Chauffören
New member
Kraschen, Bokslut efter 2 år
Nu har det gått 2 år sedan vi kraschade och det går att göra bokslut.
Sist jag skrev var jag mycket optimistisk, men verkligheten ville annorlunda. Jag var tillbaks på jobbet i början av september -09, inte helt återställd men det funkade. Min kära kunde i september flytta till ett rehabboende med skön miljö och underbar personal. Framåt hösten kunde hon komma hem över helgerna, läkningen började i benet. Under julhelgen -09 kopplade vi av på ett litet pensionat. Men benet ville inte läka riktigt, en infektion tillstötte i benvävnaden och det hela slutade med att benet måste amputeras under knäet. Det var tufft! Amputationen gjordes i början på februari -10, och i mars började man prova in protesen. I början på april kom så den sköna dag när hon fick flytta hem. Det blev dock smolk i glädjebägaren, v axel hoppade ur än en gång, så det blev några timmar på akuten innan vi kunde åka hem.
Hemma hade vi fått en trapphiss till övervåningen och lite stödhandtag och hjälp att ta bort några trösklar.
I maj –10 träffade vi våra underbara mc-vänner från norden på Ronneby Brunn. Riktiga vänner som stöttat oss fantastiskt.
Da’n före midsommarafton -10 opererades v axel.
Under sommaren gjordes stora framsteg med gåträningen. I september åkte vi till Fredrikshamn för några dar’s semester.
Sen var det dags för henne att börja jobba igen, ½ tid till att börja med. Från dag 1 så gällde promenad till och från, ca 1 km med en kraftig backe vid jobbet.
I slutet på september var det dags att träffa våra 2-hjulsvänner, denna gång i Telemark, Norge.
Vintern blev besvärlig ur utesynpunkt, så vi skaffade ett löpband. ½-tiden blev heltid och livet fick allt mer normal karaktär. MC-mässan i Älvsjö besöktes naturligtvis.
Under våren fick hon en ny protes som sitter fantastiskt bra, promenader, även i lätt terräng går fint nu.
I början på juni träffade vi åter våra fina mc-vänner i Danmark, vi kom i bil.
Nästa steg är trampcykel där vi tittar på några alternativ.
Motorcykellivet då? Som det känns nu så är den aktiva delen slut, dels för att hon har svårt att komma på och av, och så känner jag att jag inte kan köra på det sätt som jag trivs med, men visst känner vi saknaden då och då. Motorcyklister i själen kommer vi alltid att vara! I slutet av augusti träffar vi våra vänner på Island, en mc-träff där ingen kommer på MC!
Vi hade försäkringen i Bilsport och MC, och det har fungerat fantastiskt både med dom och deras återförsäkringsbolag för personskador, Crawford.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, - men det kan bli bra ändå!
Nu har det gått 2 år sedan vi kraschade och det går att göra bokslut.
Sist jag skrev var jag mycket optimistisk, men verkligheten ville annorlunda. Jag var tillbaks på jobbet i början av september -09, inte helt återställd men det funkade. Min kära kunde i september flytta till ett rehabboende med skön miljö och underbar personal. Framåt hösten kunde hon komma hem över helgerna, läkningen började i benet. Under julhelgen -09 kopplade vi av på ett litet pensionat. Men benet ville inte läka riktigt, en infektion tillstötte i benvävnaden och det hela slutade med att benet måste amputeras under knäet. Det var tufft! Amputationen gjordes i början på februari -10, och i mars började man prova in protesen. I början på april kom så den sköna dag när hon fick flytta hem. Det blev dock smolk i glädjebägaren, v axel hoppade ur än en gång, så det blev några timmar på akuten innan vi kunde åka hem.
Hemma hade vi fått en trapphiss till övervåningen och lite stödhandtag och hjälp att ta bort några trösklar.
I maj –10 träffade vi våra underbara mc-vänner från norden på Ronneby Brunn. Riktiga vänner som stöttat oss fantastiskt.
Da’n före midsommarafton -10 opererades v axel.
Under sommaren gjordes stora framsteg med gåträningen. I september åkte vi till Fredrikshamn för några dar’s semester.
Sen var det dags för henne att börja jobba igen, ½ tid till att börja med. Från dag 1 så gällde promenad till och från, ca 1 km med en kraftig backe vid jobbet.
I slutet på september var det dags att träffa våra 2-hjulsvänner, denna gång i Telemark, Norge.
Vintern blev besvärlig ur utesynpunkt, så vi skaffade ett löpband. ½-tiden blev heltid och livet fick allt mer normal karaktär. MC-mässan i Älvsjö besöktes naturligtvis.
Under våren fick hon en ny protes som sitter fantastiskt bra, promenader, även i lätt terräng går fint nu.
I början på juni träffade vi åter våra fina mc-vänner i Danmark, vi kom i bil.
Nästa steg är trampcykel där vi tittar på några alternativ.
Motorcykellivet då? Som det känns nu så är den aktiva delen slut, dels för att hon har svårt att komma på och av, och så känner jag att jag inte kan köra på det sätt som jag trivs med, men visst känner vi saknaden då och då. Motorcyklister i själen kommer vi alltid att vara! I slutet av augusti träffar vi våra vänner på Island, en mc-träff där ingen kommer på MC!
Vi hade försäkringen i Bilsport och MC, och det har fungerat fantastiskt både med dom och deras återförsäkringsbolag för personskador, Crawford.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, - men det kan bli bra ändå!
