Chopperbyggarn
New member
För att slippa de elaka vibbarna från en 4-cyl
och de störande vibbarna från en twin
så finns ett alternativ, köp en trippel
Ja varför inte? En gammal choppad Trident är en kul maskin!
Anders.J
Ja varför inte? En gammal choppad Trident är en kul maskin!
Anders.J
Triumph int
New member
Ni som redan är "frälsta", på er biter ingeting
Men jag tror att det var nått skumt med XS 750/850,
nån annan vet kanske mer om den.
Men jag tror att det var nått skumt med XS 750/850,
nån annan vet kanske mer om den.
gundj
New member
Ni som redan är "frälsta", på er biter ingeting
Men jag tror att det var nått skumt med XS 750/850,
nån annan vet kanske mer om den.
Dom har kardan ;-)
Allvarligt talat så är nog det märkligaste att jag haft en Yamma 750 trepip och inte märkte jag av någon speciell gång på motorn. Inte förens långt efter den var avyttrad hörde jag folk prata sig varma om just den motorn.
Visserligen var min en kalleankaschopper men motor och drivlina var ju samma som på de "vanliga".
Marie
Banned
För att slippa de elaka vibbarna från en 4-cyl
och de störande vibbarna från en twin
så finns ett alternativ, köp en trippel
Då tycker nog jag att en sexa låter mera lockande...
Cylindrar kan det aldrig bli för många....
StefanB
New member
SuperRetard
New member
Frågan just nu saknar ju behovsanalys. ALLA hojar och motorkonfigurationer är bra, för någon.
För bekvämlighetsskäl (vilket i sig är lågt prioriterat för mig) föredrar jag faktiskt tvinnar före fyror. Just för att en twin är HELT vibrationsfri. De "skakar"!
Enstånkor (men moderna såna, enduro, motard etc) har en rå, härlig gång. Men där får man ju diskbråck om man skulle åka längre transportsträckor.
Fyror har (OM de har vibrationer) det där jobbiga "surret" i sig som gör att det sticker i fingrar och fötter. MKT värre än lite skak i styrändarna som det kan bli på en twin.
För bekvämlighetsskäl (vilket i sig är lågt prioriterat för mig) föredrar jag faktiskt tvinnar före fyror. Just för att en twin är HELT vibrationsfri. De "skakar"
!Enstånkor (men moderna såna, enduro, motard etc) har en rå, härlig gång. Men där får man ju diskbråck om man skulle åka längre transportsträckor.
Fyror har (OM de har vibrationer) det där jobbiga "surret" i sig som gör att det sticker i fingrar och fötter. MKT värre än lite skak i styrändarna som det kan bli på en twin.
Jag håller till utefter en av de vägar(!) som heter "inlandsvägen. Kommer inte alltför sällan veteraner på långresa typ Danmark <-> Nordkap. Nimbus naturligtvis, men även en del engelska. Det går alltså att åka långt men jag förutsätter att man inte är helt oförberedd på att det kan bli lite skruva. Gamla maskiner var på sätt och vis bättre för dom var mekbara på ett annat sätt än nutidens. Inte en massa elektroniskt shit som är omöjligt att fixa utefter vägen om det krånglar.
Frank S
New member
Frågan just nu saknar ju behovsanalys. ALLA hojar och motorkonfigurationer är bra, för någon.
För bekvämlighetsskäl (vilket i sig är lågt prioriterat för mig) föredrar jag faktiskt tvinnar före fyror. Just för att en twin är HELT vibrationsfri. De "skakar"
Enstånkor (men moderna såna, enduro, motard etc) har en rå, härlig gång. Men där får man ju diskbråck om man skulle åka längre transportsträckor.
Fyror har (OM de har vibrationer) det där jobbiga "surret" i sig som gör att det sticker i fingrar och fötter. MKT värre än lite skak i styrändarna som det kan bli på en twin.
Har för mig att Jörgen Karlsson, i någon tråd på sporthoj, beskrev hur hans hoj blev suddig när den startades.
H
honda cbf 500
Guest
Det där "on any Sunday" har jag hört nämnas förr. Vad är det för film? Är det dokumentär eller en film?
//Amir
//Amir
Chopperbyggarn
New member
Gamla maskiner var på sätt och vis bättre för dom var mekbara på ett annat sätt än nutidens. Inte en massa elektroniskt shit som är omöjligt att fixa utefter vägen om det krånglar.
Det är precis så jag tänker när jag bygger ihop en hoj för långresor, ingen elektronik förutom laddningsregulatorn, brytarspetsar (kräver underhåll) men funkar ihop med bilkondensatorer,biltändspolar o alla typer av tändkablar o tändstift (med rätt värmetal). I övrigt minimalt elsystem. För nästa resa tänker jag tillverka en svingarm i stål istället för den i aluminium jag har nu så det räcker med pinnsvets som finns i varje by om jag skulle köra sönder tex ett stötdämparfäste etc.
Mer underhåll efter vägen med med detta tankesätt men större chanser att reparera fel som uppstår efter vägen.
Nu tänker jag på resor framförallt i länder där man inte kan ringa efter bärgningsbil som kör hojen till närliggande märkesverkstad.
Anders.J
H
honda cbf 500
Guest
Anders, du som är berest(vet inte hur man stavar detta ord) har du aldrig känt dig otryggt i de länder som du har rest till eller fått obehagskänslor eller ngt som skrämt dig? Det kanske är jag som är en fegis samt lite väl försiktig. Jag vet inte.
//Amir
) har du aldrig känt dig otryggt i de länder som du har rest till eller fått obehagskänslor eller ngt som skrämt dig? Det kanske är jag som är en fegis samt lite väl försiktig. Jag vet inte.//Amir
Det är precis så jag tänker när jag bygger ihop en hoj för långresor, ingen elektronik förutom laddningsregulatorn, brytarspetsar (kräver underhåll) men funkar ihop med bilkondensatorer,biltändspolar o alla typer av tändkablar o tändstift (med rätt värmetal). I övrigt minimalt elsystem. För nästa resa tänker jag tillverka en svingarm i stål istället för den i aluminium jag har nu så det räcker med pinnsvets som finns i varje by om jag skulle köra sönder tex ett stötdämparfäste etc.
Mer underhåll efter vägen med med detta tankesätt men större chanser att reparera fel som uppstår efter vägen.
Nu tänker jag på resor framförallt i länder där man inte kan ringa efter bärgningsbil som kör hojen till närliggande märkesverkstad.
Anders.J
Last edited:
Chopperbyggarn
New member
Kanske OT från ämnet men.Anders, du som är berest(vet inte hur man stavar detta ord
//Amir
Självklart har jag varit skitskraj, framförallt innan o i början av resor men hittills har vanligt folk varit mycket trevliga, generösa och hjälpsamma. Jag brukar undvika dom flesta storstäder och på något sätt så känner man på sig när man hamnar i farliga områden som man bör dra sig bort från.
Uniformerade personer med maktbefogenheter och ofta väl beväpnade har gett kalla kårar några gånger men har alltid slutat bra "någon muta" och sedan åka vidare. Även risk för större fel på hojen i varma ökenområden har varit lite nervigt..ja jag har råkat ut för större fel i dessa områden..men finns det bara lite trafik på vägen så kan man räkna med att få hjälp...ingen lämnar en person med trasigt fordon i dessa områden.
sedan är man väl som någorlunda "normal" mäniska alltid lite rädd för det okända...men det är just denna rädslan som gör resan till ett äventyr. Är nyfikenheten stor nog för äventyrliga resor så accepterar man att rädslor dyker upp emellanåt.
Det svåraste är att få ändan ur vagnen och ge sig iväg!
mvh
Anders.J
gundj
New member
Dokumentär, med lite tillägg.
Finns 2 med några års mellanrum;
http://www.imdb.com/title/tt0067527/
http://www.imdb.com/title/tt0158832/
Jodå, jag har rullat ca7-8000 mil på en BSA A65L. Det tog 20 år och 6 st större renoveringar av motorn. Renoverades dock innan haveriarena dök upp. Hade även sidvagn som gick att ta av och sätta på när man ville, helt enligt lagen. Givetvis hängde den på fel sida för våran högertrafik men vad gör det när man sprider ljud och oljedimma omkring sig.
Du bör vara mekkunnig, det underlättar. Nackdelar med gamla engelska hojar är att de kräver mycket omvårdnad. Ca 300 mil mellan varje större service, däremellan kom några mindre varianter... Man kan ofta laga hojarna vid vägkanten eller hos någon som har tillgång till svarv och liknande verktyg. I England så nytillverkar man saker till både bilar och motorcyklar. Det kan faktiskt vara betydligt lättare att köpa delar till de än det är till äldre japanska hojar.
Jag har farit omkring på många olika hojträffar i Sverige, Norge, Tyskland och givetvis England med den hojen. Upp till 50 mil på en dag räckte till för kroppen.
Man träffar galet mycket folk som vill prata mc när man kommer med gamla hojar. Väldigt socialt.
Engelsmännen själva kör både mycket och långt med sina hojar. De är till för att användas! En del som jag träffat hade marchfarter som skulle kunna gjort dem körkortslösa även på svenska motorvägar.
Men, som sagt, utan verktyg och mycket tålamod så kommer du inte långt. Trevlig resa!
Du bör vara mekkunnig, det underlättar. Nackdelar med gamla engelska hojar är att de kräver mycket omvårdnad. Ca 300 mil mellan varje större service, däremellan kom några mindre varianter... Man kan ofta laga hojarna vid vägkanten eller hos någon som har tillgång till svarv och liknande verktyg. I England så nytillverkar man saker till både bilar och motorcyklar. Det kan faktiskt vara betydligt lättare att köpa delar till de än det är till äldre japanska hojar.
Jag har farit omkring på många olika hojträffar i Sverige, Norge, Tyskland och givetvis England med den hojen. Upp till 50 mil på en dag räckte till för kroppen.
Man träffar galet mycket folk som vill prata mc när man kommer med gamla hojar. Väldigt socialt.
Engelsmännen själva kör både mycket och långt med sina hojar. De är till för att användas! En del som jag träffat hade marchfarter som skulle kunna gjort dem körkortslösa även på svenska motorvägar.
Men, som sagt, utan verktyg och mycket tålamod så kommer du inte långt. Trevlig resa!