Hojkul!
New member
Här följer en reseberättelse för en tur i Norge under augusti i år (2013)
7 augusti
Efter frukost och efter att ha packat kapell, regnställ, kläder, kameror och lite annat smått och gott i ryggsäckar, topbox, tankväska och sidoväskor gjorde vi oss klara för avfärd. Vi siktade på 10-tiden, men det dröjde lite längre tid än beräknat att bestämma körrutten via Eniro´s kartsök, samt att laga till en lunchsallad. Nåväl, vi kom iväg 10.30. Givetvis började regndroppar att falla redan innan vi hunnit ut från startorten. Men det blev just inte mer än några droppar på våra visir och det var vi glada för.
Vi upplevde relativt tråkig rakt-fram-körning på de stora svenska vägarna. Visst slukar de mil, men ack så tråkigt... Första stoppet blev på en rastplats vid sjön Stora Villingen – för både vätskeintag och dito utsläpp samt visirrengöring. Det är riktigt bra att det finns dessa rasställen med toaletthus där man kan göra både det första och det andra (dessutom finns det skötbord för de som har små barn med sig på färden – vanligen inte på MC, men i bil). Tack för det!
Eftersom V-Stromen har en hög originalruta så slipper jag nästan alla insekter som har svårt att hinna med att vika undan när jag kommer framfarande, men däremot vägdammet lägger sig ändå med tiden som en tunn smutshinna, vilken måste tas bort med (o)jämna tidsintervall. Det brukar räcka med att spola med vatten och ev. ”putsa mjukt” med fingrarna under rinnande vatten, om jag har tillgång till det. Reskamratens Triumph har tyvärr inte samma typ av effektiva ruta som V-Stromen har, och visiret utsattes för en hel del ”inkräktare”.
Nästa stopp blev i Kil, där vi fyllde bränsle i tankarna samt rengjorde visir. V-Strommotorn på 998 cc hade förbrukat 0,48 l/mil, vilket jag anser vara ok. Förvisso körning mest på stora vägar och med jämn hastighet (mellan 90-110 km/h).
Även kedjan på V-Stromen fick sitt, i form av en omgång med kedjesmörja. Jag är av övertygelsen att välsmorda o/x/z-ringar i en kedja mår bra av denna åtgärd ca. var 30:e mil. Inbillar mig nämligen att bränsleförbrukningen sänks en del, jämfört med en osmord och tungrullande kedja. Med centralstöd är det heller ingen ”big deal” att faktiskt stanna och offra 1 minut för denna service.
Färden gick vidare och vid 13-tiden stannade vi på en rastplats strax efter att ha passerat Norsälven, där vi inmundigade lunchsalladen med den härligt goda och egenhändigt färskpressade fruktdrycken! Att solen därtill sträckte sina strålar på oss var en bidragande orsak till att vi var på ett glatt humör och vid god vigör.
Fortsatt färd på väg 61 förbi Arvika och efter att ha passerat Charlottenberg, när vi kom in i Norge, var vi än mer noggranna med att inte köra snabbare än vad siffrorna på skyltarna visade. Det är enligt uppgift väldigt dyrt att drabbas av fortkörningsböter i grannlandet... Vi skulle senare bli varse att det också finns andra anledningar till att inte köra snabbare än tillåtna maximala hastighetsgräns.
Under färden på de norska vägarna hände inget speciellt och vi körde med siktet inställt mot Lillehammer. Initialt på väg 2 till Kongsvinger, och i första cirkulationen blev jag lite förvirrad, eftersom skyltarna visade väg E16 åt två olika riktningar. Jag valde den rakt fram och det visade sig att det blev något fel, men inte värre än att jag stannade och frågade efter rätt väg och fick ett enkelt och rakt svar. Kör på framåt och du kommer rätt!
Vi följde skyltar mot Skarnaes och körde på väg 24 norrut förbi Sand upp till Hamar. Vi fick en skymt av det upp-och-nedvända ”Vikingaskeppet”, vilket var arena för snabba isfärder med skridskor på fötterna under OS i Lillehammer 1994. (Heja Salo och Foppa! Ni gjorde min vistelse på Mora lasarett med bruten fotled efter lekbesök i slalombacken... oförglömlig med era insatser)
Tanken var att försöka stanna var 10:e mil, eller efter drygt 1 timmes körning och det fungerade bra – även i Norge finns bra rastplatser.
