Maru
New member
...damp ner i brevlådan lagom till helgen. Härligt!
Att mitt i all julförberedelse bli påmind om det som komma skall om några månader.
Här i Södertälje töade första snön bort för någon vecka sedan. Har varit lite väl mörkt och faktiskt grått de senaste dagarna så tro mig när jag skriver att tidningen kom i rättan tid, lite som tomten faktiskt.
Värmande reportage om bl a nya er6:an....tog, i vanlig ordning, mig tiden att halvliggandes i soffan ta del av av varenda litet skrivet ord och drömde mig bort till vårkanten, tack för en underhållande och bra tidning.
Det blir en hoj nästa år igen, och med största sannolikhet en plastraket. Det har varit ett stort motstånd inom familjen, vilket jag nämnt tidigare. Men den känslan jag får i kroppen när jag gasar på.....den är helt obeskrivlig.
Nästa år blir mitt 6:e år med hojkortet och 4:e säsongen med hoj. Efter 50 mil på första hojen åkte jag med SMC till Isle of Man. Kan tyckas idiotiskt med tanke på riskerna man utsätter sig för, men en pojkdröm gick i uppfyllelse. Från att ha följt dessa tävlingar på TV kunde jag nu beskåda dem på nära, riktigt nära håll.
Kom hem och fick blodad tand. Sv650 byttes mot en firestorm.
Jag har en lumparpolare som jobbar som fiskhandlare i Trollhättan. Jag var och hälsa på familjen i Trollhättan i somras och när vi var och handlade fisk så undrade Johan om jag skaffat någon ny hoj.....
Jag hann aldrig svara före min far, som sköt in och sa att varje gång jag säljer en hoj så avger han en suck av lättnad men sen går jag och köper något ännu effektstarkare....det började med 71 hästar...som blev 100...som blev 110...och nu senaste 150. Min far avslutade med, -så när senaste skapelsen såldes så andades jag än en gång ut, men undrade genast vad som skulle komma härnäst....
Jag har en del att bevisa för min föräldrar. Med all rätt säkerligen. Jag har alltid gillat fart, hög fart. Har provat banåkning vid ett antal tillfällen, älskar det omåttligt!
Visst är jag medveten om riskerna. Har förlorat ett antal hojåkarvänner men känner ändå ett sug efter att få köra. Konstigt?
Så när temperaturen söker sig upp mot tvåsiffrigt fram i vår, var inte för ivriga kära vänner. Ta det vacker i början och gasa med förstånd. För oavsett om du tillhör gruppen sansade, tokar eller någonstans däremellan så knyter det sig något så fruktansvärt i bröstet när jag läser om en mc-olycka.
Än en gång, tack för en bra tidning och tack för det goda arbete som SMC:s kansli gör för oss hojåkare. Vi ses på mässan i slutet på Januari!
Ha en riktigt trevlig jul och nyårshelg!!
Att mitt i all julförberedelse bli påmind om det som komma skall om några månader.
Här i Södertälje töade första snön bort för någon vecka sedan. Har varit lite väl mörkt och faktiskt grått de senaste dagarna så tro mig när jag skriver att tidningen kom i rättan tid, lite som tomten faktiskt.
Värmande reportage om bl a nya er6:an....tog, i vanlig ordning, mig tiden att halvliggandes i soffan ta del av av varenda litet skrivet ord och drömde mig bort till vårkanten, tack för en underhållande och bra tidning.
Det blir en hoj nästa år igen, och med största sannolikhet en plastraket. Det har varit ett stort motstånd inom familjen, vilket jag nämnt tidigare. Men den känslan jag får i kroppen när jag gasar på.....den är helt obeskrivlig.
Nästa år blir mitt 6:e år med hojkortet och 4:e säsongen med hoj. Efter 50 mil på första hojen åkte jag med SMC till Isle of Man. Kan tyckas idiotiskt med tanke på riskerna man utsätter sig för, men en pojkdröm gick i uppfyllelse. Från att ha följt dessa tävlingar på TV kunde jag nu beskåda dem på nära, riktigt nära håll.
Kom hem och fick blodad tand. Sv650 byttes mot en firestorm.
Jag har en lumparpolare som jobbar som fiskhandlare i Trollhättan. Jag var och hälsa på familjen i Trollhättan i somras och när vi var och handlade fisk så undrade Johan om jag skaffat någon ny hoj.....
Jag hann aldrig svara före min far, som sköt in och sa att varje gång jag säljer en hoj så avger han en suck av lättnad men sen går jag och köper något ännu effektstarkare....det började med 71 hästar...som blev 100...som blev 110...och nu senaste 150. Min far avslutade med, -så när senaste skapelsen såldes så andades jag än en gång ut, men undrade genast vad som skulle komma härnäst....
Jag har en del att bevisa för min föräldrar. Med all rätt säkerligen. Jag har alltid gillat fart, hög fart. Har provat banåkning vid ett antal tillfällen, älskar det omåttligt!
Visst är jag medveten om riskerna. Har förlorat ett antal hojåkarvänner men känner ändå ett sug efter att få köra. Konstigt?
Så när temperaturen söker sig upp mot tvåsiffrigt fram i vår, var inte för ivriga kära vänner. Ta det vacker i början och gasa med förstånd. För oavsett om du tillhör gruppen sansade, tokar eller någonstans däremellan så knyter det sig något så fruktansvärt i bröstet när jag läser om en mc-olycka.
Än en gång, tack för en bra tidning och tack för det goda arbete som SMC:s kansli gör för oss hojåkare. Vi ses på mässan i slutet på Januari!
Ha en riktigt trevlig jul och nyårshelg!!
