Tankar från diket

[Blåflagg]

Har idag suttit i diket och väntat på bärgning, andra gången på två år. Förra året självförvållat, bensinstopp pga fel på tankmätaren, nu verkar det vara batteriet som gett upp.

Vad jag reagerade på under de timmar jag satt där idag är folks totala ointresse av att hjälpa till. Är vi så invaggade i att alla kan klara sig själv ? Suttit ca två timmar idag och fem motorcyklar passerade. Två hälsade, tre gjorde inte ens det och antalet bilar som passerade tappade jag räkningen på. Man kanske tror att sporthoj hjälper sporthoj, glidare hjälper glidare etc men det tänket funkade inte heller. Kör BMW GS men även en sådan passerade (hälsade dock :tummenupp) Att jag hade problem tror jag var synligt, all packningen på backen, båda sadlarna av osv.

Det ser tyvärr ut som ut som att hjälpsamheten oss trafikanter emellan blir sämre och sämre.
Jag förväntar mig inte att det skall vara en mekaniker som stannar eller att alla stannar, men någon, om så bara för att visa att man bryr sig. Att man kanske är försiktig med var och för vem man stannar kan jag förstå, finns typer där ute, men ändå så känns det som om hjälpsamheten försvunnit.

Nåväl, frun fick rycka ut med bil och släp så hem kom jag iallafall. Efter mat och en öl ser det lite ljusare ut och jag får ta tag i problemet med mc:n.

 

[Hojkul!]

Ajdå, det är inte bra att det verkar vara på det viset.
Själv blev jag stående en gång för 3 år sedan i Sigtuna - då batteriet gav upp. Motorn gick inte runt ens 1 mm...
Förvisso stod jag på en sidoplats med info-tavla och det var inte särskilt tät trafik just där, så kanske var det inte så underligt att ingen frågade om jag behövde hjälp.
Jag fick helt sonika gå ut till vägen och vinka in en bilist. Det var en äldre herre som stannade och var mycket hjälpsam och lånade ut sina startkablar. Motorn startade direkt men stannade på stört när jag kopplade bort en av kablarna. Kortis i batteriet.
Slutade med att jag fick ringa efter hjälp (snälla pappa, som alltid ställer upp, kom med ett lånat MC-batteri )
Lår oss tänka till lite när vi ser en med-MC-människa som kanske behöver hjälp. Det kostar oftast ingenting att stanna och fråga om man kan hjälpa till på något sätt.

 

[påK-en]

Ser det som en självklarhet att hjälpa till, har till och med åkt ett par mil och hämtat transport och skjutsat en (semestrande) mc med havererat bakhjulslager till verkstad, blev dock förvånad över att offret inte visade speciellt stor tacksamhet. Detta innebär dock inte att jag inte ställer upp för nästa behövande.

 

[swischmc]

Kan det bero på var man får problem?
Jag, som bor långt ute på landet, "placerade" bilen i diket en dag i vintras. Alla som passerade stannade och undrade om jag behövde hjälp.

När hojen gått sönder har jag haft turen att vara i närheten av folk, så de har liksom inte kunnat ignorera mig!
Själv brukar jag inte stanna när jag ser att personen i fråga pratar i mobilen. Jag förutsätter att de fixar hjälp själva. De gånger jag har saktat in vid mc-ist som stått bredvid hojen, har jag fått tummen upp och kört vidare.

Jag tror att TS har rätt i att många inte vågar stanna, eftersom det skrivs om folk som råkat illa ut.

Kanske tror man att man inte kan hjälpa till? Hur många klarar idag att felsöka en hojmotor?

 

[Bob Sweden]

Kanske tror man att man inte kan hjälpa till? Hur många klarar idag att felsöka en hojmotor?

Inte det som är grejen, räknar inte med att kunna hjälpa på plats men kanske kan man assistera med något?
Bensin, bogsering eller skjuts bort från motorvägen iallafall.
Reparation på plats kan man nog glömma i de flesta fall, men känslan av att ha blivit sedd och hos motparten känslan att kunna göra skillnad är nog så viktig.