View attachment 6418
På väg E6 norrut och efter nästan 50 mils körning, vid 20-tiden, nådde vi så äntligen fram till Lillehammer – det dröjde en stund innan vi hittade till Lillehammer Hostel vid buss- och tågstationen. En byggnad i glas som inte hade någon skylt som tydligt visade att ”här är det!”.
Vi parkerade och låste hojarna bakom stationen/hostelet och checkade in samt blev visade till rummet. Lastade in vår packning och gick en promenad i det vackra sommarLillehammer medan solen sänktes ner i horisonten bakom berget och skymning inträdde. Lillehammer är en vacker liten by med ett par gågator där det verkade finnas butiker av varierande slag.
View attachment 6420
Även en Nordeabank finns där, och vi testade om våra bankkort fungerade i automaten och det var inget problem alls. Tanken med kontantuttag var att vi kanske skulle komma att råka ut för avgifter vid färjor och tunnlar, och att vi ev. ville köpa något i någon butik.
Eftersom vi inte ätit något efter lunchen några timmar tidigare köpte vi lite att tugga på i en öppen butik (KIWI). En kort rundvandring i byn gav att det finns flera restauranger och ett litet torg där det f.ö. stod några motorcyklar parkerade – tydligen en slags samlingsplats för motorintresserade. Via en slags portal mellan två byggnader kom vi ut till en å/fors som rann genom byn och det var riktigt mysigt, trevligt och vackert. Ett ungt par på en bänk bredvid tyckte synbarligen att det var mycket romantiskt och slingrade sig som ålar kring varandra.
8 augusti
Klockan visade 7.30 när det var dags för uppstigning. Denna morgon till ett vått Lillehammer – det hade regnat under natten och himlen visade sig från sin gråaste sida. Frukosten, som bestod av smörgåsar, flingor, våfflor, juice, mjölk, kaffe etc. åts med god aptit. Riktigt bra utbud!
Det lilla ”aber” vi upplevde i Lillehammer var att parkeringen var placerad så att vi tvingades släpa på packväskor,topbox och övrig packning ett par hundra meter och det kändes sådär. Tyvärr är det inte tillåtet att köra med bil/MC inne på bussgatan/-torget.
Vi passade på att tanka hos hos UnoX inför dagens strapatser. Denna gång visade förbrukningen smått ofattbara 0,44 l/mil.
Avfärd norrut, mot Åndalsnes, ca. 10.00. Ganska snart såg vi att det längre fram var alldeles regngrått i luften mellan de sluttande bergssidorna och strax efteråt körde vi in i regnet. Valde att stanna för iklädande av regnkläder. Men som vanligt upphörde regnet strax efteråt och återkom inte mer än som några droppar. Det var vi förstås glada åt.
På vägen norrut blev det plötsligt helt stopp i en nedförsbacke och vi såg en lång bilkö framför oss... När det var vår tur att passera hindret kunde vi konstatera att ett husvagnsekipage hade blivit påkört från sidan/bakifrån av en pick-up, och den husvagnen och bilen var inte mycket att lägga tid på reparation... Uppenbarligen var ingen skadad och det kändes skönt även för oss på något sätt. Efter några kilometer mötte vi bärgarbilen som var på väg till olycksplatsen.
Stannade och åt lunch hos YX i Björli (och där stod det på en skylt på bordet; ”Rydd opp efter deg! Din mamma jobber ikke her!”). Lite märkligt kan jag tycka. Det är inte direkt trevligt att få en ”arg-lapp” upptryckt i ansiktet när man är gäst... Jag tror mig minnas att vi ”rydde opp” efter oss.
I Björli var det kallt (16°) och mulet samt lite blåsigt. En av kassapersonalen berättade att det är normalt sommarväder för Björli – och att det för ett par veckor sedan var en vecka med 20°, vilket är väldigt bra för att vara där.
Nästa stopp blev i Otta, för fikapaus samt kedjesmörjning. Här finns många rastbänkar för fikapaus och småfåglarna var inte sena att göra oss sällskap vid bordet
Omgivningarna utgjordes av sluttningar och vi såg hur lågt molnen faktiskt låg i luften.
Vidare förbi Dombås och in på väg E136 till Trollveggen - en otroligt häftig klippa! Dock befann sig molnen ganska långt ner även här och vi såg nog inte hela bergväggen. Tanken på att kasta mig utför kanten med fallskärm eller liknande, tilltalade mig inte särskilt. Faktiskt.
View attachment 6421
Sedan vidare nästan ända upp till Åndalsnes där vi svängde vänster in på väg 63, mot Trollstigen. Kort paus i den överdimensionerade (?) souvenirshopen. Skäms på oss, vi köpte inget...
Efter att ha tittat en stund på slingervägen och omgivningarna så bar det iväg uppför serpentinvägen som utgör Trollstigen... Ojojoj... det såg superhäftigt ut nerifrån, men när vi kört till hälften började jag inse att det här kommer att bli obehagligt eftersom min med åldern tilltagande svindelkänsla kommer att göra sig rejält påmind...
View attachment 6422
Jag fick rätt och kunde knappt hålla mig på vägen vid möte med bilar... var tvungen att bitvis blunda med höger öga för att inte kunna se nerför mot Trolldalen... och var rejält skakig när vi äntligen kom upp! Kompisen verkade inte ha något problem, men berättade senare att färden uppför troligen inte hade genomförts om inte jag kört först! Tillsammans är vi starka
View attachment 6423
Vi fotade lite och fikade i den fula (jag vet, subjektiv upplevelse) byggnaden uppe på toppen. Även här informerade en tjej i personalstyrkan att de haft ca. 2 veckor med solsken och 20° varmt för några veckor sedan – vilket var tydligt uppskattat bland invånarna.
På parkeringen stod nu inte färre än 6 st. gamla BSA-maskiner parkerade. Danskregistrerade. De var i varierat skick och de flesta med en 650 cc motor. Förklaring skulle komma senare.
...fortsättning följer i annat inlägg (bildgräns på 5 st.)
7 augusti
Efter frukost och efter att ha packat kapell, regnställ, kläder, kameror och lite annat smått och gott i ryggsäckar, topbox, tankväska och sidoväskor gjorde vi oss klara för avfärd. Vi siktade på 10-tiden, men det dröjde lite längre tid än beräknat att bestämma körrutten via Eniro´s kartsök, samt att laga till en lunchsallad. Nåväl, vi kom iväg 10.30. Givetvis började regndroppar att falla redan innan vi hunnit ut från startorten. Men det blev just inte mer än några droppar på våra visir och det var vi glada för.
Vi upplevde relativt tråkig rakt-fram-körning på de stora svenska vägarna. Visst slukar de mil, men ack så tråkigt... Första stoppet blev på en rastplats vid sjön Stora Villingen – för både vätskeintag och dito utsläpp samt visirrengöring. Det är riktigt bra att det finns dessa rasställen med toaletthus där man kan göra både det första och det andra (dessutom finns det skötbord för de som har små barn med sig på färden – vanligen inte på MC, men i bil). Tack för det!
Eftersom V-Stromen har en hög originalruta så slipper jag nästan alla insekter som har svårt att hinna med att vika undan när jag kommer framfarande, men däremot vägdammet lägger sig ändå med tiden som en tunn smutshinna, vilken måste tas bort med (o)jämna tidsintervall. Det brukar räcka med att spola med vatten och ev. ”putsa mjukt” med fingrarna under rinnande vatten, om jag har tillgång till det. Reskamratens Triumph har tyvärr inte samma typ av effektiva ruta som V-Stromen har, och visiret utsattes för en hel del ”inkräktare”.
Nästa stopp blev i Kil, där vi fyllde bränsle i tankarna samt rengjorde visir. V-Strommotorn på 998 cc hade förbrukat 0,48 l/mil, vilket jag anser vara ok. Förvisso körning mest på stora vägar och med jämn hastighet (mellan 90-110 km/h).
Även kedjan på V-Stromen fick sitt, i form av en omgång med kedjesmörja. Jag är av övertygelsen att välsmorda o/x/z-ringar i en kedja mår bra av denna åtgärd ca. var 30:e mil. Inbillar mig nämligen att bränsleförbrukningen sänks en del, jämfört med en osmord och tungrullande kedja. Med centralstöd är det heller ingen ”big deal” att faktiskt stanna och offra 1 minut för denna service.
Färden gick vidare och vid 13-tiden stannade vi på en rastplats strax efter att ha passerat Norsälven, där vi inmundigade lunchsalladen med den härligt goda och egenhändigt färskpressade fruktdrycken! Att solen därtill sträckte sina strålar på oss var en bidragande orsak till att vi var på ett glatt humör och vid god vigör.
Fortsatt färd på väg 61 förbi Arvika och efter att ha passerat Charlottenberg, när vi kom in i Norge, var vi än mer noggranna med att inte köra snabbare än vad siffrorna på skyltarna visade. Det är enligt uppgift väldigt dyrt att drabbas av fortkörningsböter i grannlandet... Vi skulle senare bli varse att det också finns andra anledningar till att inte köra snabbare än tillåtna maximala hastighetsgräns.
Under färden på de norska vägarna hände inget speciellt och vi körde med siktet inställt mot Lillehammer. Initialt på väg 2 till Kongsvinger, och i första cirkulationen blev jag lite förvirrad, eftersom skyltarna visade väg E16 åt två olika riktningar. Jag valde den rakt fram och det visade sig att det blev något fel, men inte värre än att jag stannade och frågade efter rätt väg och fick ett enkelt och rakt svar. Kör på framåt och du kommer rätt!
Vi följde skyltar mot Skarnaes och körde på väg 24 norrut förbi Sand upp till Hamar. Vi fick en skymt av det upp-och-nedvända ”Vikingaskeppet”, vilket var arena för snabba isfärder med skridskor på fötterna under OS i Lillehammer 1994. (Heja Salo och Foppa! Ni gjorde min vistelse på Mora lasarett med bruten fotled efter lekbesök i slalombacken... oförglömlig med era insatser)
Tanken var att försöka stanna var 10:e mil, eller efter drygt 1 timmes körning och det fungerade bra – även i Norge finns bra rastplatser.
View attachment 6418
På väg E6 norrut och efter nästan 50 mils körning, vid 20-tiden, nådde vi så äntligen fram till Lillehammer – det dröjde en stund innan vi hittade till Lillehammer Hostel vid buss- och tågstationen. En byggnad i glas som inte hade någon skylt som tydligt visade att ”här är det!”.
Vi parkerade och låste hojarna bakom stationen/hostelet och checkade in samt blev visade till rummet. Lastade in vår packning och gick en promenad i det vackra sommarLillehammer medan solen sänktes ner i horisonten bakom berget och skymning inträdde. Lillehammer är en vacker liten by med ett par gågator där det verkade finnas butiker av varierande slag.
View attachment 6420
Även en Nordeabank finns där, och vi testade om våra bankkort fungerade i automaten och det var inget problem alls. Tanken med kontantuttag var att vi kanske skulle komma att råka ut för avgifter vid färjor och tunnlar, och att vi ev. ville köpa något i någon butik.
Eftersom vi inte ätit något efter lunchen några timmar tidigare köpte vi lite att tugga på i en öppen butik (KIWI). En kort rundvandring i byn gav att det finns flera restauranger och ett litet torg där det f.ö. stod några motorcyklar parkerade – tydligen en slags samlingsplats för motorintresserade. Via en slags portal mellan två byggnader kom vi ut till en å/fors som rann genom byn och det var riktigt mysigt, trevligt och vackert. Ett ungt par på en bänk bredvid tyckte synbarligen att det var mycket romantiskt och slingrade sig som ålar kring varandra.
8 augusti
Klockan visade 7.30 när det var dags för uppstigning. Denna morgon till ett vått Lillehammer – det hade regnat under natten och himlen visade sig från sin gråaste sida. Frukosten, som bestod av smörgåsar, flingor, våfflor, juice, mjölk, kaffe etc. åts med god aptit. Riktigt bra utbud!
