Hojkul!
New member
....fortsättning.
I och med att Trollstigen är en riktigt stor turistattraktion så var det gott om trafik på vägen och tempot var lagom långsamt...
Körde vidare nerför mot Sylte/Valldal och någon mil före målet passerade vi en camping och en skylt där det stod något om ”Internationell BSA-träff” och vi fick alltså förklaringen till de många hojarna vi sett tidigare. Letade oss fram till Fjellro turisthotell och checkade in där.
View attachment 6424
Själva hotellbyggnaden var riktigt charmig, men vi bodde i ett modernare hus lite bakom. Helt ok rum. Efter ombyte tankade vi och begav oss på en kortare tur genom det lilla samhället. Körde upp på en liten byväg och kom fram till en betalväg (grusväg), som vi inte fortsatte på.
View attachment 6425
Beundrade utsikten en god stund, fotograferade och körde ner till färjeterminalen som nästa dag skulle ta oss till Eidsdal. Tillbaks till hotellet och vi bestämde oss för att äta i fiskrestaurangen 1 trappa upp. DET var verkligen delikat mat (öring), och med en jättetrevlig stämning med lagom soft musik och en bra servitris och servitör. 4,5 stjärnor av 5 möjliga!
9 augusti
Återigen uppvaknande vid 7.30 – och återigen till våt mark men inget regn i luften.
Vi åt frukost utgörandes av ungefär samma utbud som i Lillehammer och gjorde oss klara för snabb avfärd med färjan över till Eidsdal. Hann på minuten med färjan som gick 10.00. Kostnad för en MC var 46 NOK. Vägen slingrade sig uppåt och påminde en del om Trollstigen, men inte alls så otäcka sluttningar på sidan av vägen. Vi kom upp helskinnade även här.
Strax innan Geiranger började vägen att slingra sig nedåt och körtekniken vi använde var att köra med en låg växel och bromsa så lite som möjligt. En fantastisk vacker vy mötte oss! En fjord utan dess like tornade upp nedanför oss och jag hade faktiskt lite svårt att fokusera på annat än utsikten. De obegripligt branta sluttningarna som omgav vattnet långt där nere var väldigt höga och vattenfallen vi såg långt borta utgjorde en otroligt imponerande syn.
View attachment 6426
En stor turistfärja, som i våra ögon högt där uppifrån såg ut som en roddbåt i storlek, lade just till i fjorden och flera paddlande människor i kajaker kunde anas på det nästan spegelblanka vattnet. Färden nerför serpentinvägen bromsades effektivt av en nederländskt ekipage med ”hopfällbar husvagn” på dragkroken och det kanske var bra det, för vi hann med att se det mesta av omgivningarna. Nere i Geiranger var det många fordon och människor på vägarna som troligen var på väg för att få de bästa bilderna att visa för andra. Många hotell passerade vi på vägen upp från själva byn.
Jag grämde mig faktiskt lite att vi inte lyckades boka hotell i Geiranger, för det hade varit trevligt och mysigt att få strosa omkring där under en kväll. Jag kan tänka mig att upplevelsen av att få klättra/bestiga ett berg i närheten en morgon och titta hur solen höjer sig över horisonten är lite magisk. Jaja, kanske nästa gång...
Efter Geiranger slingrade sig vägen uppåt igen! Väldigt brant på vissa partier och en ovan busschaufför tvingades backa ett flertal gånger innan denne kom runt en av de tvära kurvorna. Det var dock inte något generellt problem vad vi kunde se. Vi hade i vilket fall som helst inget problem att gasa på de kurviga vägarna med våra 2-hjulingar.
Lite senare passerade vi höjden Dalsnibba, men beslutade att inte köra upp till toppen och körde istället vidare längs med sjöar och ett allt plattare landskap. Här blev vägen med ens rak och väldigt bra, och körsällskapet blev inspirerad av den och omgivningarna och gasade på lite mer än vanligt
Trots det något högre tempot blev vi ändå omkörda av 3 äldre hojar som höll ett snabbt tempo. På en av hojarna wobblade bakhjulet betänkligt och jag tänkte att det där kan inte vara bekvämt att köra med.
