farligt att köra motorcykel??

[Avarage]

Nu gör jag ett personligt inlägg från hjärtat, baserat från min bakgrund som socialarbetare och inte enbart som SMC-tjänsteman! Detta har jag nämligen funderat på en tid sedan tre kvinnor mördades av sina män under bara några få dagar i början av juli. Samtidigt omkom ett antal MC-förare vilket fick stor uppmärksamhet.

Det är som kvinna farligare att vara gift/sambo än att köra motorcykel. Hittills i år har ingen kvinna dött som kört/åkt motorcykel. Däremot har sju kvinnor mördats hittills under 2012 av sin make/sambo/eller ex. Antalet mördade inom äktenskapet/eller av sitt ex under 2000-talet överstiger med råge de kvinnor som omkommit i samband med MC-körning.
www.aftonbladet.se/nyheter/dodadekvinnor/

Våld inom relationer vare sig det är relation mellan man/kvinna, vuxen/vuxen eller vuxen/barn är ett gigantiskt problem då det oftast sker innanför våra 4 väggar där vi borde kunna känna trygghet. INGET våld skall accepteras och någon värdering av vad/för vem/vilka det är värst finne rjag ingen anledning att ens försöka mig på att gradera då varje enskilt fall är traumatiskt för den drabbade.

Kvinnor OCH barn är de som drabbas hårdast/oftast. BRIS tar emot samtal/kontakter från barn i krissituationer och för också statistik/sammanställer i vilket fall. 2003 rapporterade man att 2% av de polisanmälningar rörande brott mot barn räckte till fällande domar. 5% räckte till åtal. Dvs. i 98% av alla anmälningar ansågs brott ej kunna styrkas som det så kliniskt kallas. Och därmed kan man inte fälla någon.

Som TUR ÄR styrs dock inte socialtjänsten av fällande dommar (vilket du Maria mycket väl vet naturligtvis) utan socialtjänsten kan helt på eget bevåg fatta beslut om att omhänderta (tillfälligt elle rpermanent) barn som är i behov av hjälp och som lever farligt hemma.

Detta är självklart på gott och ont och VARJE omhändertagande är en tragedi för i första hand barnet/barnen. Dessutom KAN socialtjänsten (nåja, det är socialnämnden som fattar besluten) fatta fullständigt fel beslut (händer ibland) oavsett blir det väldigt jobbigt för barnet/barnen hur som.

Vad kan då VI "Svensson" göra? Var observant/lyhörd. Uppfattar du det som illa eller bara har en magkänsla av att allt inte står rätt till. Kontakta socialtjänsten och informera vad du sett/hört. Din röst (som utomstående) väger nämligen mycket tyngre i en bedömning för insats än om samma ord kommer fårn en person i relation till den/dem det handlar om. Konstigt MEN sant!

Är du orolig för att du skall splittra en familj med att "tjalla"? För det första lägge rofta socialtjänsten pussel innan en störra/akutare insats. Det du bidrar med är sällan tillräckligt för insats. OM det är det skall du i stället ringa 112. Men däremot används det tillsammans med all annan info. som EVENTUELLT kommer in.

Vad är för övrigt alternativen? Prata med familjen som du sett slår barnet i kassakön? Räcker knappast, det enda som sker är att misshandeln flyttas inomhus där du inte ser/hör. Barnet råkar lika illa ut för det om inte ännu värre. Alternativet är ett/flera barn som år ut och år in lever i skräck i sitt egna hem.

Hur påverkar det självförtroendet/självbilden som vi lever med (mer eller mindre) hela vårat liv? Hur påverkar detta hur vi sedan klarar av vårat liv (familj/arbete mm.)?

Bara en liten tanke så här på fredag em.

 

[Marie]

- Om det inte kan anses som farligt att dö...vad är då farligt?

Även det svarade jag på. Att de där knivglada jepparna på plåsterhotellet får fatt i mig...

 

[Avarage]

Även det svarade jag på. Att de där knivglada jepparna på plåsterhotellet får fatt i mig...

Att anse att döden är lindrigare än att få hjälp av medicinskt utbildad personal är du nog rätt ensam om att tycka. Men det är ju din fria vilja att tycka/anse vad du vill.

Jag antar/hoppas att du i linje med din ståndpunkt har framfört din vilja att avstå hjälp så som vid akuta situationer på exempelvis donatorkort eller liknande!? Så du inte utsätts för något så fruktansvärt som att bli hjälpt av utbildad personal.

 

[Oldbiker]

Marie tillhör kanske den största riskgruppen vi har i samhället i dag. Nämligen de som tar sina egna liv, vilket handlar om i runda tal 1500 personer om året. Livet är därmed den största risken i samhället och många gånger farligare än att åka motorcykel. Men detta är det väldigt lite debatt om och satsat endast fickpengar på att få till en minskning. För de som blir lämnade efter en som tagit sitt liv är frågorna oändliga och den skuldbörda som läggs på de somär kvar är enormt betungande.

