Vajeräcken, mötesfria vägar och mitträckeproblematiken är mest blandad ihop. Det handlar egentligen im tre olika saker, som borde diskuteras separat. Bara där vissa aspekter faller ihop, får man diskutera dem tillsammas:
Vajeräcken
Pris
Vajeräcken ar den billigaste lösningen att sätta upp (ej att underhålla) ett räcke. VV använder vajeräcken inte ur säkerhetsperspektivet, men bara ur prispersketivet.
Säkerhet
Vajeräcken håller inte måttet. Dem är osäkrare än andra former av räcken. Det finns flera orsaker.
Generellt klarar ett vajeräcke (att tillbakahålla) en personbil up till 1,5 t, men inga lastbilar.
Plåträcken, som vi oxo känner, klarar en lastbil upp till 13,5 ton vikt. Det är därför man i andra länder bara plåträcken. Dem ger den skyddsfunktionen, som behövs och som ett vajerräcke inte ger.
Plåträcke är tillräckligt stabilt under alla temperaturförutsättningar. Vajerräckets spänning beror på utetemperaturen som kan variera i Sverige mellan -50 grader (Norrland i vintern) och 50 och mer grader i sommaren. Vajerna borde spännas enligt utetempareraturen, men det gör man inte med lösa vajer under sommaren som fojld, som inte kan fånga upp en krasch och ger ingen skyddsfunktion allts.
Vajerräcken går att använda på rakstrecken, men inte i kurvorna. Där vrider dem sig under sin egen spänning och faller till innesidan av kurvan.
Efteersom vajeräcken inte klarar större belastningar, går det att köra över dem, speciellt i fallet av lastbilar, bussar. Dessutom river vajeräcker allt upp som kommer i kontakt med dem: lastbilens ränsletankar, personbilar.
Vajeräcken saknar glidskydd och är en dödsfällan för motorcyklister.
Utformingen av stolparna är farliga med vassa kanter, hakar, som hållar vajen.
Så kan man se vajeräcken som en helt felaktig konstruktion med användning i trafien.
Vad har man gjort utomlands?
Även plåträcken är farliga, pgpa stolparna. I Tyskland har man jobbat med den här problematiken sedan 1987-88. Att förbrättringar infördes på tyska vägarna först efter 2000, det visar, hur långsmat myndigheterns kvarnar arbetar.
Generellt finns flera mögligheter. På vissa avfarter på motorovägarna använder man frigolith-förkläddningar av stolpar.
Mer känt har blivit den s.k. Euskirchener modellen, där man hänger upp fjädrande plåtar under befintliga stålräcken som råcker längst ner till vägbanan. Här kan ingen motorcykel hamnar i räcket, men räcket fångar upp mcn och förararn och dämpar kraschen.
Det finns ett intiativ i Tyskland som jobbar med denn här problematiken och förbättringar, som heter Mehrsi (Mehr Sicherheit – mer säkerhet)
http://www.mehrsi.org. En del kända personer är medlem, beskyddare mm, där bl.a. flera tyska delstats-kommunikationsministrar.
2+1 vägar
En 2+1 väg kan vara en bra idé. Grundtanken är, att myn bygger sådana vägar, där det inte finns plats i breden, där det är svårt att köra om, och man tillåter omkörningar bara där det finns plats, dvs 2. stycken körfält.
Men det finns oxo anra utformingar, där man kan tillåta omkörningar, även där det bara finns ett körfält, med en sträckade linja.
Det finns inget måste att sätta upp ett mittbarriär. Mittbarrieren (stålräcken, som går ner till vägbanan, betongräcken) används i i mycket hårdtrafikerad milj, t.e. på förbundsvägen 6 i Tyskland norr om Neustadt Rbge. Eller på länsvägen 272 mellan Rotebro och ....
Här en exempel från Frankrike:
I Frankrike har jag sett en speciell utforming av 2+1-vägar, där man har satt up plaststolpar på mittlinjen i jämmt mellanrum. Det förhindrar inget möte, met separerar optiskt dem två körriktningar p bra sätt. Kör man ändå över mittlinjen, då ger plaststolparna bara ett klonk och föraren vaknar, utan att man river sönder bilen eller bränsletanken.
Mötesfria vägar
Tanken i Sverige har inte varit att skapa 2+1-vägar utan att skap mötesfria vägar. En bra mötesfri väg är en motorväg med bred mellanrum mellan dem olika körriktningar. Allt annat, som använder mindre plats i breden, kan bara bli sämre. Sämst är 2-+1 vägar med vajerräcken.
Grundtanken till mötesfiravägar med räcken är, att man vill ha spår bunden trafik på sina vägar. Men alla bilar, motorcyklar, trampcyklar är inga spårbundna kommunikationsmedel. Det är järnvägen, som använder spår. Vill man stsa på spårbunden trafik, då äör det spårvagnar och järnvägen som gäller. (Men som vi vet, finns även där utspårningar).
I Sverige gör man den sämsta körriktningsseparationen, som kan finnas:
smala vänster-spåren (omkörningsspåren) på 2fältiga sträckor försämrade möjligheter vid bergning när en lastbil svänger, kan släpet svänga även mer och slår mot mitrbarriären med påkörning som föjld fotgängare, trampcyklister, som förr kunde använda sidoremsan på en bredare 1+1-väg tvingas att använda körfältet (svårare för djur att ta sig över vägbanan (jag harr sett rodjur hängande filetterad i räcken) en hel del onödvändiga påkörningar på vaijeräcken pga av smala vägbanan mm fler farliga omkörningar ( i bland i sista sekunden med krasch i räcken) försämrad vinterhållning
2+1vägar med vajeräcken som mittbarriär:
Jag anser vajeräcken inte som säkerhetsinstrument, men som trafikfara. Konstigt nog får man åka högre hastigheter trots att räckena ibland är bara ett par centimeter från vägkanten, medan på andra vägar har man nedsatt hatsigheten, eftersom en bergkant står bara ett par meter bort från vägen. (det är schizofrent).
Summering:
Det har funnits en hel del bra idéer i Sverige får att förbättra säkerheten i trafiken och på vägarna, men med mötesfria vägar i samband med vajeräcken, där har vägverket lämnats av den goda anden.
mvh // becklestone
http://www.becklestone.com
