Någon som har ett bra förslag vad jag ska göra med mina sex veckors semester och mitt för tillfället relativt välfyllda bankkonto?
Förra sommaren var jag nere i Tyskland och Schweiz och snurrade. Ensam. Det var inte kul... Eller snarare var det kul ett tag, men sen blev det trist och då åkte jag hem.
Ensamåka är uppenbarligen inget för mig och det är ett jäkla problem att hitta någorlunda likasinnade personer att åka med. Känns som att det finns ungefär 100 personer i Sverige som reser nedåt Europa på hoj nu för tiden. Dessutom har många av dessa blivit så jäkla bekväma på sistone. Det är iaf min paranoida uppfattning.
Jag kan åka långt om det behövs. Jag räds ej tältande eller sovsalar. Jag bor bra hemma. På semestern behöver jag inte lyx utan upplevelser. Jag gillar spänningen i att ej ha någon fast planering. Friheten i att kunna flacka runt och låta väderleskrapporten bestämma vart jag hamnar nästa dag.
Problemet är att jag känner mig så jäkla ensam. Jag hittar verkligen ingen annan som gillar sånt här och som har tid, pengar och mc. Någon som kan sticka iväg på kort varsel för en treveckorstrip nedåt dolomiterna med skärmflygning och bergsbestigning, kanske rivieran, kanske ett stopp på ringen. Nåt som låter kul helt enkelt.
Istället blir jag trött och nedstämd... Kommer väl sluta med att jag sover bort mina semesterveckor i min egen säng hemma. För jag tänker inte åka iväg ensam en gång till...
Finns det någon därute som kan komma med ett grymt förslag. Någon annan som behöver lite sällskap eller någon osäker men foglig typ som vill ta del av min erfarenhet och bidra med sitt sällskap?
Inte för att jag har höga förväntningar... Gamla gubbar som varit med om det här förut klenar ur och blir för bekväma. Återväxten är obefintlig. Dagens unga motorcyklister bryr sig bara om vem som sätter snabbaste bombarrundan på slingerbulten och kan inte begripa hur någon människa kan få för sig att åka mer än 10 mil i samma riktning.
Ursäkta att jag är neggig men jag är så jäkla nedstämd. Om jag inte kommer på vad jag ska göra snart med min semester så måste jag börja käka lyckopiller
Förra sommaren var jag nere i Tyskland och Schweiz och snurrade. Ensam. Det var inte kul... Eller snarare var det kul ett tag, men sen blev det trist och då åkte jag hem.
Ensamåka är uppenbarligen inget för mig och det är ett jäkla problem att hitta någorlunda likasinnade personer att åka med. Känns som att det finns ungefär 100 personer i Sverige som reser nedåt Europa på hoj nu för tiden. Dessutom har många av dessa blivit så jäkla bekväma på sistone. Det är iaf min paranoida uppfattning.
Jag kan åka långt om det behövs. Jag räds ej tältande eller sovsalar. Jag bor bra hemma. På semestern behöver jag inte lyx utan upplevelser. Jag gillar spänningen i att ej ha någon fast planering. Friheten i att kunna flacka runt och låta väderleskrapporten bestämma vart jag hamnar nästa dag.
Problemet är att jag känner mig så jäkla ensam. Jag hittar verkligen ingen annan som gillar sånt här och som har tid, pengar och mc. Någon som kan sticka iväg på kort varsel för en treveckorstrip nedåt dolomiterna med skärmflygning och bergsbestigning, kanske rivieran, kanske ett stopp på ringen. Nåt som låter kul helt enkelt.
Istället blir jag trött och nedstämd... Kommer väl sluta med att jag sover bort mina semesterveckor i min egen säng hemma. För jag tänker inte åka iväg ensam en gång till...
Finns det någon därute som kan komma med ett grymt förslag. Någon annan som behöver lite sällskap eller någon osäker men foglig typ som vill ta del av min erfarenhet och bidra med sitt sällskap?
Inte för att jag har höga förväntningar... Gamla gubbar som varit med om det här förut klenar ur och blir för bekväma. Återväxten är obefintlig. Dagens unga motorcyklister bryr sig bara om vem som sätter snabbaste bombarrundan på slingerbulten och kan inte begripa hur någon människa kan få för sig att åka mer än 10 mil i samma riktning.
Ursäkta att jag är neggig men jag är så jäkla nedstämd. Om jag inte kommer på vad jag ska göra snart med min semester så måste jag börja käka lyckopiller
