Maru
New member
Eftersom åklagare tydligen sällan prövar och dömer bilister som rammat och dödat motorcyklister så blir det ju inte klarlagt vållandefrågan.
Det är ju just detta jag vill komma till, ansvar skall krävas av den förare som gjort fel. I situationer mellan 2 fordon så räcker det inte med att säga att bilen kom fort, detta skall styrkas. Men vi Motorcyklister kanske inte är "lika inför lagen" i det fallet, jämfört med hur bilister döms. Räcker med att säga att det var en röd sporthoj så har den automatiskt kört för fort?
Här kan förbundet inta en tydligt ståndpunkt om att försöka få fram en rättspraxis om att det precis som mellan 2 bilister skall styrkas med vittnesmål om hastigheterna för de inblandade.
Man kan inte lika enkelt som mellan 2 bilar studera skadornas omfattning, bromspårens längd och kollisionsplatsens utforming uttala sig om vilken hastighet A respektive B kört. Mig veterligen så finns det inte lika mycket forskning om krockvåldet realterat till skador för MC.
Vi skall helt enkelt år 2009 sätta stopp för att man kan köra ihjäl motorcyklister och undgå rättsansvar. Bilförare skall dömas för vållande till annans död. Varför accepterar vi att det är på nåt annat sätt?
Jag är helt med på ditt resonemang.
Jag hoppas verkligen att SMC kan, med hjälp av oss motorcyklister, kan jobba med detta....(jag tillhör ju själv gruppen som åker sporthoj och får ofta höra "hur fort vi kör").
Samma dilemma står fotbollsklubbarna inför idag, den stora massan som kommer för att njuta av en god stämmning och bra fotboll blir ibland inte välkomna då favoritlaget måste spela inför tomma läktare då några få har bråkat.
Det gäller dessvärre inte enbart sporthojar. Jag var inblandad i en krock med en provbil för ett antal år sedan. Polisen utgick ifrån att jag tydligen kört för fort. "Det vet man ju hur man kör med provbil....".
Det hela grundar sig, tror jag, i förtroende. Det som är så lätt att förlora men väldigt svårt att bygga upp.
Har man klantat sig ordentligt en gång så måste man sköta sig ett bra tag för att komma tillbaks till samma nivå igen. Vem vill köpa bankaktier idag t ex?
Efter att varit delaktig i hojåkandet under ett antal år så har jag mött en hel del olika karaktärer.
En del tycker att våra rejsingbanor ligger för långt bort(trots att de har mellan 10-15 mil till 3 av Sveriges rejsingbanor)...andra tycker bankörningarna är för dyra.....några tycker kommunen borde sponsra med "avlysta" vägar för att de ska få "köra av sig"...tro mig, jag har hört mycket som fått mig att lyfta på ögonbrynen.
Man undrar ibland om vi inte är mer rädda om vår hobby.
Sen kan man ju tycka vad man vill om en person som flyttar till(eller snarare i närheten utav) en motorbana och sen börjar gnälla om ljudnivån.....det borde ju inte komma som en överraskning direkt....
Men det är väl nåt man kan jämnföra med tilläggstexten som tillkommit på senare år när det görs reklam för aktiefonder. "Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning".
Torde vara sunt förnuft att förstå det.
Men som engelsmannen säger: "It is apparently not that common, with common sence".
Låter jag bitter. Inte alls, tycker bara att folk har en tendens till att inte ta sitt ansvar.