Det lilla ”aber” vi upplevde i Lillehammer var att parkeringen var placerad så att vi tvingades släpa på packväskor,topbox och övrig packning ett par hundra meter och det kändes sådär. Tyvärr är det inte tillåtet att köra med bil/MC inne på bussgatan/-torget.
Vi passade på att tanka hos hos UnoX inför dagens strapatser. Denna gång visade förbrukningen smått ofattbara 0,44 l/mil.
Avfärd norrut, mot Åndalsnes, ca. 10.00. Ganska snart såg vi att det längre fram var alldeles regngrått i luften mellan de sluttande bergssidorna och strax efteråt körde vi in i regnet. Valde att stanna för iklädande av regnkläder. Men som vanligt upphörde regnet strax efteråt och återkom inte mer än som några droppar. Det var vi förstås glada åt.
På vägen norrut blev det plötsligt helt stopp i en nedförsbacke och vi såg en lång bilkö framför oss... När det var vår tur att passera hindret kunde vi konstatera att ett husvagnsekipage hade blivit påkört från sidan/bakifrån av en pick-up, och den husvagnen och bilen var inte mycket att lägga tid på reparation... Uppenbarligen var ingen skadad och det kändes skönt även för oss på något sätt. Efter några kilometer mötte vi bärgarbilen som var på väg till olycksplatsen.
Stannade och åt lunch hos YX i Björli (och där stod det på en skylt på bordet; ”Rydd opp efter deg! Din mamma jobber ikke her!”). Lite märkligt kan jag tycka. Det är inte direkt trevligt att få en ”arg-lapp” upptryckt i ansiktet när man är gäst... Jag tror mig minnas att vi ”rydde opp” efter oss.
I Björli var det kallt (16°) och mulet samt lite blåsigt. En av kassapersonalen berättade att det är normalt sommarväder för Björli – och att det för ett par veckor sedan var en vecka med 20°, vilket är väldigt bra för att vara där.
Nästa stopp blev i Otta, för fikapaus samt kedjesmörjning. Här finns många rastbänkar för fikapaus och småfåglarna var inte sena att göra oss sällskap vid bordet
Omgivningarna utgjordes av sluttningar och vi såg hur lågt molnen faktiskt låg i luften. Vidare förbi Dombås och in på väg E136 till Trollveggen - en otroligt häftig klippa! Dock befann sig molnen ganska långt ner även här och vi såg nog inte hela bergväggen. Tanken på att kasta mig utför kanten med fallskärm eller liknande, tilltalade mig inte särskilt. Faktiskt.
View attachment 6421
Sedan vidare nästan ända upp till Åndalsnes där vi svängde vänster in på väg 63, mot Trollstigen. Kort paus i den överdimensionerade (?) souvenirshopen. Skäms på oss, vi köpte inget...
Efter att ha tittat en stund på slingervägen och omgivningarna så bar det iväg uppför serpentinvägen som utgör Trollstigen... Ojojoj... det såg superhäftigt ut nerifrån, men när vi kört till hälften började jag inse att det här kommer att bli obehagligt eftersom min med åldern tilltagande svindelkänsla kommer att göra sig rejält påmind...
View attachment 6422
Jag fick rätt och kunde knappt hålla mig på vägen vid möte med bilar... var tvungen att bitvis blunda med höger öga för att inte kunna se nerför mot Trolldalen... och var rejält skakig när vi äntligen kom upp! Kompisen verkade inte ha något problem, men berättade senare att färden uppför troligen inte hade genomförts om inte jag kört först! Tillsammans är vi starka
View attachment 6423
Vi fotade lite och fikade i den fula (jag vet, subjektiv upplevelse) byggnaden uppe på toppen. Även här informerade en tjej i personalstyrkan att de haft ca. 2 veckor med solsken och 20° varmt för några veckor sedan – vilket var tydligt uppskattat bland invånarna.
På parkeringen stod nu inte färre än 6 st. gamla BSA-maskiner parkerade. Danskregistrerade. De var i varierat skick och de flesta med en 650 cc motor. Förklaring skulle komma senare.
...fortsättning följer i annat inlägg (bildgräns på 5 st.)