Kollektivet, "VI" ska inte heller glömmas.
VI hjälper varandra.

Eller hur?

 

[Chopperbyggarn]

Hade ett ärende in till Borås för ett par månader sedan på min gamla stelbens shovel och fick punka på bakdäcket och jag hann knappt få upp mobilen innan den första bilen stannade.... efter ett par minuter stannade en bil till!

Den första som stannade (hojåkare med en gammal Honda i garaget) hjälpte till att hyra en släpkärra och skjutsade mig o hojen den återstående milen till en däckverkstad i Borås som hade en ny innerslang. Fantistiskt hjälpsam man!! Tack tack om du läser här!!:tummenupp

1989 på väg ut från Los Angeles norrut mot Pacific coast highway 1 (med samma hoj som ovan) fick jag punka på bakdäcket o inga däckverktyg med mig... men här var det stört omöjligt att få någon att stanna... till slut lyckades jag få stopp på en ambulans vars personal bara var sura, dom ringde efter Highway Patrol som kom så småningom som i sin tur ringde efter en bärgare.

I samma land på samma resa blev det ytterligare en punktering på landsbygden i Alabama och här stannade nästan varenda bil .. blev nästan lite jobbigt att förklara situationen gång på gång för alla hjälpsamma personer. Vi tog loss bakhjulet och följde med en man och fixade punkan blev tillbaks skjutsade till hojen och mannen ville inte på något sätt ha betalt som tack för hjälpen.

Min personliga slutsats efter alla gånger jag behövt hjälp genom åren är att ju mer ödsliga områden det varit desto hjälpsammare har folk varit.

Anders.J

 

[swischmc]

Inte det som är grejen, räknar inte med att kunna hjälpa på plats men kanske kan man assistera med något?
Bensin, bogsering eller skjuts bort från motorvägen iallafall.
Reparation på plats kan man nog glömma i de flesta fall, men känslan av att ha blivit sedd och hos motparten känslan att kunna göra skillnad är nog så viktig.

Kollektivet, "VI" ska inte heller glömmas.
VI hjälper varandra.

Eller hur?

Jag tycker absolut att vi ska hjälpa varandra i trafiken, och som jag skrev så stannar jag om personen ser ut att behöva hjälp.

Frågan var mer retoriskt ställd. Kanske vågar folk inte stanna för att de inte tror att de kan hjälpa till. Flera 50-plussare jag pratat med menar just detta, vi kan inte få igång nya bilar/mc´s ändå så de får ringa efter hjälp själva. "Dessutom har ju alla telefon med sig numera..."

Självklart handlar det om att få bli sedd, att känna att någon hjälper till när man sitter i knipa.

 

[Cyborg]

Välkommen till dagens samhälle, här bryr vi oss enbart om oss själva och våra vänner och bekanta, inga andra. Vad är det som gör detta? samhällsklimatet, uppfostran och skolan, får man aldrig lära sig att man borde hjälpa till och varför då kommer man troligtvis inte göra det. Blir man själv sur om man själv får problem? ja, då tycker man att någon borde stanna men man skulle inte göra det själv.

Skulle köra av en färja en gång med hojen och såg en Saabcabriolet som stod lite tokigt till och vinkade, första bilen som körde av stannade och ägaren till Saaben frågade om han kunde få starthjälp varav mannen i bilen svarar: "det kommer andra" så bara kör han därifrån. Själv var jag sist och såg att alla bilar bara körde förbi Saaben och han fick ingen starthjälp för att alla resonerade som den första personen gjorde: "varför ska just jag bry mig när det finns andra".

 

[Blåflagg]

text,text, blev dock förvånad över att offret inte visade speciellt stor tacksamhet. Detta innebär dock inte att jag inte ställer upp för nästa behövande.

Detta är också ett fenomen som jag förvånas över. Märklig inställning...... Men bra att du fortsätter med dina goda gärningar :tummenupp