30 + kan vara men är aldrig alltid extremt!
Med risk för upprepa mig och med ev. schmetterlingvarning men det är är en risk jag är beredd att ta, så måste man och då inkl. jag definitivt SMC som organisation i man, fundera på hur man skall på ett anpassningsbart relativt sätt kunna definiera ett beteende som extremt!
Vad som är extremt för mig kan mycket väl vara grå trist vardag för dig! Omvänt så vet jag att jag gjort mot betalning sådant som andra utifrån sina referensramar betraktar som extremt. Tänk: "prova inte det det här hemma!"
Med det sagt så, det är enligt min uppfattning alldeles för lätt att fastna vid siffror eller gränser som nu när det gäller hastigheten; när körkortslöshet inträder! Den gränsen verkar dessutom vara helt godtyckligt satt!
Ut mitt mitt tidigare
inlägg i tråden "
Extrema beteeenden i trafiken måste stoppas"
"Det verkar som om oroväckande många vill omdefiniera "Extremt beteende" eller i vilket fall utvidga det till att omfatta allt...-inkl. överstigande av de oftast helt godtyckligt satta hastighetsgränserna- som ens kan påminna om att vara politiskt kontroversiellt. Det förtar liksom värdet på hela begreppet! Extremt är relativt vill jag hävda, inte absolut. Det finns oroväckande många ute i trafiken som uppvisar vad som enligt min mening är "extrema beteenden" trots att de formellt rör sig inom lagens råmärken m.a.p både hastighet och vad annat lagen kräver."
Det är fortfarande påtagligt många som verkar går rakt i pk-fällan...
Det borde gå att åtminstone vad gäller hastighetsrelaterade "problem" räkna fram ett hyfsat vettigt mått på vad som är extremt och när det är det och på ett sätt som tar hänsyn till de faktiska rådande omständigheterna.
När det gäller avstånd till framförvarande så finns det ju redan...att ligga så nära att man omöjligen varken hinner eller kan stanna! Och detta avstånd är tydligt hastighetsberoende.
Som flera i denna och andra trådar varit inne på så känns ex. den nuvarande körkortslöshetsgränsen alltifrån helt OK på vissa ställen [läs daghem, villakvarter o likn.] till mycket svår motiverbar och hur tänkte de här?
Att mer eller mindre samma ribba då skall gälla för "extrem" är inte riktigt rätt.
Uppenbarligen är "extremt beteende" som begrepp inte tillräckligt väl analyserat då det tydligen kan tänkas inbegripa allt från t.ex ett högst tillfälligt överskridande av hastighetsgränsen under omkörning till självmedicinerad[knallfull+medicinerad+trött+?] via allmänna problem med impulsstörning/kontroll och omdöme.
Det område som täcks in av begreppet är i behov av akut insnävning!
SMC som organisation borde ha lite mer ryggrad! Eller åtminstone
tydligt markera var någonstans kompromissutrymmet i gemensamma dokument och uttalanden tog slut.
Till sist:
Det är en svår fråga och balansgång. För någon vecka sedan dog en 11-årig flicka som gick på en trottoar i Lillhärdal. Hon blev påkörd av en 20-årig kille på crosshoj. Han hade inte MC-körkort. Han körde en MC som inte får framföras på väg. Polisen utreder misstänkt narkotikabrott. Det blev en väldig debatt i lokala media om denna olycka av en orsak: Alla visste om problemet med buskörning men ingen hade gjort något.
Veckan innan dog två personer i Helsingborg, en MC-förare och fotgängaren han körde på. MC-föraren lånade en hoj, saknade körkort och körde enligt vittnen extremt fort.
Detta var två tragiska olyckor där dessutom oskyldiga trafikanter drabbades. Samma förhållande finns givetvis bland bilister.
Självklart ska det inte handla om mindre förseelser, utan om grov och eventuellt uppredad vårdslöshet. Givetvis ska det handla om alla fordon, inte bara motorcyklar.
Det här är en situation där de mycket tragiska händelserna i trafiken är sekundära, tertiära eller ännu längre bort liggande effekter av att någon som uppenbarligen hör hemma i den väldigt mycket grundare änden av genpoolen inte hanterats på rätt sätt av både våra rättsvårdande, sociala o.s.v myndigheter och omgivning. Det har uppenbarligen brustit både m.a.p när och omfattning.
Det är bara ren och skär otur att det råkade bli ett tvåhjuligt tillhygge! Frågan var väl sannolikt inte om eller med vad utan när?
Sen har vi det här med civilkurage som du antyder, förmodligen helt korrekt också, att det råder brist på. Med tanke att ynglingen och hans närmaste omgivning förefaller mycket kunnigare och vanare vid hur vårt rättsystem faktiskt fungerar så skulle nog att försöka med ett envarsingripande för att få slut på eländet inte slutat särskilt bra för den som vore god/modig/dum/korkad/??? nog att försöka sig på att ingripa på egen hand.
Jodå, jag vet vad schmetterling betyder...här är en
sån.