Vidare ner genom vindlande vägar och en del vackra landskap. Emellanåt passerade vi någon liten by där det helt sonika gick får och betade i vägkanten(!) Första gången detta hände blev vi väldigt förvånade och trodde nog att de smitit ur en hage, men efter att detta upprepats på flera platser insåg vi att det är så det är och ska så vara. Bromsarna fungerade fortfarande på hojarna så det var helt enkelt bara att sänka hastigheten ytterligare för att inte riskera någon otrevlig incident.
Orten Lom är en vacker plats, åtminstone i själva samhället där vi passerade genom. En å/fors rinner rakt igenom samhället och vi körde över den på en bro.
Någon mil senare svängde vi av söderut och in på väg 51 som startar med en rejäl stigning! Kylan blev betänkligt påtaglig ju högre upp vi kom på berget. Vägen är sedan riktigt trevlig, dock med lite förbehåll för att den på vissa sträckor var skumpig. Våra hojar klarade av det utan problem. Här hängde regnet åter i luften och en och annan droppe slog mot visiret, men utan att det kom någon egentlig nederbörd. Kort stopp för toalettbesök och kedjesmörj i Hindsaetter. Efterföljande sträcka längs en sjö var inte alls behaglig, tyvärr. Det var tydligen så att de grävt diken för dräneringsrör under vägen, ca. var 100:e meter och det skumpade rejält när vi körde över de dåliga asfaltskarvarna. Inte svårare än att vi sänkte hastigheten, helt enkelt.
Vi körde nästan ”uppe på fjället” och där var det relativt kalt och ganska kallt faktiskt. Det blåste ganska friskt och även småregnade. Ett asfalteringsarbete innan Bygdin gjorde att vi tvingades stå still i några minuter och kanske det var lika bra för vi kände att vi var lite kalla och kände att vi behövde något varmt i magen. När vi långsamt körde nedåt mötte vi några stackars rullskidåkare som troligen var på träningsläger. Omgivningarna utgjordes av en storslagen natur, med bra sikt över stora områden och med en verkligt mäktig och hög bergvägg.
Vid Bygdin blev det plötsligt kö, igen, och det visade sig att två busiga kokalvar planerade att ta sig över vägen, och gjorde även så. Trevligt med djur i frihet!
Allt rullade på i maklig takt ner till Beitostölen, och vi stannade hos YX för tankning och toabesök. Vi passade samtidigt på att äta ”slanger med potetmos” som värmekälla för kropparna. Det smakade bra!
Vi kom ner till en mer normal höjdnivå och började känna igen oss med tallskog och ängar vid sidan av vägen. Lufttemperaturen steg några grader, vilket var behagligt.
Senare passerade vi genom ytterligare ett vägarbetsområde och körde på grusväg, och våra hojar blev ganska smutsiga av det.
I Fagernes svängde vi in på E16 och det bar av rakt söderut på Valdresvegen/Oslovegen. Vi stannade vid en restaurang (Valdresporten) och besökte toaletten samt köpte något att tugga på och faktiskt tittade solen fram mellan molnen och värmde oss välbehövligt.
Småningom kom vi fram till Hönefoss, där vi letade efter hotellet utan att lyckas. Stannade vid en filmbutik och frågade om vägen. Det visade sig att vi var ca. 150 m från hotellet. Letade oss fram och parkerade på baksidan, samt checkade in. Rummet var lite romantiskt inrett och badrummet gick i klassisk stil. På väggarna fanns några målningar med något erotiska motiv. Ja se dessa norrmän... ;-)
Efter tips från receptionstjejen besökte vi den lokala indiskrestaurangen och det smakade väldigt bra med Tikka Masala! En mycket serviceminded och trevlig ägare/servitör tog hand om oss. 4,5 stjärnor av 5 igen.
Vi avslutade kvällen med en promenad i sakta mak på gatorna och eftersom det var fredagkväll hölls en konsert med levande artister – och dito musik, av det rockigare slaget.
10 augusti
Även Hönefosshotellet erbjöd en bra frukostbuffé och med mätta magar vi var väl förberedda för den sista dagens körning.
