Kraschen

[Chauffören]

Efter en givande vecka i Baltikum, och en lugn båttur från Klaipeda till Karlshamn skildes vi utvilade från våra Danska reskamrater med ”Kom nu godt hjem”. Vi körde upp genom Blekinge – Småland med paus i Kosta. Vi siktade närmast på Västervik, men strax söder om Målilla blev det stopp. Vad som hände lär vi aldrig få helt klart för oss, men att vi gått omkull var helt klart. Jag vaknade av en brandmans lugna, trygga röst. Hans blick under brandmanshjälmen och hans röst kommer länge att representera trygghet för mej, och den känsla jag upplevde när jag fick veta att min kära hustru också var vid liv kan inte beskrivas. Till Västervik kom vi, men inte på det sätt vi tänkt oss, men vi var vid liv!
Att vi lever betyder att vi dels haft tur, MEN också att vår utrustning fungerat. Jag hade 8 revbensfrakturer, nyckelbensfraktur, fraktur på vänster stortå och fraktur på höger lillfingerknoge(!). En typisk slagsmålsskada enligt läkaren. Dessutom skrubbsår utsida höger knä och vänster handled.
Min hustru hade en kraftig sårskada på vänster lår, komplicerad fraktur på vänster underben och en komplicerad fraktur på vänster handled.
Vi hade ryggskydd och Rukkas Armacorställ som var inne på sin 6’e säsong men som höll måttet. Skrubbsåren på vänster handled beror på att jag inte dragit igen dragkedjan i ärmslutet! Att det blev så många revbensfrakturer kan bero på att jag hade kameran innanför jackan, på vänster sida. Hustruns sårskada i låret får helt tillskrivas nyckelknippan i vänster benficka. Nycklarna låg i en skinnpåse, men hade skurit genom skinnpåsen, fickan och in i benet. 27 stygn.
Båda hade vi Oxtar/TCX stövlar, jag Infinity GTX som är en kraftig stövel, och min hustru en något lättare. Vidare handskar från Handelsboden, Carbon Summer, som också höll måttet. Jag har väl roat mig lite åt dessa kolfiberskydd som finns på så många handskar idag, men med facit i hand så kan jag konstatera att vänstra handskens skydd fått mycket stryk, men mina knogar är hela på den handen.
Till säsongen så satsade vi på nya hjälmar, öppningsbara SHOEI MULTITEC. Dom är inte för vackra nu, eftersom vi tydligen gått med ansiktena rakt ner i asfalten i ca 90 km/tim. MEN frontpartiet höll, det öppnades inte och vi klarade oss från hjärnskakning.

 

[Smedis]

Jag vaknade av en brandmans lugna, trygga röst. En typisk slagsmålsskada enligt läkaren. och vi klarade oss från hjärnskakning.

Om du varit avsvimmad är det ett tecken på hjärnskaning även om du inte har några större effekter av det efteråt.

Kallas även för: "Friday night fighting fracture"

Har inte din fru några minnen heller av vad som hände?
Punktering? Bromsspår i asfalten?

Får ändå säga grattis som klarade er med livet i behåll.
Hoppas ni vågar er upp i sadeln igen.

 

[-ah]

Bra att ni klarade er!

Vad orsakade olyckan?

 

[lime]

Oj!

Av spåren på hjälmen att dömma så var det en rejäl smäll. Alla smällar där man kan skriva om det på ett forum är "en bra smäll".

Det visar också en sak som vi tjatar om på SMCs kurser. Ta ut så mycket som möjligt ur fickorna. Körkort och kreditkort, men mer än så ska det nog inte vara.

Krya på er! Tänk på att vila ett par dagar mer än du tror att du ska. Revbensfrakturer slutar göra ont lite innan de går att belasta ordentligt.

 

[Hellman]

Plötsligt händer det, precis som med Triss. Man får mycket spott och spe för man ofta "tycker till" om vad folk kör med för utrustning men det var ju solklart bra att ni hade rejäl utrustning. Tänk en öppen hjälm i sammanhanget...

Prylar i fickan är viktigare än man tror men tyvärr något man ofta slarvar med. Din frus nyckar är ett tydligt exempel.

Skönt att det under omständigheterna gick bra iaf och krya på er!

 

[Monica]

Skönt

att höra att det efter omständigheterna gick bra för er båda!

Återigen ser vi värdet av att ha bra skyddsutrustning....

Take care!

 

[Bajen-Sam]

Ingen skojig läsning, otroligt att ni klara er så bra ändå.

Krya på er nu.

 

[Chauffören]

Jag har fått några frågor, men ingen av oss har någon minnesbild av vad som hände. Kanske sinnets skyddsmekanism, för det måste vara en hemsk syn att se asfalten rusa mot en. Det verkar inte heller finnas några vittnen till själva kraschen, men däremot så finns det ett par vittnen som säger att vi höll farten i närheten av dom 90. Sannolikt så har jag väjt för något, djur, något på vägen eller .... Cykeln är förvånansvärt hel och det finns inga spår av kollision med vare sig djur eller något fast föremål. Det hände i höjd med Flathult strax söder Målilla, så är någon som känner till vägen och förhållandena så skriv gärna några rader. Troligen kommer vi båda att bli återställda, min fru får kanske en liten begränsning i rörligheten i vänster handled, men det kunde varit oändligt mycket värre.
Om vi kommer att fortsätta med mc vet vi inte idag. Det är ett gemensamt beslut som kommer att växa fram under vintern, men samtidigt så har det varit en viktig del av våra liv under så många år, så oavsett vad vi kommer fram till så blir det ett svårt beslut.
Till sist, tack för alla positiva kommentarer.

 

[Zopilote]

Skönt att höra att det gick så pass bra och att skyddsutrustningen gjorde sitt jobb. Bilderna på hjälmarna borde fungera som en effektiv tankeställare till alla som föredrar öppna hjälmar. Jag kan bara föreställa mig hur era ansikten skulle ha sett ut om inte hjälmen täckt dom
Jag har själv, efter att ha läst flera skräckhistorier om skador av saker i fickorna, köpt mig en liten benväska från louis som jag kan förvara nycklar, telefon och snus i. Jag antar att jag fortfarande kan skada mig på grejorna, men de befinner sig iallafall på utsidan av skinnet och dessutom utanpå höftskyddet i skinnstället.

Hoppas att ni båda repar er utan bestående men, och kanske i framtiden igen vågar njuta av att åka hoj!

 

[Marie]

Skönt att ni i.a.f. kan skriva om kraschen!

Sen om fortsatt mc-körande:
Min personliga erfarenhet är att jag knappt 2 veckor efter kraschen började känna lite rädsla vid tanken på mc-körning. Som tur var hade jag en till hoj i garaget, och var såpass återställd att jag hade skrivit ut mig själv på eget bevåg från plåsterhotellet några dagar tidigare och i alla fall kunde använda båda benen och ena armen hyfsat (och även själva vänsterhanden när jag med högran lyft upp den på styret). Sen körde jag nio mil den dan och passerade olycksplatsen fyra gånger. Därefter kändes allt bra psykiskt.

Hade jag inte gjort så då, tror jag inte att jag hade kört hoj idag. Kanske jag en dag får det så gott ställt att jag kan lägga av med hojkörningen, men i så fall beror det ju inte på den smällen att jag slutar....

 

[swischmc]

Vilken tur att ni inte körde fortare än era skyddsänglar flyger! Tack och lov att det gick bra, hoppas att ni snart är återställda.

Ett bra exempel på varför man ska ha alla skyddskläder och varför de ska sitta rätt. Vågar inte tänka på hur det gått om ni haft öppna hjälmar och kört utan handskar... brrr!
Själv ska jag fr.o.m. nu flytta nycklar, plånbok och mobil till tankväskan (bytte nyss till en utan magneter). Jag liksom många andra tänker att "det händer inte mig". Bra att du skrev om er olycka, kanske kan det få fler än mig att tänka mer på säkerheten.

Krya på er och hoppas ni kommer upp på mc:n igen!
Kram

 

[aRWe]

Gott att ni klarade er så pass bra iallafall.
Kommer någon att kolla upp hojen så att det inte var något mekaniskt som fallerade?
Ta er tid men om hojkörning har vart en stor del av ert liv är jag övertygad om att ni kommer att sitta på en hoj i vår.

