Jag är verkligen imponerad utav att du, Hampe, och ni övriga kunde vara så samlade i åhörandet av dessa trähattar. Jag blir rent ut sagt upprörd bara av att läsa din återgivna bild av mötet.
Okej, att bli förbannad leder ju sällan till något positivt. Men det får ju finnas gränser för vad folk får kasta ur sig.
Det ger ju ett intryck av att "vi gör som vi vill, och så får ni rätta in er i ledet". Känns svårt att ha en dialog med sådan personer.
Tack för en väldigt bra återblick och tack SMC för en stor skopa tålamod.
Nej, bli förbannad på plats leder ingen vart, och det var heller inget forum för diskussion eller ifrågasättande.
För heldagsdeltagarna var det pressade tidscheman, spring mellan sessioner, salar att hitta till och korvstoppning DeLuxe under två dagar.
Att inbilla sig att en motorcyklists kommentarer och input skulle leda någonstans, eller generera positiv respons är bara fåfängt att tro.
Men, man kan vara förbannad över längre tid, och man kan känna att ilskan inte går över.
Jag hade allt tänkt släppa detta, men - sorry - det skaver som en sten i skon på en Nijmegenmarsch: den måste ur!
På väg in i den späckade salen hälsar jag på dom jag känner och försöker hitta en stol att sitta på, och man har har rätt utvecklat tunnelseende i det läget när man kommer in bland de sista. Men en tanke svischar förbi: "Cancerns gåta".
Jag sopar undan tanken, den är inte relevant just nu. Här gäller det att hänga med, snappa detaljer, hitta lösa tåtar.
Men tanken kommer tillbaka. Jag känner det från folket i salen. "Cancerns gåta"
Gänget som sitter här är fast beslutna att lösa cancerns gåta.
Men, haken är att de allra flesta av deltagarna här inne är vaccinerade redan. Knappt någon enda exponeras för risken att smittas av cancern det innebär att dö i trafiken på MC. Eftersom dom inte kör MC.
Men dom vill ändå lösa cancerns gåta. Det var väl snällt av dem? Oegennyttigt, typ.
Jo visst, sann altruism hittar vi som vanligt på uppslaget innan "Jultomten finns" i uppslagsverket Kända Chimärer...
Man stöter och blöter motorcyklismen från ett utanförperpektiv och lägger kända matriser över nya problemställningar. Bilmatriser...
Det enda man klarar av att slå fast är att hastigheten måste ner, och man förfäras över undersökningar som berättar att motorcyklister inte upplever hastighet eller hastighetsöverträdelser som något speciellt stort problem. *GASP!*
Men okay! För sakens skull: Hur mycket måste farten ner? Vad är acceptabel fart? Lagstadgad hastighet talas det om...?
Vi dör ändå. Surprice!
Dessa människor är så fast i sitt biltänk att dom inte inser att vår död är precis lika ögonblicklig i 90km/h som i 120km/h.
När någon kör ut framför oss. Någon som inte ser oss eftersom dom inte tittar efter oss.
På de 70 vägar som vi sägs uppskatta att köra på, och där vårt tempo påstås skilja mest från skyltad fart är det samma sak.
Laglig fart är dödlig fart - eftersom träden står närmare, viltstängsel saknas, jättekasten ligger kvar i vägrenen och bilar fortfarande inte bryr sig om att titta efter oss, eller helt enkelt bara skiter i att vi kommer och väljer att köra om traktorn trots möte.
Så vad är då "säker hastighet" på en motorcykel? 60km/h? 50 km/h?
Sanningen är den att det inte finns någon säker hastighet för en oskyddad trafikant.
Mopedister med hjälm kör ihjäl sig själva eller blir ihjälkörda av ouppmärksamma bilister vare sig dom kör EU klass I, gammal 30-moppe eller EU klass II.
Herregud, tillochmed cyklisterna dör och skadar sig en masse!
Experterna fortsätter att kavla ut motorcykeldegen, och tar fram bilformen för att stansa fram säkerhet i form av pepparkakor med kaross.
Lägre hastigheter, elektroniska stödsystem där ABS bara är början. Antispinn, stabiliseringsprogram, ISA-moduler, påfartsmatchning, kollisionsvarnare, fordonsinteraktivitet, airbags - you name it och det har redan varit uppe till diskussion.
Man vill omvandla motorcykeln till något man förstår sig på. Deras skisser visar dock alla på olika varianter av samma lilla bil med väldigt smal spårvidd...
Problemet är att man inte intresserat sig för
motorcyklisten. Hon den där som framför själva motorcykeln. Han den där som gör skillnaden mellan hyfsat fungerande del i ett transportsystem och vettvilling på tvären med allt.
Varför väljer vi att köra motorcyklar? Vad vill vi ha sagt med vårt val av färdmedel? Kan det vara så att vi kör motorcykel, men i hemlighet går och drömmer om att få åka smalspårig bil med förarunderstödjande hjälpsystem? Jag tror inte det.
Jag vet att jag själv inte kör motorcykel på dom premisserna.
Av alla motorcyklister jag träffat genom åren så bär dom på ett par gemensamma egenheter:
Dom har en anmärkningsvärd tilltro till sin egen förmåga. Med ålder och erfarenhet brukar tilltro och faktiskt förmåga rent av snudda vid varandra...
Dom är individualister. Allihopa. Det är nästan det enda dom har gemensamt med varandra...
Jag kan fortsätta rabbla upp egenheter som tydligt skiljer ut motorcyklister som grupp gentemot bilister som grupp, men den allra största skillnaden är också den märkligaste: motorcyklister är förunderligt riskmedvetna.
Man är klar över riskerna i det man håller på med. Och man väljer att fortsätta. Trots riskerna. Tack vare riskerna...?
Om man inte har detta klart för sig så kommer man aldrig att uppnå trovärdighet i trafiksäkerhetsarbetet.
Om man fortsätter älta en hastighet som motorcyklister vet är av mindre betydelse för den egna överlevnaden så kommer man återigen inte att nå trovärdighet i trafiksäkerhetsarbetet.
...inte så länge man bestämt sig för att vara förlåtande gentemot de som inte ser oss eftersom dom inte tittar, ursäkta dem som inte lämnar plats för att dom inte bryr sig, och se förbi dom som förvägrar oss vår rätt till vårt körfält för att dom vet att vi väjer om vi vill fortsätta leva.
Nix, jag behöver inte ha fri lejd förbi alla hastighetsskyltar. Det jag säger är att jag löper en oändligt mycket större risk att dö i alla lagliga farter än vad en bilist gör i samma hastighet.
I de krockar som sker mellan bil och MC är bilisten vållande i den absoluta lejonparten av olyckorna. Bilistens risk att skadas allvarligt eller dö är minimal. Motorcyklisters chans att dö eller skadas allvarligt är maximal. I ALLA hastigheter!
Därför är det meningslöst att försöka skapa MC-säkerhet ur ett bilperspektiv. Använd istället detta bilperspektiv för att utbilda och informera bilister under vilka villkor vi vistas i trafiken.
Att som själv immun försöka lösa cancerns gåta är lovvärt.
Att som bilist försöka klistra lagar och restriktioner på motorcyklister är dömt att misslyckas.
Somliga har som högsta dröm att få se Grand Canyon. Andra vill gå på lina över densamma.
Varför skall åskådarna ha tolkningsföreträde och få avgöra vad som är rätt eller fel för en utövare?
Varför kan man inte tänka sig att den som väljer att gå på lina över Grand Canyon är tränad, motiverad och införstådd med riskerna?
Och ändå villig att ta steget?
...och hur kan man tro att man skall uppnå trovärdighet i trafiksäkerhetsarbete om man tycker det är enklare att bortse från körkortsinnehav för att istället låsa fast vid en hastighetsefterlevnad där vi ändå dör oavsett hastighet så länge det finns ointresserade och aningslösa bilister ute på vägarna?
Detta det sista har gjort att strategigruppens arbete i mina ögon gått från verklighetsfrämmande till rent av oseriöst.
Spelar inte ens körkortsinnehav någon roll, vad är det då för värdegrund man skall ha i arbetet?
Strategigruppen har manövrerat sig själva ut från arenan alldeles, det finns ingen trovärdighet i det dom håller på med.
Ledsen att säga så med alla de timmars arbete som är nedlagt, men om man vill pådyvla mig säkerhet baserat på vad en kriminell MC-tjyv i förorten anses behöva för att överleva så betackar jag mig från att bli nämnd i samma stycke.
Jag har överlevt snart 40 år på hoj trots allt sämre vägar och vägunderhåll, trots ett hårdnande klimat i trafiken gentemot oss oskyddade trafikanter och trots Trafkverkets dödsräcken, halkbaneasfalt och vårdslösa snabellagningar. Jag förtjänar att mötas av respekt. Även från trafikforskare!
Hampe
Det kanske är fel tråd men... Efter att läst ffa Hampes erfarenheter av auditoriet på Transportforum började jag fundera på vad vi är för hjärntrötta vandaler som kör motorcykel och jag kom fram till att de flesta jag träffat ute på vägarna är:
