
Frid över ditt minne Ezzo!
Våra tankar går till dina efterlevande.
/Ulf Sahlström med familj
Mr_Hayabusa
Moderator
JÄVLAR helvete ........... Mitt hjärta blöder & saknar ord .............
Sjukt...................
kommer verkligen att sakna EZZO .......... En kul prick med glimten i ögat....
Med andra ord FANNNNNNNNNNNNNNNNN
Sjukt...................
kommer verkligen att sakna EZZO .......... En kul prick med glimten i ögat....
Med andra ord FANNNNNNNNNNNNNNNNN
Kjell-Anders
New member
Ezzo
Vi var på Arlanda i lördags för att köra BKK, när träningsledaren meddelade att Ezzo ryckts bort kvällen innan. Ezzo av alla, svårt att ta till sig.
Jag kände honom inte speciellt väl, men han var alltid vänlig och hjälpsam och fick en att känna sig välkommen på alla de utbildningar där jag träffat honom. Hans engagemang kändes verkligen, han brann för hojåkning och för att hjälpa andra att förkovra sig. SMC bärs upp av sådan idealism.
Våra tankar finns hos hans anhöriga och närmaste vänner.
Vi var på Arlanda i lördags för att köra BKK, när träningsledaren meddelade att Ezzo ryckts bort kvällen innan. Ezzo av alla, svårt att ta till sig.
Jag kände honom inte speciellt väl, men han var alltid vänlig och hjälpsam och fick en att känna sig välkommen på alla de utbildningar där jag träffat honom. Hans engagemang kändes verkligen, han brann för hojåkning och för att hjälpa andra att förkovra sig. SMC bärs upp av sådan idealism.
Våra tankar finns hos hans anhöriga och närmaste vänner.
Lucky Luke
Moderator
Vila i frid.
Tankar går till dina anhöriga.
Tankar går till dina anhöriga.
Schang
New member
Jag kan så här efter ett drygt dygn efter att jag fick veta den fruktansvärda nyheten fortfarande inte formulera mina känslor. Jag har dock ett kanske lite annorlunda minne av Ezzo som jag vill dela med mig av:
Det var i slutet av oktober 2010 då Ezzo plötsligt hörde av sig till mig och undrade om vi inte kunde sticka ut och köra lite enduro. Han hade lånat en KTM och tanken var väl egentligen att Maria skulle köra men hon var bortrest, så Ezzo passade på istället. Kul tänkte jag, det var ovanligt att se honom på något annat än en sporthoj! Så vi stack ut i ett område nära mig och körde. Ezzo hade tydligen kört lite enduro eller cross i unga år men det märktes att det var ett tag sedan. Vi körde ett par timmar och Ezzo kämpade på; underarmarna stummnade och vurporna började komma. Även jag vurpade; bl.a. en face-plant i en vattenpöl/lerhål då framhjulet träffade en större trädgren och försvann sidledes, till Ezzos stora förtjusning. Jag måste erkänna att det var lite kul att se någon så erfaren hojåkare som Ezzo göra precis samma misstag som jag själv gjort när jag började köra enduro. Men trots att Ezzo flämtade som han sprungit ett maratonlopp och underarmarna krampade så var han lika positiv och glad!
Körningen hade tydligen givit mersmak för han ville ut och åka mer. Tyvärr blev det inget mer tillfälle och nu är han borta. Men minnet av vår endurotur kommer alltid leva kvar!
Vila i frid, Ezzo!!
/Håkan
Det var i slutet av oktober 2010 då Ezzo plötsligt hörde av sig till mig och undrade om vi inte kunde sticka ut och köra lite enduro. Han hade lånat en KTM och tanken var väl egentligen att Maria skulle köra men hon var bortrest, så Ezzo passade på istället. Kul tänkte jag, det var ovanligt att se honom på något annat än en sporthoj! Så vi stack ut i ett område nära mig och körde. Ezzo hade tydligen kört lite enduro eller cross i unga år men det märktes att det var ett tag sedan. Vi körde ett par timmar och Ezzo kämpade på; underarmarna stummnade och vurporna började komma. Även jag vurpade; bl.a. en face-plant i en vattenpöl/lerhål då framhjulet träffade en större trädgren och försvann sidledes, till Ezzos stora förtjusning. Jag måste erkänna att det var lite kul att se någon så erfaren hojåkare som Ezzo göra precis samma misstag som jag själv gjort när jag började köra enduro. Men trots att Ezzo flämtade som han sprungit ett maratonlopp och underarmarna krampade så var han lika positiv och glad!