Ner till Oslo och försökte oss på en rundtur i staden med hojarna, men insåg snabbt att man behöver veta vart man ska för att kunna leta sig fram på ett effektivt sätt. En avstängd gata gjorde att vi inte nådde centrumkärnan och vi avbröt och körde helt enkelt vidare på E16 mot Sthlm. Kort stopp hos SHELL/7-Eleven vid Bekkelaget strax söder om Oslo för kisspaus samt vattenintag.
Efter en stunds körning genom flera tunnlar såg vi regnmolnen torna upp sig och jag stannade för att påkläda mig regnstället samt plastkassar på stövlarna. Det ångrade jag inte! Några rejäla regnskurar gjorde att kamraten, som inte hade regnkläder med, blev blöt från midjan och nedåt, medan jag klarade mig bra, förutom de tunna handskarna som givetvis blev genomvåta.
Nästa stopp blev hos Mosbaek i Örje, en bit innan gränsen till Sverige, där vi tankade och jag passade på att ge kedjan lite smörja.
Även när vi passerat gränsen så kom någon kraftig regnskur och när vi strax innan Grums stannade för lunchintag vräkte regnet ner några minuter. Vi var glada att vi satt inomhus.
Vidare mot Sthlm, och strax innan Örebro stannade vi till för att bestämma om jag skulle köra med kamraten några mil söderut eller köra direkt till Sthlm via Västerås och Enköping. Valde det senare alternativet – det var långt nog att köra för mig ändå.
Det blev en lång färd de sista 21 milen... med lite regn och sedan sol. Med ungefär 10 mil kvar att köra blev jag fruktansvärt trött, och klarade knappt att hålla ögonen öppna! Något har jag tydligen lärt mig som trafikant på vägarna genom åren och jag stannade en stund i Enköping för vila. Eftersom bränslet var på väg att ta slut i tanken så passade jag på att tanka och att kedjesmörja.
Den vidare färden mot Sthlm gick som på räls – med solen i ryggen och viss hemlängtan.
...fortsättning följer (för mycket text....)
-
I och med att Trollstigen är en riktigt stor turistattraktion så var det gott om trafik på vägen och tempot var lagom långsamt...
Körde vidare nerför mot Sylte/Valldal och någon mil före målet passerade vi en camping och en skylt där det stod något om ”Internationell BSA-träff” och vi fick alltså förklaringen till de många hojarna vi sett tidigare. Letade oss fram till Fjellro turisthotell och checkade in där.
View attachment 6424
Själva hotellbyggnaden var riktigt charmig, men vi bodde i ett modernare hus lite bakom. Helt ok rum. Efter ombyte tankade vi och begav oss på en kortare tur genom det lilla samhället. Körde upp på en liten byväg och kom fram till en betalväg (grusväg), som vi inte fortsatte på.
View attachment 6425
Beundrade utsikten en god stund, fotograferade och körde ner till färjeterminalen som nästa dag skulle ta oss till Eidsdal. Tillbaks till hotellet och vi bestämde oss för att äta i fiskrestaurangen 1 trappa upp. DET var verkligen delikat mat (öring), och med en jättetrevlig stämning med lagom soft musik och en bra servitris och servitör. 4,5 stjärnor av 5 möjliga!
9 augusti
Återigen uppvaknande vid 7.30 – och återigen till våt mark men inget regn i luften.
Vi åt frukost utgörandes av ungefär samma utbud som i Lillehammer och gjorde oss klara för snabb avfärd med färjan över till Eidsdal. Hann på minuten med färjan som gick 10.00. Kostnad för en MC var 46 NOK. Vägen slingrade sig uppåt och påminde en del om Trollstigen, men inte alls så otäcka sluttningar på sidan av vägen. Vi kom upp helskinnade även här.
Strax innan Geiranger började vägen att slingra sig nedåt och körtekniken vi använde var att köra med en låg växel och bromsa så lite som möjligt. En fantastisk vacker vy mötte oss! En fjord utan dess like tornade upp nedanför oss och jag hade faktiskt lite svårt att fokusera på annat än utsikten. De obegripligt branta sluttningarna som omgav vattnet långt där nere var väldigt höga och vattenfallen vi såg långt borta utgjorde en otroligt imponerande syn.
