Hampe
Skriver massor!
Våren? Hypad, hysterisk och hopplös. Allt skall hända på en enda gång, vägarna är inte klara för dom av oss som vill slippa köra på grus och folk väljer att köra ihjäl sig en masse av 1000 olika anledningar. Instabilt väder och nordpolsklimat direkt när solen gått ner. Man riktigt hör hur naturen kvider och lider när den pressas genom en treveckorstransitation som borde fått ta tre månader.
Sommaren: Överskattad, överspänd, övertänd. Men egentligen besvikelsernas årstid! Det blir aldrig som man tänkt sig: så mycket planerat, så många goda föresatser; som alla resulterar i så många fundamentala genomklappningar. Och! Skulle det mot förmodan bli varmt så blir det så inihelvete hett att man nästan förgås inne bland skyddskläderna. Den som lättar på klädseln och lämnar ett av varven hemma är den förste som åker dit; det må vara ett effektivt sätt att gå ner i vikt på, men det smärtar att banta genom att skava av kilona mot asfalten i 100 blås.
Så kommer då hösten! Oaviserad, oemotsedd, oväntad, ogillad. Trots att vi alla innerst inne vet att mamma snart kommer att ropa på oss att det är dags att borsta tänderna för att gå och lägga sig så spelar vi helt överraskade. "Bara 5 minuter till?"
Och vilka fem minuter! En sordinerad kakafoni av färger, dofter och förnimmelser. Ingen väntar sig ju något av en höst - därför är varje dag en gåva. Stabila temperaturer, långa perioder av pålitlig väderlek. Allt tidigare mörknande, bitterljuva och sammetslena nätter - sensuellt fuktiga, intensivt friska. Ta vara på dessa dagarna! Den flamsiga flicksnärtan sommaren blir aldrig så åtråvärd och sinnlig som sin storasyster hösten. Hon omsluter dig med allt det som gör motorcykelkörandet någonting värt att kämpa för.
Så ut och kör, gott folk! Trots det faktum att September kräver sin plats på scenen. Se till att tatuera in minnen i hjärnbarken som kan hjälpa er igenom den långa vinternatten.
Att pendla till jobbet på hoj sparar fan ingen tid - det kan jag lova.
Men det ger annat!
Strax innan motorvägsavfarten "hemma" kommer jag ikapp:
En MZ Trophy. Trophy...? Bara det lilla suffixet slår an en sprucken klang för oss som vet varför en sådan här bottenlänkfjädrad dinosaurie är döpt som den är - en dissonans som på ett märkligt sätt ändå är i total harmoni med just höstskymningen.
Packningen är i perfekt ordning, det är solklart att denna killen inte är ute på sin första resa med en hoj som var svidande omodern redan när den lämnade Zschopau. I bakgrunden ser jag en svag skugga av Walter Kaaden sväva förbi; inte alls någon bruten man, men en man som gett sitt allt och sett detta allt nesligt hoppa av rakt framför hans ansikte - som en råtta som lämnar ett sjunkande skepp, långt innan någon annan såg vad som komma skulle: och i Sverige! till råga på allt.
Det känns plötsligt lite obekvämt att en gång i livet ha ägt en Suzuki, så jag smäller av en sista bild:
och tar ett så hjärtligt adjö som man bara kan i 90 km/h längs en motorväg.
Quo vadis?
Jag är redan långt hemifrån, och att köra samma väg hem igen har aldrig varit aktuellt.
Av motorvägen i Varberg och nosa sig tillbaka längs småvägarna. Riksväg 2? Den som en kort period hette E6, men nu ligger och skäms med ett tre- eller rent av fyrsiffrigt länsvägsnummer - nu när storhetstiden är över?
Nej nej nej - det finns mindre vägar, mycket mindre vägar. Vägar där en förare av en TWN känner sig hemma och varken beväras av trafik eller besvärar andra.
Enda orosmomentet är jag som tränger mig på för att plåta, då.
Det är ingen veteranparad, inget kompisgäng ute på obskyra veteranhojar - inget sådant.
Ytterligare en kille ute och solonjuter på en hoj som inte är stöpt i samma form som allt annat. Med "allt annat" menas sådant som står hemma i folks garage för att det råkar vara "höst"...
Jag är innerligt tacksam för att den hojen jag råkar köra för dagen åtminstone är 25 år gammal och med lite vilja kan skohornas in i facket "framtida klassiker". Ungefär lika tacksam som jag är inför det faktum att jag när det gäller TWN inte på samma sätt som med en MZ behöver känna en arvskuld för Degners livssvek gentemot Kaaden bara för att jag kör det jag gör - trots att det är en fyrtaktare.