Körningen hade tydligen givit mersmak för han ville ut och åka mer. Tyvärr blev det inget mer tillfälle och nu är han borta. Men minnet av vår endurotur kommer alltid leva kvar!
Vila i frid, Ezzo!!
/Håkan
Pelleone
New member
Nu hann jag bara träffa Ezzo några få gånger, men första gången satte tonen. Han satt på sin hoj nere vid Sorundakorsningen precis i början av bulten, vid busshållplatsen där alla vänder.
Jag och en kamrat stannade och pustade lite och började ordväxla med honom. Jag kan knappt några hojmodeller, och såg KTM-loggorna. Frågade vilken KTM-modell det var.
-"RC10", svarade den gode herrn med ett klurigt leende.
-"Nog för att jag inte kan många modeller, men en uppenbar lögn kan jag skönja i ditt ansikte."
Han garvade högt och sen avslöjade han vad det verkligen var för nåt han satt på.
Sista gången var på ATT över valborg när jag stod resurs. På slutet av dagen fick jag det ärofyllda uppdraget att öppna grinden för alla hemfarare. En rätt enformig, tråkig uppgift. Vem dyker upp efter 10 minuter och ställer sig och bara snackar lite? Jo, Ezzo såklart.
Jag är lite arg på honom för att jag inte får chansen att lära känna honom lite mer, för det var verkligen någon jag ville lära känna.
Jag och en kamrat stannade och pustade lite och började ordväxla med honom. Jag kan knappt några hojmodeller, och såg KTM-loggorna. Frågade vilken KTM-modell det var.
-"RC10", svarade den gode herrn med ett klurigt leende.
-"Nog för att jag inte kan många modeller, men en uppenbar lögn kan jag skönja i ditt ansikte."
Han garvade högt och sen avslöjade han vad det verkligen var för nåt han satt på.
Sista gången var på ATT över valborg när jag stod resurs. På slutet av dagen fick jag det ärofyllda uppdraget att öppna grinden för alla hemfarare. En rätt enformig, tråkig uppgift. Vem dyker upp efter 10 minuter och ställer sig och bara snackar lite? Jo, Ezzo såklart.
Jag är lite arg på honom för att jag inte får chansen att lära känna honom lite mer, för det var verkligen någon jag ville lära känna.
Peter1980
New member
Jag hann aldrig lära känna Ezzo så bra som många andra här.
Men vi hejjade när vi sprang på varandra och på bankörningarna så kom han alltid med något typiskt Ezzo-skämt och bara skrattade.
Ezzo var en sån där person som man verkligen gillade direkt.
Senast jag träffade honom var på Arlanda på valborgshelgen, då var jag där som deltagare. När jag var påväg att packa ihop och åka hem så kom han fram och frågade om allt gått bra, om jag var nöjd och om jag kommer tillbaka flera gånger. Det kändes att han verkligen brydde sig!
I helgen var jag tillbaka på Arlanda, denna gången som resurs.
Nyheten kom på morgonmötet som en av de värsta kallduschar jag varit med om.
Men såhär i efterhand så är jag glad att jag var där.
Det är när man upplever och delar sorgen hos/med så många människor som man inser vilket enormt intryck Ezzo gjort, vilken stor person han var.
Ezzo, jag hoppas att du vet hur mycket just Du betytt för väldigt många.
Det är ett privilegium att ha fått träffa dig!
Tack för allt! Du kommer alltid vara saknad.
Men vi hejjade när vi sprang på varandra och på bankörningarna så kom han alltid med något typiskt Ezzo-skämt och bara skrattade.
Ezzo var en sån där person som man verkligen gillade direkt.
Senast jag träffade honom var på Arlanda på valborgshelgen, då var jag där som deltagare. När jag var påväg att packa ihop och åka hem så kom han fram och frågade om allt gått bra, om jag var nöjd och om jag kommer tillbaka flera gånger. Det kändes att han verkligen brydde sig!
I helgen var jag tillbaka på Arlanda, denna gången som resurs.
Nyheten kom på morgonmötet som en av de värsta kallduschar jag varit med om.
Men såhär i efterhand så är jag glad att jag var där.
Det är när man upplever och delar sorgen hos/med så många människor som man inser vilket enormt intryck Ezzo gjort, vilken stor person han var.
Ezzo, jag hoppas att du vet hur mycket just Du betytt för väldigt många.
Det är ett privilegium att ha fått träffa dig!
Tack för allt! Du kommer alltid vara saknad.
Last edited:
LGKarlsson
New member
Ezzo
Att just Ezzo skulle lämna oss känns väldigt overkligt. Så full av brinnande engagemang och iver för motorcykelåkning och motorcyklisterna.
På Gälleråsen i april undrade Ezzo om han fick låna min Tuono ett pass. När han körde hade jag teori med mina deltagare. Mungiporna på Ezzo var uppe vid öronen när han kom tillbaka med hojen. Efter mitt nästa körpass hade jag teori uppe i lektionssalarna. Tittar ut över banan tillsammans med deltagarna och ser plötsligt att min hoj är ute och åker, med Ezzo på sadeln igen! Det var tydligen så kul att han ville prova igen. Sen blev ytterligare ett pass.
Mungiporna var kvar uppe vid öronen!
Ezzo gjorde det han tyckte var kul och hade förmånen att göra det, mycket! Och han gjorde det bra!
Jag kommer att sakna Ezzo på kurserna, som det energiknippe han var!
En spillevink som gjorde det som han kände för.
Mina tankar går också till Maria och jag vill att hon skall känna mitt stöd i denna svåra stund!
Vila i frid Ezzo!
Hälsn LG
Att just Ezzo skulle lämna oss känns väldigt overkligt. Så full av brinnande engagemang och iver för motorcykelåkning och motorcyklisterna.
På Gälleråsen i april undrade Ezzo om han fick låna min Tuono ett pass. När han körde hade jag teori med mina deltagare. Mungiporna på Ezzo var uppe vid öronen när han kom tillbaka med hojen. Efter mitt nästa körpass hade jag teori uppe i lektionssalarna. Tittar ut över banan tillsammans med deltagarna och ser plötsligt att min hoj är ute och åker, med Ezzo på sadeln igen! Det var tydligen så kul att han ville prova igen. Sen blev ytterligare ett pass.
Mungiporna var kvar uppe vid öronen!
Ezzo gjorde det han tyckte var kul och hade förmånen att göra det, mycket! Och han gjorde det bra!
Jag kommer att sakna Ezzo på kurserna, som det energiknippe han var!
En spillevink som gjorde det som han kände för.
Mina tankar går också till Maria och jag vill att hon skall känna mitt stöd i denna svåra stund!
Vila i frid Ezzo!
Hälsn LG
Thundercat
New member
Ja du Ezzo, sorgen slog till först när jag kommit hem från Kinnekulle igår. Antar att man gömde sorgen bakom jobbet med deltagarna under dagen Läste lite trådar och plötsligt säger min 10 åriga dotter: "Titta pappa gråter, det har jag aldrig sett." Då slog det mig hur mycket du betydde, när mina barn aldrig sett mig gråta förr.
Du lärde mig att utmana mina gränser, att hitta flytet och sluta tänka så förbannat mycket. Vi körde skoter som galningar i Orsa och föga förvånande gjordes det till en liten tävling. Kommer ihåg när vi var på krogen i Stockholm och även det blev en kväll fylld med berättelser till eftervärlden. Alla körningar som jag fick förmånen att köra med dig, kommer framförallt ihåg dagen med "tidningen".
Du hade åsikter och idéer, ibland kontroversiella men alltid med ett syfte att förbättra. Du var en genomtrevlig människa och ditt hjärta rymde nog alla människor.
Sist vi pratade så snackade vi om att faktiskt göra verklighet i att köra ett riktigt race tillsammans, på en riktig tävling. Du skulle även lära mig att komma under 1.10 på Åsen och att köra med handen på fel styrhalva. När jag kör min första tävling, lyckas komma under 1.10 och kan köra med fel hand skall jag tänka på dig. Jag hoppas du ser mig då och skrattar.
Du är så otroligt saknad och tankar går till Maria och dina närstående.
Vila i frid och kör snyggt på de nya banorna du har framför dig. Gissningsvis med underbara 25 grader i luften, 1 år gammal asfalt, lecakulor så långt man kan se och ett oändligt lager av nya däck.
Du lärde mig att utmana mina gränser, att hitta flytet och sluta tänka så förbannat mycket. Vi körde skoter som galningar i Orsa och föga förvånande gjordes det till en liten tävling. Kommer ihåg när vi var på krogen i Stockholm och även det blev en kväll fylld med berättelser till eftervärlden. Alla körningar som jag fick förmånen att köra med dig, kommer framförallt ihåg dagen med "tidningen".
Du hade åsikter och idéer, ibland kontroversiella men alltid med ett syfte att förbättra. Du var en genomtrevlig människa och ditt hjärta rymde nog alla människor.
Sist vi pratade så snackade vi om att faktiskt göra verklighet i att köra ett riktigt race tillsammans, på en riktig tävling. Du skulle även lära mig att komma under 1.10 på Åsen och att köra med handen på fel styrhalva. När jag kör min första tävling, lyckas komma under 1.10 och kan köra med fel hand skall jag tänka på dig. Jag hoppas du ser mig då och skrattar.
Du är så otroligt saknad och tankar går till Maria och dina närstående.
Vila i frid och kör snyggt på de nya banorna du har framför dig. Gissningsvis med underbara 25 grader i luften, 1 år gammal asfalt, lecakulor så långt man kan se och ett oändligt lager av nya däck.
Last edited:
Mr_Firestorm
New member
Jag hade förmånen att få träffa Ezzo på karlskoga i höstas på provapådagen för juniorer. Fångade honom på denna bild, när han med stor entusiasm provkörde en av 125orna som fanns tillgängliga. Han kom in efter några varv och garvade och sa "det här var ju skitkul, jag tar några varv till"
Det är denna fantastiska glädje och entusiasm som jag kommer att minnas mest från honom.
Det är denna fantastiska glädje och entusiasm som jag kommer att minnas mest från honom.
bivius
New member
Fasen Ezzo, jag som gått och klurat hela vintern på hur jag skulle ge igen för svartflaggen på Gåsen förra året, efter ett nervöst varv med mycket undran om vad som blivit fel möts man av ett illmarigt leende och motiveringen att flaggan behövde vädras lite... Ezzo upp i dagen, alltid med en räv bakom örat.
Det blev 30 långa mil på hojen hem från Kinnekulle i lördags och mycket funderingar om hur snabbt verkligheten kan förändras.
Du kommer att vara saknad, tankarna går till M och din familj.
//Pelle
Det blev 30 långa mil på hojen hem från Kinnekulle i lördags och mycket funderingar om hur snabbt verkligheten kan förändras.
Du kommer att vara saknad, tankarna går till M och din familj.
//Pelle
Svårt att förstå. Man tar inte riktigt in först. Läser om igen. Kanske har de tagit fel?, kanske någon annan olycklig själ som drabbats?
Men det sjunker snabbt in och känns overkligt. Ezzo var ju killen som alltid var där på kurserna / forumet. Nästan så man tog det för givet att det var, och alltid skulle vara, så. Killen som definitivt gjorde intyck och smittade av sig entusiasm och välvilja.
Plötsligt borta. Och känns oerhört sorgset och fel...
Vila i frid.
Men det sjunker snabbt in och känns overkligt. Ezzo var ju killen som alltid var där på kurserna / forumet. Nästan så man tog det för givet att det var, och alltid skulle vara, så. Killen som definitivt gjorde intyck och smittade av sig entusiasm och välvilja.
Plötsligt borta. Och känns oerhört sorgset och fel...
Vila i frid.
chili
New member
Känns jävligt konstigt att du inte kommer att synas på bandagarna och forumen i fortsättningen... Du var en enormt bra förebild för mig som instruktör/föråkare/bandagsdeltagare.
Du har satt ett stort avtryck i mc-världen och jag vet att vi kommer att minnas och snacka om dig lång tid framöver.
Du har satt ett stort avtryck i mc-världen och jag vet att vi kommer att minnas och snacka om dig lång tid framöver.
micke.r
New member
Det mesta är sagt på olika håll och kanter, och jag kan bara instämma. Jag hittar inga egna ord men känner igen mig i allt som skrivits...
Precis som Dunderkatten skriver så kom det ifatt mig först dagen efter beskedet, på söndag morgon då jag startade upp datorn och läste... :-'(
Kram Maria !!!
Micke
Det är svårt att föreställa sig SMC bandagar utan Ezzo som står på en pall och berättar om vad som skall hända under dagen och springer omkring och ser till att allt funkar smidigt och säkert, och alltid med ett smil på läpparna. Tack Ezzo för ditt engagemang. Vi är många hundra hojåkare som tagit ett steg till tack vare dig.
Mikke
SDK
Mikke
SDK