Åkay - här kommer mina intryck av eftermiddagen på Transportforum:
När jag kommer skall dörrarna strax stängas, det är mer eller mindre fullsatt faktiskt. Jag lyckas hitta en plats längst bak: i knät på Gundj, visar det sig.
Nä, inte i knät - men precis bredvid. Vi känner inte varandra sedan tidigare, men men har talats vid på telefon. Small world...
Inledande föredraget är rätt meningslöst. "Var sker MC-olyckorna?"
Tja, det är ju rätt lätt att fastställa genom att kolla var ambulansen varit och hämtat upp oss. Men eftersom ingen vet hur trafikarbetet ser ut och var vi faktiskt kör någonstans så mynnar det hela ut i ett famlande i mörkret. Man saknar helt enkelt exponeringstal. Det klotas en del på kurviga 70-vägar och korsningssmälls en del i tattbebyggt område. Jag förstår ärligt talat inte hur man som "forskare" orkar sitta i ett halvår eller så och lägga pussel med bildsidan neråt. Även om man lyckas lösa uppgiften så visar den ju ingenting...?!
Slutsatsen från denna forskningsrapporten hade vem som helst av oss kunna resonera oss fram till över en öl.
En sak var lite rolig dock. Motorcyklister uppvisar enligt undersökningen ett mycket litet antal lindrigt skadade, jämfört med bilister. Jag har mina funderingar där...
Sedan blir det mer intressant! Robert Thomson från VTI presenterar "Säkrare sidoområden från ett MC-perspektiv".
Det blir dock bitvis lite Robert Lind över det hela - det krävs mer forskning, så klart. Antaganden, antagande, antaganden.
Man verkar dock vara på det klara med att sidoräcken kan vara till mer skada än nytta för motorcyklister.
Frågan är: var skall dom stå? Hur långt bort från vägen neutraliseras risken, eller åtminstone minskas risken?
Vad kan vara acceptabelt? Ingen vet. Mer forskning krävs.
"Men varför sätter man upp räcken då, när man inte vet hur det slår? Var finns nu den i övriga samhället så omhuldade försiktighetsprincipen?
Är det bara för att vi är motorcyklister som det inte är så noga?"
...tänkte jag. Ingen plats för kommentarer här inte.
Men, när Robert Thomson i nästa andetag påpekar att det finns tusentals kilometer med gamla Kohlswaräcken på ruttande betongplintar som måste ersättas eftersom dom förmodligen gör mer skada än nytta för
alla trafikanter som kommer i kontakt med dem så förstår man vidden av problemet. Det sätts idag upp 1000-tals kilometer med dyra räcken som är dödsfällor för oss motorcyklister specifikt, medans andra räcken tillåtits
bli dödräcken för alla sorts trafikanter bara genom brist på underhåll och insikt. (Min reflektion, och jag lägger till en aktuell räckesolycka i just räckestråden:
http://forum.svmc.se/showthread.php?7848-Säkrare-vägräcken-äntligen!&highlight=r%E4cken)
Vidare framkommer det att av 31 länder så är det endast 4 som arbetar med ett MC-perspektiv när det kommer till vägräcken. Varför skulle inte Sverige kunna vara ett av dem..? På
allvar, menar jag. (Återigen min reflektion)
Schemat är som sagt så späckat att det inte finns något egentligt utrymme för frågor eller kommentarer. Det som verkar accepteras är frågeställningar kring hur själva undersökningarna är gjorda. Metodik, hur man tvättat materialet från... ...ja, det är inte lätt att hänga med.
Jag lyckas få fram en kommentar på räckesavsnittet i vart fall. *rocksmiley*
När man sitter längst bak så går det inte att undvika att göra vissa iakttagelser. Faktum är att jag tror att man får en klarare bild av hur ett budskap tas emot om man kan läsa kroppsspråk bakifrån än framifrån - eftersom man kan komma att känna sig iakttagen framifrån. Där bak kan man se de omärkliga nickningarna, huvudskakningarna och fallande axlar. Det blev en del av det under nästa avsnitt:
"Motorcyklisters hastigheter: Undersökning om motorcyklisters inställning till hastighet och acceptans av hastighetsgränser."
Det handlar om resultatet av den webenkät som rullade i somras under SMCs och VTIs regi. Den presenteras av Prof. Nils Petter Gregersen och vår egen Maria Nordkvist, som sätter ribban direkt: "Hastighetsmålet kommer inte att uppnås". ABS-målet når vi med råge, vi är nästan där redan nu, men hastighetsmålet ser vi inte ut att kunna nå. Det saknas acceptans för detta" ("Hastighetsmålet" innebär 80% hastighetsefterlevnad år 2020)
Det skakas därefter på huvuden i församlingen vid ungefär varje ny bild som kommer upp.
Vid bilden "Synbarhet, uppmärksamhet och hastighet" så har vi själva svarat under frågan:
"Har du under det senaste 12 månaderna varit nära att kollidera med ett annat fordon då du kört motorcykel där du upplevt att den andra trafikanten inte sett dig?" så här:
27,35% Ja, en gång
29,14% Ja, flera gånger
Följdfrågan "Hade din hastighet någon betydelse för att du inte blev uppmärksammad?" skapar oro i församlingen med sina 84,32% NEJ!
Folk rör sig på stolarna, tittar ner och skakar på huvudet, vänder sig mot sin stolsgranne och kommenterar.
Jag hör lösryckta kommentarer och känner stämmningen. Vi är hopplösa fall helt utan sjukdomsinsikt.
Jag vill skrika rakt ut!!!
Det är en avgrundsklyfta mellan oss aktiva motorcyklister och det klientel som bevistar föreläsningen.
Jag önskar att jag kunde förmedla det jag känner - som motorcyklist är jag ohyggligt mycket mer uppmärksam än vad den genomsnittlige bilisten är.
Det finns minimalt med distraktion och jag kör oftast för att jag tycker att det är roligt. Även när det handlar om en tjänsteresa så har jag valt motorcykeln för att den ger mig en mer intensiv upplevelse.
En motorcyklist VET vad som är möjligt att kunna se och upptäcka - om man
tittar. Möjligen kan man anklaga de hojåkare som inte släpper av inför en korsning med bilar i för ett visst mått av fantasilöshet, men det är ju fortfarande så att man skall se sig för och köra ut först när det är fritt från fara!
Fuck hastigheten! Tittar man inte så ser man inget!
Folket här inne är fast i doktrinen att det är okay att det smäller, bara det inte går för fort.
Och det stämmer.
För bilar. I en hyfsat modern bil kan man överleva en hel del nasty smällar, både head on, och från sidan.
Låt mig ta ett rykande färskt exempel som går på heavy rotation just nu:
Här går det hela ut på att folk gör misstag, och att lite lägre hastighet ökar chansen för överlevnad.
MEN DET GÄLLER BILAR!!! Vi oskyddade trafikanter är inte ett dugg behjälpta av att sluta momsa på gällande hastighetsgräns!
Vi dör vare sig vi kör i 120 eller 90 när någon kör ut framför oss! Vi är våra egna krockzoner. Alla vi som kör är medvetna om detta.
...men här inne i salen är vi reducerade till idioter som inte förstår vårt eget bästa. Det måste ju vara mycket bättre att dö i laglig hastighet än alldeles på tok för fort, eller hur..?
Nej, jag fick inte någon replik. Tack och lov. Jag hade skämt oss allihop med ett resonemang som är solklart för oss som kör, men helt apart och asocialt för huvuddelen av dom som sitter här inne och lyssnar. Dom som bestämmer över vår framtid. Dom som inte förstår våra villkor och förutsättningar.
Den nuvarande dogmen där det är okay att göra fel så länge man inte kör för fort är absolut livsfarlig för oss oskyddade trafikanter! Instant death med extra allt därtill. Vi är beroende av att alla trafikanter anstränger sig allt vad dom kan att göra rätt i trafiken, inte leka bumpercars.
Som sagt, jag kommer inte till tals. Det finns gott om andra hotshots som vill kommentera. Det som skär igenom bruset är "Men, har ni gett upp redan?" "Kommer ni inte att arbeta för att sänka hastigheterna?" Någon nämner "defatistiskt" och jag blir förbannad på nytt. Jag har sett hur hastighetsdebatten härjat bland oss motorcyklister. "Defatistiskt"; HA!
Dessa människor är fast i ett biltänk som är till skada för oss motorcyklister. Vi kommer aldrig att kunna samspela på den framtida radiobilsarenan.
Det är bara dumt att tro något sådant. Varje månad man tror att hastighetsefterlevnad är den enda nyckeln till sänkta dödstal bland motorcyklister är en förlorad månad. (Mina funderingar, igen)
Gregersen to the rescue när allting är på väg att bli SMCs fel genom att dom inte har pli på sina medlemmar och alla andra motorcyklister. Han styr upp och påpekar att man måste "innanför pannbenet" på motorcyklisterna. Det är en lite olycklig formulering eftersom "pannben" implikerar mindre rörligt intellekt - men jag förstår vad han menar: det krävs en massiv informations- och utbildningskampanj för att ändra värderingar och åsikter.
Det är inte SMCs sak att driva en sådan kampanj.
Nå, nu då? Jesper och redovisning av "Extrem beteende - främst en fråga om olovlig körning"
Nu måste väl allt falla på plats? Det är hisnade siffror som presenteras - speciellt när man börjar korsrelatera felbeteendena.
Jag som redan är engagerad i frågan häpnar lika förbannat. Bara under 2 år: 2011 och 2012 dör 28 stycken obehöriga förare.
Det är 40% av de omkomna! Nu skall väl vågen ändå väga över till vår fördel...?
forts