Flummiga tankar? Absolut! Motorcykelkörning är inget annat än "meditation in motion."
Motorcykel; en tidsbesparande pendelmaskin? Absolut inte!
En upplevelsegenerator DeLuxe därmot - alla gånger! .. å speciellt nu på hösten!
Hampe
Sommaren: Överskattad, överspänd, övertänd. Men egentligen besvikelsernas årstid! Det blir aldrig som man tänkt sig: så mycket planerat, så många goda föresatser; som alla resulterar i så många fundamentala genomklappningar. Och! Skulle det mot förmodan bli varmt så blir det så inihelvete hett att man nästan förgås inne bland skyddskläderna. Den som lättar på klädseln och lämnar ett av varven hemma är den förste som åker dit; det må vara ett effektivt sätt att gå ner i vikt på, men det smärtar att banta genom att skava av kilona mot asfalten i 100 blås.
Så kommer då hösten! Oaviserad, oemotsedd, oväntad, ogillad. Trots att vi alla innerst inne vet att mamma snart kommer att ropa på oss att det är dags att borsta tänderna för att gå och lägga sig så spelar vi helt överraskade. "Bara 5 minuter till?"
Och vilka fem minuter! En sordinerad kakafoni av färger, dofter och förnimmelser. Ingen väntar sig ju något av en höst - därför är varje dag en gåva. Stabila temperaturer, långa perioder av pålitlig väderlek. Allt tidigare mörknande, bitterljuva och sammetslena nätter - sensuellt fuktiga, intensivt friska. Ta vara på dessa dagarna! Den flamsiga flicksnärtan sommaren blir aldrig så åtråvärd och sinnlig som sin storasyster hösten. Hon omsluter dig med allt det som gör motorcykelkörandet någonting värt att kämpa för.
Så ut och kör, gott folk! Trots det faktum att September kräver sin plats på scenen. Se till att tatuera in minnen i hjärnbarken som kan hjälpa er igenom den långa vinternatten.
Att pendla till jobbet på hoj sparar fan ingen tid - det kan jag lova.
Men det ger annat!
Strax innan motorvägsavfarten "hemma" kommer jag ikapp:
En MZ Trophy. Trophy...? Bara det lilla suffixet slår an en sprucken klang för oss som vet varför en sådan här bottenlänkfjädrad dinosaurie är döpt som den är - en dissonans som på ett märkligt sätt ändå är i total harmoni med just höstskymningen.
Packningen är i perfekt ordning, det är solklart att denna killen inte är ute på sin första resa med en hoj som var svidande omodern redan när den lämnade Zschopau. I bakgrunden ser jag en svag skugga av Walter Kaaden sväva förbi; inte alls någon bruten man, men en man som gett sitt allt och sett detta allt nesligt hoppa av rakt framför hans ansikte - som en råtta som lämnar ett sjunkande skepp, långt innan någon annan såg vad som komma skulle: och i Sverige! till råga på allt.
Det känns plötsligt lite obekvämt att en gång i livet ha ägt en Suzuki, så jag smäller av en sista bild:
Quo vadis?
Jag är redan långt hemifrån, och att köra samma väg hem igen har aldrig varit aktuellt.
Av motorvägen i Varberg och nosa sig tillbaka längs småvägarna. Riksväg 2? Den som en kort period hette E6, men nu ligger och skäms med ett tre- eller rent av fyrsiffrigt länsvägsnummer - nu när storhetstiden är över?
Nej nej nej - det finns mindre vägar, mycket mindre vägar. Vägar där en förare av en TWN känner sig hemma och varken beväras av trafik eller besvärar andra.
Enda orosmomentet är jag som tränger mig på för att plåta, då.
Det är ingen veteranparad, inget kompisgäng ute på obskyra veteranhojar - inget sådant.
Ytterligare en kille ute och solonjuter på en hoj som inte är stöpt i samma form som allt annat. Med "allt annat" menas sådant som står hemma i folks garage för att det råkar vara "höst"...
Jag är innerligt tacksam för att den hojen jag råkar köra för dagen åtminstone är 25 år gammal och med lite vilja kan skohornas in i facket "framtida klassiker". Ungefär lika tacksam som jag är inför det faktum att jag när det gäller TWN inte på samma sätt som med en MZ behöver känna en arvskuld för Degners livssvek gentemot Kaaden bara för att jag kör det jag gör - trots att det är en fyrtaktare.
Flummiga tankar? Absolut! Motorcykelkörning är inget annat än "meditation in motion."
Motorcykel; en tidsbesparande pendelmaskin? Absolut inte!
En upplevelsegenerator DeLuxe därmot - alla gånger! .. å speciellt nu på hösten!
Hampe
Last edited:
