Rädsla för MC-åkning (Hjälp)

[Originalet]

Hejsan alla.

Efter att i flera år ha drömt om att ta MC kort bestämde jag mig sent förra hösten för att göra verklighet av det.
Sagt och gjort så införskaffade jag mig en MC, utrustning samt en väldigt erfaren handledare för att kunna övningsköra privat.

Tyvärr får jag sämsta tänkbara start på mitt nya MC-liv, jag gör en s.k "whiskey throttle", kraschar och skadar ena benet och haltar i en månad.. säsongen var slut när mitt ben väl hade läkt.
Problemet nu är att jag är livrädd för att sätta mig på MCn igen, bara tanken på att gå till garaget gör mig nästan kallsvettig och stel som en pinne.
Drömmen finns kvar, men rädslan är så stark just nu...

Så jag tänkte att här på svmc måste det ju finnas någon som kanske varit med om en krasch eller liknande och tagit sig vidare.
Jag behöver verkligen hjälp för jag är inte redo att ge upp min MC-dröm

 

[Alexander76]

På min allra första MC-lektion (körskola) gjorde jag någonting konstigt med gasen så motorn rusade på maxvarv en kort stund, som tur var råkade jag ha kopplingen helt indragen just då så det hände ingenting - men instruktören blev inte speciellt imponerad eftersom han råkade sitta bakpå just då för att visa hur man använder motstyrning för att motverka ojämn viktfördelning (han lutade sig långt ut åt ena hållet). Så den gången var det nog han som behövde samla sig lite för att ens vilja fortsätta lektionen

Nämen JAG skulle nog säga att det inte är någon vits med att skynda processen och försöka "resonera" sig till modet att fortsätta köra utan låt det helt enkelt vara ett tag tills du får tillbaka suget. När det är dags kommer rädslan övervinnas och du tänker "näe fan nu kör vi!". Lusten kommer tillbaka lite i taget, jag lovar! Och helt krasst, din olycka har nog redan nu gjort dig till en visare MC-förare än många andra som själva bara sett i skolmaterial om hur lätt det är klanta till det

 

[Assar]

Riskmedvetenhet är en rationell företeelse.
Rädsla är en irrationell.

Jag tror inte man kan "bota" irrationella företeelser på annat sätt än att programmera om sina invanda reaktioner.
För att göra det måste man gå emot dem, vilket man kan göra genom rationella beslut. Att ge sig fan på att programmera om sig.

Kolla in den här filmen, jag tycker den beskriver hur man kan ändra både vanebeteende, vanetänkande och vanereaktioner.

 

[Maria Nordqvist]

Du är inte ensam. Kom till en av våra Knix-kurser. Jag har sett flera som börjat kursen med att sitta bredvid gokartbanan och titta på. Prata med den som är ansvarig innan. Du kan komma med bil och inte vara med överhuvudtaget - bara se och uppleva körglädjen hos deltagarna. Det är körglädjen du måste hitta tillbaka till!

 

[HkanB]

Klart du kan!

Hejsan alla.

Efter att i flera år ha drömt om att ta MC kort bestämde jag mig sent förra hösten för att göra verklighet av det.
Sagt och gjort så införskaffade jag mig en MC, utrustning samt en väldigt erfaren handledare för att kunna övningsköra privat.

Tyvärr får jag sämsta tänkbara start på mitt nya MC-liv, jag gör en s.k "whiskey throttle", kraschar och skadar ena benet och haltar i en månad.. säsongen var slut när mitt ben väl hade läkt.
Problemet nu är att jag är livrädd för att sätta mig på MCn igen, bara tanken på att gå till garaget gör mig nästan kallsvettig och stel som en pinne.
Drömmen finns kvar, men rädslan är så stark just nu...

Så jag tänkte att här på svmc måste det ju finnas någon som kanske varit med om en krasch eller liknande och tagit sig vidare.
Jag behöver verkligen hjälp för jag är inte redo att ge upp min MC-dröm

Jag var tvungen att slå upp "whiskey throttle" innan jag begrep vad det handlade om.

Nu när jag vet det så...

Kelly's Heroes

Oddball: [looking at aerial pics of the a remaining bridge] Beautiful.

Moriarty: suppose the bridge ain't there?
Oddball: [groans] Don't hit me with them negative waves so early in the morning. Think the bridge will be there and it will be there. It's a mother, beautiful bridge, and it's gonna be there. Ok?
Oddball: [Later: Oddball is looking through binoculars at the bridge] Still up!
Oddball: [planes fly and bomb the bridge] ... No it ain't. See what sending out them negative waves did, Moriarty?
Moriarty: That ain't my fault, Oddball, I've done nothing but have good thoughts about that damn bridge ever since we left!

Och du undrar förstås vad citatet ovan har med det här att göra?
Tänk på det bra och skaffa dig en målbild av hur du vill att det ska vara/bli. Det är en väldigt bra början på vägen mot att fixa det här.
Visserligen lättare sagt än gjort men tänk positivt och sluta älta misslyckanden. Enda gången det är Ok att fundera över misslyckande är om man verkligen försöker lära sig något av det, för då finns det ett positivt mål med det.
Negativa tankar verkar bara leda i en riktning....och den är inte sådär väldans bra.

Som Maria nämnde, besök gärna ett av våra arrangemang vare sig det är avrostning eller KNIX (du hittar en lista på arrangemang här). Titta på eller varför inte prata med någon av funktionärerna? Kan ev. också finnas en och annan talför deltagare också. Bägge delarna svarar nog gärna på ev. frågor.

Om du nu inte vill köra själv så...att se andra ha kul, så kan du det också. Jag tror nog att det här är ett av de få tillfällen där det är Ok att säga "Kan dom så kan jag".

En sista tips. Leta upp en bra trafikskola och ta några lektioner för att komma över de initiala problemen. De flesta trafiklärare verkar ha änglars tålamod och en osviklig förmåga att entusiasmera.

Klart du kan!:tummenupp

 

[Nomad]

Förstår absolut känslan. Jag la hojen nyligen och jag är inte heller sugen på att köra hoj igen. I mitt fall så vet jag att tvekandet handlar mer om dåliga kunskaper än ren rädsla, då jag klev på en Piaggio MP3 från a 30 moppe i princip utan utbildning. Körde MP3n som moppe ungefär, pendlade 30/50 väg till jobbet under första säsongen. Mot hösten började jag känna mig säkrare och letade ut mig på landsvägar och en och annan motorvägsträcka här i stockholmstrakten.

Började denna säsong med att hitta lite sand/grus på vägen och lägga hojen rejält. Knappt att jag vågade luta mig in i svängarna när jag körde hem hojen från verkstan efteråt. Kändes som att bakhjulet skulle släppa igen vid varje sväng precis som vid smällen. Olyckor har större psykologiskt påverkan på dig än vad du tror.

 

[Alexander76]

Kändes som att bakhjulet skulle släppa igen vid varje sväng precis som vid smällen.

Japp bakhjulet är akilleshälen hos MP3:an, speciellt när man vant sig vid framvagnens oslagbara stabilitet.

 

[Nomad]

Japp bakhjulet är akilleshälen hos MP3:an, speciellt när man vant sig vid framvagnens oslagbara stabilitet.

Speciellt när man har fabriksnya däck fram och halvslitna bak. Det är i övr åtgärdat nu även om jag inte tror det hade gjort någon skillnad vid olyckan.