 

[Chauffören]

Jag och min bror, också erfaren motorcyklist och mc- och bilmek, har varit in och tittat på cykeln. Allt snurrar som det ska, inga märkliga märken på däck eller fälg eller bromsskivor. Styrlagren ok. Sen kommer man så klart att gå igenom den ordentligt vid reparationen.

 

[lilleman]

Krya på er tur att det gick så bra som det gjorde.
Nu fick man sig en tankeställare om nyckelförvaring och sådant

mvh/Roger

 

[LC4ever]

Krya på er!
Jag hoppas att ni kommer ut på hojen nästa år igen. Lite avrostning mm så är man på banan igen, dock lite försiktigare.
Teori: Du kom in i en kurva lite snabbare än du önskar och du försöker sänka hastigheten med frambromsen. Rullgrus/blöta löv och PANG så ligger man där.
Polaren blev påkörd för många år sedan och jag såg resultatet av hans vurpa i hans utrustning. Det fick mig att byta hjälm och skinnställ, vilket jag är glad för idag.

 

[-ah]

Krya på er!
Jag hoppas att ni kommer ut på hojen nästa år igen. Lite avrostning mm så är man på banan igen, dock lite försiktigare.
Teori: Du kom in i en kurva lite snabbare än du önskar och du försöker sänka hastigheten med frambromsen. Rullgrus/blöta löv och PANG så ligger man där.
Polaren blev påkörd för många år sedan och jag såg resultatet av hans vurpa i hans utrustning. Det fick mig att byta hjälm och skinnställ, vilket jag är glad för idag.

Jag vet faktiskt inte om reparationsmetoden förekommer här, men antagligen gör den, i synnerhet på mindre vägar.
Det handlar om att lägga bitumen i mindre sprickor i asfalten. Metoden är mycket utbredd söderut, och i synnerhet i Tyskland finns det en seriös diskussion om den.
Bitumenlagningar syns knappt när det är blött, och är samtidigt såphal. Själv har jag fått kast i kurvor även vid torrt och varmt väglag.

 

[janric]

Erfarenhet

Hej Chauffören!

Aldrig kul att läsa om olyckor men kul att läsa att ni lever och är på väg att friskna till. Jag hoppas ni återfår modet att åka mc igen men förstår om ni väljer en framtid utan.

Jag tycker att det var väldigt bra erfarenhetsåteföring du skrivit ihop.
Att nycklar i fickor eller annat innanför "västen" oavsett hårdhetsgrad skall minimeras borde ha varit självklart för mig men nu är jag varnad. Har kört åtskilliga mil med nyckelknippa, telefon och annat.

Att fusk med påsättning av kläder straffar sig när nog lika så. Men noggranheten ökar härmed.

Et cetera.

Krya på er!

 

[Efoo]

En mycket bra sammanfattning av er vurpa. Tror den får många av oss att tänka oss för vart vi väljer att ha vår nycklar, telefoner m.m. Hoppas på ett snabbt och bra tillfrisknande!!

 

[BlackTiger955]

Skönt att ni klarade er relativt helskinnade från vurpan. Skulle tro att sambons pläderande för öppen hjälm avtar när jag visat upp bilderna på din hjälm... .

För några (ganska många) år sen drabbades jag åxå av minnesförlust efter en vurpa. Skillnaden mot er olycka var att jag hade inte en skråma på hojen, ett litet märke på hjälmens högra sida och smuts på skinnställets högerärm/axel plus att jag körde hem men jag minns inte ett spår av vad som hänt...

 

[sabang]

Vurpor kan sitta kvar i minnet länge.
Själv la jag mig i en blöt högerkurva när jag va 17 år...Höll 70 km och kasade ut i en åker utan några större skador mer än skrapsår. Körde i jeans....Jag vet 17 år och tuff.
Idag är jag 47 år...Lite klokare men fortfarande rädd att lägga ner bågen i en högerkurva...

Hoppas ni fortsätter köra och lycka till..