Utbildning för förar och passagerare

[Chresten]

Först ett stort tack till SMC Väst för en intressant och nyttig dag på Kinnekulle Ring den 21 augusti. Jag är en person som efter 25 år åter har återupptagit MC åkningen. Nästa steg är att få med frugan. Man genomför en del utbildningar för förar men hur är det med utbildning för passagerare samt information till förar om vad som händer om man får 60 kg extra vikt på cykel?
Jag skulle önska att SMC tog upp en form av förar- och passagerareutbildning. Detta skulle kunna göras på t.ex. en avstängd parkering .

 

[Udatja]

Hej,

Ta med passageraren till kursen, den kan ju åka med bakpå. På promentadagar finns tid över för bromsprov och liknande, där kan ju också passageraren göra nytta (för både sig själv o föraren!).

/Hanna

 

[Avarage]

Precis som "Udatja" skriver är passagerare välkommna att delta på BKK/SHK enör körtekniken i grund och botten är densamma vare sig du som förare har passagerare/last eller ej.

Vid inbromsning/undanmanöver är det naturligtvis mer massa som skall stoppas upp/förflyttas och eftersom man har mer tyngd bak kan således bakbromsen användas hårdare.

Motstyrning/snabbstyrning funkar ju lika dant med passagerare som utan. Det man dock behöver göra för att få så lika beteende vid instyrning som möjligt är att kompensera för den extra last/vikt som passagerare innebär vilket man gör genom att öka fjäderförspänningen rätt rejält dessutom (tyvärr är det få hojar som har dämpare som klarar den extra lasten fullt ut om man från början haft korrekt häng (sag) med endast soloförare) och parallellt med ökad fjäderförspänning justerar man också returdämpningen för att bibehålla dämparens karaktärristik (beteende). Lyckas man ställa in hänget lika som när man kör solo (gäller både fram & bak) får man å andra sidan en hoj som är VÄLDIGT snarlik sitt beteende som när man kör utan last = trevligt att känna igen sig!

Mvh!
// Niklas

 

[powerglide]

Hur har jag kunnat missa denna tråd?

Jag har kört med min sambo ett antal ggr på kurs vilket gör att vi är väldigt samspelta.

Instruktörerna har provat sig fram lite med vad som behöver tas upp varje gång.

Det enda konkreta jag upplevt som skiljer sig mot när jag kör solo är att det går inte att luta med överkroppen för då skymmer jag sikten helt för passageraren (om personen är kort i överkroppen) vilket är väldigt obehagligt.

Den andra biten handlar (speciellt för min del) om kommunikation.
Prata igenom med varandra exakt vad du tänker pröva inför varje körpass och enas om ett behagligt tempo.
Även om passageraren är med på genomgången så har du egen bild av hur du tänker tillämpa teorin.

På storbana när hornen dessutom kryper fram kan det lätt bli riktigt otäckt för en passagerare som inte kommit in i tempot.

Jag har lärt mig att en dunk i njuren från medåkaren betyder "sakta ner"