Triangulering är a och o - och att fixera framhjulet i sidled.
Har du ett erdesläp så står ju hojen i ett spår, bara att spänna ned åt sidorna, saken biff s.a.s.
När jag fraktar crossar på vanligt öppet släp är det framhjulet i hörnet på kärran, och ställa hojen lite på sniskan som gäller, och spännband ned från styret mot lämpliga fästen på kärran, och ett band bakåt som håller baken stilla så det inte studsar runt.
Det är ju same-same på större hojar, ställa den i mitten med framhjulet mot lämmen fungerar - OM du fixerar framhjulet i sidled (sticker det så ligger hojen) med band runt hjulet och ned mot något lämpligt framför lämmen (balk, krok, etc).
Säkra med ett par remmar till från passagerarpinnar eller ram mot krokar på sidorna.
/J
Nej, finns ingen anledning dra i botten. Bara så pass att den inte kan fjädra ihop mer av egen vikt (kanske 2/3...) när vagnen skumpar. Fäst i styret om det är stabilt nog, jag brukar dra runt styrkronan men det är inte säkert det funkar pga plast eller annat. Sen säkrar jag med en rem på varje sida från ramen. Har aldrig varit med om tillbud...
Skickat från min Neo, ursäkta om jag är kortfattad.
Det är bara det att med den metoden du beskriver så gör du kardinalfel 1A.
Man skall *ALDRIG* spänna i fjädrade delar av cykeln, som styre, fotpinnar, ram etc.
Man spänner i hjul, nederdel av fjäderben, bakände av baksving eller annat som inte är fjädrat, annars är risken stor att man antingen har en surrning som lossnar eftersom hojen fjädrar, eller så måste man spänna så hårt att fjädringskomponenterna lätt tar skada.
Jag har kört med en eller två tunga touringhojar på mc-transportsläp hundratals mil, och för egen del så spänner jag vardera sidan av undre gaffelbenet snett framåt/nedåt, och bakhjulet nedåt på båda sidor. Efter att jag efterjusterat spännbanden efter en kilometer så står hojen/hojarna bergstadigt sen resterande c:a 150 mil (eller mera)