ur en kognitionsvetares perspektiv
Rätt så Marie. Sållningen sker först och snabbast på undermedveten nivå och är man ett hot är det fler ställen i hjärnan på bilisten som signalerar varning och som även påverkar motoriken.
Pröva att inte rycka till av en verklighetstrogen leksaksorm på ett oväntat ställe (typ jordgubbslandet där den även håller fåglarna borta). Fast jag
vet om att "ormen" ligger där så reagerar man. Ish om någon kul typ flyttat den så man inte hittar den med en gång.. Om man lokaliserar den först slipper man för det mest ifrån ryckningsreflexen. Men man blir varse om att den ligger där den ligger
varje gång den kommer i synfältet. Detta för att det undermedvetet (amygdala) signaleras för (potentiellt) hot.
En polis-lik utstyrsel, som är det närmaste ett hot vi MC-åkare kan bli för en bilist, uttolkas högre upp i strukturerna. Vi har ingen nedärvd rädsla för poliser (än) som för t ex reptiler och spindlar och reagerar inte instinktivt på ett sådant "hot". Däremot har vi i samspelet i storhjärnan (enkelt; occipitallob-syncentra, parietallob-minne och frontallob-bearbetning på högnivå närmast medvetandet) strukturer som uttolkar och identifierar objekt i synfältet utan att vi behöver koncentrera oss på det. Alla normala kan ta sin hatt (keps?) från hatthyllan och sätta den på huvudet utan att se på vad de gör eller fånga något (en boll?) som kommer farande mot oss. Att vi blir varse att något kommer farande in i synfältet och att vi reagerar är omedvetet givet att objektet uppfyller rätt kriterier. Ett mindre objekt försöker vi fånga och ett större värja eller hoppa undan ifrån. Inget av alternativen funkar i bilkörning (även om jag tror många höjer sina händer värjande och ryggar en smula innan de får MC:n infarandes i vänstersidan).
Då ingen passande reaktion finns propageras signalen vidare till medvetandet och vi får ta ställning till lämpligt agerande. Piece of cake kan tyckas om det inte vore för vår tämligen dåliga förmåga att göra flera saker samtidigt
i realtid - och att det är mycket som konkurrerar om uppmärksamhet från medvetandet. Stress minskar förmågan.
På andra sidan i medvetandet jobbar färdigheter i form av inövade procedurer som på konceptuell nivå är medveten men i många delar utförs omedvetet efter initiering. Svänga, bromsa osv. I många fall motoriska färdigheter alltså, men även de intellektuella tolkande uppgifterna sker halvautomatiskt - på rutin. Däribland uppsikt där "titta efter andra fordon" ingår. När man t ex närmar sig en korsning behöver man inte tänka på varje enskilt moment utan det räcker med att tolka att en korsning kommer i sb med att vi kör så kommer det inövade schemat per automatik. (Jfr med att sitta i passagerarsätet fram - då krävs mer medvetet tankearbete för att man ska hamna i samma tankespår - agera snarlikt som när man kör. Morfar satt iofs och stampade i golvet när han åkte med - men gångerna han åkt bil utan att köra själv var lätträknade.
Han hade alltså inte lärt sig åka bil - bara köra. Mormor åkte fö hellre med mig i förarsätet än med honom..
)
I denna mer eller mindre automatiska procedur tänker vi inte medvetet på att titta om det kommer någon. Vi tittar och kör om vi inte upptäcker något. Resurserna ("tanketiden") som läggs på att "upptäcka något" beror på hur mycket annat som ska dela fokus av medvetandet (se tredje stycket neråt). Dessa inövade procedurer kan avbrytas medvetet och även störas pss att hopp sker i momenten. Stress är en väldigt stark fokusbrytare. Man tror att man utfört alla steg när man utfört sista momentet. Har då ingen signal höjts för ytterliggare medvetet ställningstagande tror vi att inget hinder finns för nästa handling - här att köra ut i korsningen. Ett hot signalerar högre, på fler sätt och har större genomslagskraft vilket gör att man oftare missar en MC än en bil än en lastbil än en.. Återkommer med resultatet av eget tänkande kring detta i ett annat inlägg.
Lägger man sedan till att den individuella kvalitén på dessa procedurer skiljer och inte alltid följer det som körskolan lär ut som optimalt, utan någon med tiden tillförskansat slarvigare slentrianvariant, så är det kanske underligt att inte mer olyckor sker. Det borde vara allmänt känt, även av TV, att uppsikt och körförmåga hos en del av förarkollektivet är undermålig. Men man gör inget för att åtgärda problemen utan (bilanpassad) passiv säkerhet och sänkt hastighet ska förmå den uslaste förare att inte orsaka allvarligare olyckor.
I övrigt hänvisas till läkarkåren - där enbart medicinska hinder (borde) granskas map körfärdighet. (Men många läkare på sjukhusen struntar i detta då det ligger utanför vårdandet av patienten och rentav försvårar densamma. Lagen har ett kryphål för att slippa anmäla om olämplighet "om man antar att patienten inte kommer köra bil". Jag har förstahandsinsyn i detta.) Den stora mängden som tappat bort tillräcklig körfärdighet men som inte kommer i kontakt med vårdapparaten är olyckor som väntar på att
Därutöver konkurrerar och begränsar
mobiler, talböcker, radio, medpassagerare, vardagsproblem och ffa stress osv vår förmåga till medveten uppmärksamhet hos en fullt frisk människa. Att man nu avstår att undanröja så många faktorer som bara går och duckar för t ex mobilförbud i sb med körning med motivering att andra attiraljer är lika illa är ett tankefel och frukten av ett infantilt resonemang. Som när barn försöker rättfärdiga dåligt uppträdande med att andra gör annat som är minst lika dumt. Sandlådenivå således. Eller för att beslutsfattarna inte vill inskränka sin egen bekväma handlingsfrihet. Tills de drabbas själva.. Samma duckande och veka ryggrad även här. Ja, jag vet att jag sagt det förut..