När det gäller vad som skrivsi pressen så vill jag som journalist lägga en stor del av ansvaret på motorcyklisterna själva, mig själv inkluderat. Vad har vi gjort för att tvätta bort den myt som finns kring motorcyklar och motorcyklister, inte mycket.
I den tidningskoncern jag jobbar är vi cirka 500 journalister och jag vet inte om det är någon mer än jag som åker hoj. Men det är ytterst sällsynt att jag blir kontaktad för att skriva om hojar och hojåkning. Jag har gjort det,men då har det varit helt på mitt eget initiativ.
Där har ni en utmaning om ni vill att dagspressen ska skriva på ett annat sätt.

 

[Marie]

Jag antar/hoppas att du i linje med din ståndpunkt har framfört din vilja att avstå hjälp så som vid akuta situationer på exempelvis donatorkort eller liknande!? Så du inte utsätts för något så fruktansvärt som att bli hjälpt av utbildad personal.

Jo det har jag, och jag har dessutom jämte körkortet i plånboken en handling där min namnteckning är bevittnad av not. publ. att jag begär att inte utsättas för någon form av medicinsk eller kirurgisk behandling.
Detta vis av erfarenheten då ambulanspersonal tvingade mig att följa med till akuten efter min hojkrasch 2005. De bara hävdade att jag befann mig i chock, likadant på akuten. Men jag tvivlar på att ett papper skulle hjälpa. De begår övergrepp på mig i vilket fall som. På den punkten är HSL en papperstiger.

Att däremot avsiktligt ta mitt eget liv är mig totalt främmande. Det finns bara inte på kartan. Däremot anser jag att man inte bör ingripa i Guds vilja med medicinska och kirurgiska åtgärder.

 

[990 Adventure]

Avarage ,håller med till fullo, oavsett vad så skall ingen behöva utsättas för våld, tyvärr förekommer det i alla samhällsklasser och ännu värre det ses mellan fingrarna på det, det var ju ändå en stökig unge, jamen hon har ju alltid varit lite konstig, argument som kommer upp när det pratas om div, ända tills det hänt , då visste alla att det inte stod rätt till, så vi som allmänhet måste se till att våga stå upp och se till att göra något innan det händer mer felaktigheter.
Marie brukar jag alldrig ta på allvar men du har en poäng och även om jag tycker ditt argument är märkligt (det brukar jag förvisso göra) att inte vilja ha hjälp så får det stå för dig, det jag håller med om är att vi som åker mc och är en utsatt grupp i trafiken bör göra klart med donationskort och hur vi vill ha det när det är dags,varför slarva bort en massa bra delar som kan glädja någon annan vbara för vi inte vågar orkar fylla i en lapp eller två , säger inte att vi ska råka ut för något när vi åker mc , det finns fler tillfällen som det kan va kört men då är det ju ärligt mot efterlevande att bestämt hur man vill ha det.

 

[Swedie]

Vänligen försök hålla tråden till ämnet och inga stora sidorspår angående abort etc. Tack

 

[Kjell-Anders]

Visst, många av mina bästa MC-upplevelser har varit på enskild väg, så där kan jag personligen hålla med dig :tummenupp

Men, allvarligt talat, hur kan man vara så trångsynt och så kapitalt oförmögen att se hur många olika sätt det finns att njuta av MC-körningen?
Du och ett relativt fåtal tycker det är givande att endast utveckla körtekniken på asfalt. Andra vill glida iväg på fikatur med kompisarna eller köra 160 mil landsväg på 24 timmar. För mig personligen är banor (asfalt eller enduro) nånstans där jag tränar min förmåga och skaffar nya kunskaper men utdelningen kommer i form av mer glädje och mindre strul på väg upp till Fort Jaffrau, genom surhålen i Murudalen Öst eller lite mer flyt nedför Stilfserjoch.

Vi accepterar riskerna och tar kostnaderna med MC-körningen för att vi upplever den mer än väl uppvägs av glädjen vi får ut. Tar man bort glädjen för en motorcyklist så spelar det ingen roll hur liten risken blir, den är ändå inte värd att ta. Uppmana gärna folk att prova bankörning men acceptera att många aldrig kommer att se den som mer än möjligen ett medel för att nå andra mål.

Jag hade först tänkt strunta i ett genmäle, men kan inte låta bli.
Trångsynt eller ej, jag tycker fortfarande att banåkning är ett bra tips att prova på, men självfallet inser jag att vi alla är olika. Dock, kan man få fler racingwannabees att flytta sin energi och ambition att testa gränser till bankurser med seriösa instruktörer blir säkerhetsvinsten stor.
Sedan kan det också hända att gubbar som jag fastnar för den trevliga banåkningen och därmed överger landsvägen, det bör väl heller inte vara något fel med det.

Jag har dock aldrig sagt att jag inte accepterar andra inriktningar på mc-hobbyn (det jag inte kan acceptera är de som buskör och förstör för andra - i min definition av buskörning ingår f ö bullriga avgassystem).

Och ingenting är ju riskfritt, där lär vi väl ha samma uppfattning. Det gäller att göra en sansad bedömning av riskerna och agera därefter. Och våga leva, jag hoppas vi är överens om det!