Under hösten kom jag i kontakt med människor som bor på ett asylboende, eller har gjort det. Jag ställde helt enkelt frågan om det fanns någon som var intresserad av bilar och motorcyklar. En kille nappade och sedan dess har han vid en rad tillfällen varit med i mitt garage och pulat med ett par gamla hojar. Nu går vi vidare och an av hojarna ska ställas i ordning så den kan funka för övningskörning till våren. Killen får göra jobbet själv och jag övervakar det hela. Han har kastat sig över detta med stor entusiasm och jobbar som tusan med detta.
För mig har det varit en fantastisk upplevelse att göra detta och på detta kan vi få fler motorcyklister ut på vägarna, samtidigt som de människor som av olika anledningar kommit till vårt land, lär känna de människor som de ska leva med.
Detta är verkligen något som jag kan rekommendera, det ger mig så otroligt mycket tillbaka och bara den glädjen som finns hos den är killen är obetalbar, han längtar till våren när vi ska ut och åka hoj....
För mig har det varit en fantastisk upplevelse att göra detta och på detta kan vi få fler motorcyklister ut på vägarna, samtidigt som de människor som av olika anledningar kommit till vårt land, lär känna de människor som de ska leva med.
Detta är verkligen något som jag kan rekommendera, det ger mig så otroligt mycket tillbaka och bara den glädjen som finns hos den är killen är obetalbar, han längtar till våren när vi ska ut och åka hoj....
Det är många som är tveksamma och det grundar väl sig mest i en rädsla för allt som är okänt. De som kommit hit är faktiskt riktiga kämpar och dom förtjänar att tas emot på bästa sätt. Att komma in i gemenskap som ger dom möjlighet att bara tala med svenskar är viktigt för att komma vidare in i samhället så att dom kan fungera som dom helst vill - som medborgare som gör rätt för sig.