View attachment 6426
En stor turistfärja, som i våra ögon högt där uppifrån såg ut som en roddbåt i storlek, lade just till i fjorden och flera paddlande människor i kajaker kunde anas på det nästan spegelblanka vattnet. Färden nerför serpentinvägen bromsades effektivt av en nederländskt ekipage med ”hopfällbar husvagn” på dragkroken och det kanske var bra det, för vi hann med att se det mesta av omgivningarna. Nere i Geiranger var det många fordon och människor på vägarna som troligen var på väg för att få de bästa bilderna att visa för andra. Många hotell passerade vi på vägen upp från själva byn.
Jag grämde mig faktiskt lite att vi inte lyckades boka hotell i Geiranger, för det hade varit trevligt och mysigt att få strosa omkring där under en kväll. Jag kan tänka mig att upplevelsen av att få klättra/bestiga ett berg i närheten en morgon och titta hur solen höjer sig över horisonten är lite magisk. Jaja, kanske nästa gång...
Efter Geiranger slingrade sig vägen uppåt igen! Väldigt brant på vissa partier och en ovan busschaufför tvingades backa ett flertal gånger innan denne kom runt en av de tvära kurvorna. Det var dock inte något generellt problem vad vi kunde se. Vi hade i vilket fall som helst inget problem att gasa på de kurviga vägarna med våra 2-hjulingar.
Lite senare passerade vi höjden Dalsnibba, men beslutade att inte köra upp till toppen och körde istället vidare längs med sjöar och ett allt plattare landskap. Här blev vägen med ens rak och väldigt bra, och körsällskapet blev inspirerad av den och omgivningarna och gasade på lite mer än vanligt
Trots det något högre tempot blev vi ändå omkörda av 3 äldre hojar som höll ett snabbt tempo. På en av hojarna wobblade bakhjulet betänkligt och jag tänkte att det där kan inte vara bekvämt att köra med. Vidare ner genom vindlande vägar och en del vackra landskap. Emellanåt passerade vi någon liten by där det helt sonika gick får och betade i vägkanten(!) Första gången detta hände blev vi väldigt förvånade och trodde nog att de smitit ur en hage, men efter att detta upprepats på flera platser insåg vi att det är så det är och ska så vara. Bromsarna fungerade fortfarande på hojarna så det var helt enkelt bara att sänka hastigheten ytterligare för att inte riskera någon otrevlig incident.
Orten Lom är en vacker plats, åtminstone i själva samhället där vi passerade genom. En å/fors rinner rakt igenom samhället och vi körde över den på en bro.
Någon mil senare svängde vi av söderut och in på väg 51 som startar med en rejäl stigning! Kylan blev betänkligt påtaglig ju högre upp vi kom på berget. Vägen är sedan riktigt trevlig, dock med lite förbehåll för att den på vissa sträckor var skumpig. Våra hojar klarade av det utan problem. Här hängde regnet åter i luften och en och annan droppe slog mot visiret, men utan att det kom någon egentlig nederbörd. Kort stopp för toalettbesök och kedjesmörj i Hindsaetter. Efterföljande sträcka längs en sjö var inte alls behaglig, tyvärr. Det var tydligen så att de grävt diken för dräneringsrör under vägen, ca. var 100:e meter och det skumpade rejält när vi körde över de dåliga asfaltskarvarna. Inte svårare än att vi sänkte hastigheten, helt enkelt.
Vi körde nästan ”uppe på fjället” och där var det relativt kalt och ganska kallt faktiskt. Det blåste ganska friskt och även småregnade. Ett asfalteringsarbete innan Bygdin gjorde att vi tvingades stå still i några minuter och kanske det var lika bra för vi kände att vi var lite kalla och kände att vi behövde något varmt i magen. När vi långsamt körde nedåt mötte vi några stackars rullskidåkare som troligen var på träningsläger. Omgivningarna utgjordes av en storslagen natur, med bra sikt över stora områden och med en verkligt mäktig och hög bergvägg.
Vid Bygdin blev det plötsligt kö, igen, och det visade sig att två busiga kokalvar planerade att ta sig över vägen, och gjorde även så. Trevligt med djur i frihet!
Allt rullade på i maklig takt ner till Beitostölen, och vi stannade hos YX för tankning och toabesök. Vi passade samtidigt på att äta ”slanger med potetmos” som värmekälla för kropparna. Det smakade bra!
Vi kom ner till en mer normal höjdnivå och började känna igen oss med tallskog och ängar vid sidan av vägen. Lufttemperaturen steg några grader, vilket var behagligt.
Senare passerade vi genom ytterligare ett vägarbetsområde och körde på grusväg, och våra hojar blev ganska smutsiga av det.
I Fagernes svängde vi in på E16 och det bar av rakt söderut på Valdresvegen/Oslovegen. Vi stannade vid en restaurang (Valdresporten) och besökte toaletten samt köpte något att tugga på och faktiskt tittade solen fram mellan molnen och värmde oss välbehövligt.
Småningom kom vi fram till Hönefoss, där vi letade efter hotellet utan att lyckas. Stannade vid en filmbutik och frågade om vägen. Det visade sig att vi var ca. 150 m från hotellet. Letade oss fram och parkerade på baksidan, samt checkade in. Rummet var lite romantiskt inrett och badrummet gick i klassisk stil. På väggarna fanns några målningar med något erotiska motiv. Ja se dessa norrmän... ;-)
Efter tips från receptionstjejen besökte vi den lokala indiskrestaurangen och det smakade väldigt bra med Tikka Masala! En mycket serviceminded och trevlig ägare/servitör tog hand om oss. 4,5 stjärnor av 5 igen.
Vi avslutade kvällen med en promenad i sakta mak på gatorna och eftersom det var fredagkväll hölls en konsert med levande artister – och dito musik, av det rockigare slaget.
10 augusti
Även Hönefosshotellet erbjöd en bra frukostbuffé och med mätta magar vi var väl förberedda för den sista dagens körning.
Ner till Oslo och försökte oss på en rundtur i staden med hojarna, men insåg snabbt att man behöver veta vart man ska för att kunna leta sig fram på ett effektivt sätt. En avstängd gata gjorde att vi inte nådde centrumkärnan och vi avbröt och körde helt enkelt vidare på E16 mot Sthlm. Kort stopp hos SHELL/7-Eleven vid Bekkelaget strax söder om Oslo för kisspaus samt vattenintag.
Efter en stunds körning genom flera tunnlar såg vi regnmolnen torna upp sig och jag stannade för att påkläda mig regnstället samt plastkassar på stövlarna. Det ångrade jag inte! Några rejäla regnskurar gjorde att kamraten, som inte hade regnkläder med, blev blöt från midjan och nedåt, medan jag klarade mig bra, förutom de tunna handskarna som givetvis blev genomvåta.
Nästa stopp blev hos Mosbaek i Örje, en bit innan gränsen till Sverige, där vi tankade och jag passade på att ge kedjan lite smörja.
Även när vi passerat gränsen så kom någon kraftig regnskur och när vi strax innan Grums stannade för lunchintag vräkte regnet ner några minuter. Vi var glada att vi satt inomhus.
Vidare mot Sthlm, och strax innan Örebro stannade vi till för att bestämma om jag skulle köra med kamraten några mil söderut eller köra direkt till Sthlm via Västerås och Enköping. Valde det senare alternativet – det var långt nog att köra för mig ändå.
Det blev en lång färd de sista 21 milen... med lite regn och sedan sol. Med ungefär 10 mil kvar att köra blev jag fruktansvärt trött, och klarade knappt att hålla ögonen öppna! Något har jag tydligen lärt mig som trafikant på vägarna genom åren och jag stannade en stund i Enköping för vila. Eftersom bränslet var på väg att ta slut i tanken så passade jag på att tanka och att kedjesmörja.
Den vidare färden mot Sthlm gick som på räls – med solen i ryggen och viss hemlängtan.
...fortsättning följer (för mycket text....)
-