SuperRetard
New member
Jag kan hålla med om att 1962 kan kännas som ett gränsfall här. Det slog mig sedan att åtminstone vad gäller själva skalet så finnas det ju plastbåtar sedan 1960-talet som åtminstone så vitt jag vet inte självdestruerar ens efter 40+ år.
I dem har det ju för det mesta spillts både bränsle, saltvatten och kanske till och med en och annan konjak...
De exponeras ju sessutom för sol på ett sätt som de flesta MC-hjälmar inte gör.
Där kanske det finns några studier av hur åtminstone glasfiberarberad polyester bryts ner.
Tänker du på större båtar så är det ytskiktet av "gelcoat" vilket är stenhårt och skyddar mot just UV, vatten och lättare stötar. Tätt som von Anka är det.
Äldre glasfiberekor etc krasar ju när man kliver i dem just för att plasten är förstenad och "slut". Så som argument genom det säger jag; byt hjälm!
<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<
Enkelt uttryckt finns det 2 sorters människor. De som bryr som om sig själva, och de som bryr sig om att se tuffa ut.
Har man minsta självbevarelsedrift så åker man inte i en 40 år gammal hjälm och ens tänker tanken att den skulle vara lika säker som en ny. Att de som VILL överleva en olycka inte byter hjälm oftare är normalt en ekonomisk fråga, och det måste man ha respekt för.
Jag borde nog byta snart, men drygar ut på en säsong till. Sen kommer jag köpa en ny, BRA hjälm. Att däremot lägga 9000 på en werstingkolfiberNASAutveckladhexaflux-historia är i mina ögon kapitalförstöring. Nästa gång det är dags att byta är den hjälmens standard norm och DÅ tar jag den.
Problemet är att allt nytt känns fel, och det är så, och det ska vara så. Jag kände likadant när jag dödade mitt förra ställ. Det nya kändes som en tvångströja, jag behövde 2 personers hjälp för att komma i/ur och det tog massa irriterande timmar innan det började kännas bra. Nu när det är inkört älskar jag det (bortsett avsaknaden av fickor) lika mkt som det gamla.
Så nu är det dags att försöka hitta nya handskar, för mina är helt utslitna.. Och så är det samma visa igen! Men man får gilla läget, för jag vill ha greppförmågan kvar även om man går omkull. Ett ganska enkelt val tycker jag, förbannat elakt att utsätta sig för onödiga risker om man har nån som älskar en och som man skulle bli beroende av.