Sant Peter. Nya ord tillkommer ständigt och oftare är det engelska ord som skrivs samman med svenska ord; t.ex. "back up-enhet", som alltså
inte skrivs "backup enhet", "back upenhet", "back up enhet", "back-up-enhet" och inte heller "backupenhet".
Som du Peter skrev tidigare, visst förstår man oftast av konsensusen vad som avses i en dialog, men inte alltid.
Snartkommerkanskeviallaattskrivaheltutanmellanslag,kommatecken(samtparenteser)ochandraskrivreglersomivanligafallgörattandraenkeltförstårvadvimenar.
Eller så går ut veck lingenen mot att sär skriva all ting när det hand lar om skriv språk och kan ske även i tal språk.
Enkelt att läsa? ;-) Nej inte alls. Väldigt tröttsamt att läsa, tycker jag och många andra.
"Skum tomte gillas av sjuk sköterska"
Vad avses egentligen? En sjuksköterska som gillar godiset skumtomtar? Eller avses en sjuk sköterska som har en viss förkärlek till en skum tomte?
"I Värmland ska polisväsendet ha mindre poliser från årsskiftet."
Jaha, vilken fördel/vilka fördelar är det med mindre poliser? Upptar de kanske för stor plats i polishuset eller i sina fordon?
Ju tydligare man är i sitt kommunicerande, desto färre misstolkningar och onödiga frågor.
Jag delar inte uppfattningen att tal- och skrivspråket alltid blir bättre av "utveckling". Däremot tycker jag att de som har förutsättning bör prata och skriva på ett klart och tydligt sätt, så att de allra flesta andra förstår vad som avses.
Givetvis är jag medveten om att det finns både tal- och skrivsvårigheter som ett slags "handikapp" för några människor, och jag tror att de andra har förståelse för detta.
Men när det blir uppenbart att det (kanske på grund av lathet) slarvas med både tal- och skrivspråket, ja då är det dags att försöka få till en förändring. Varför? Jag vet inte hur andra tycker, men om jag t.ex. läser en artikel eller en rapport/avhandling där skribenten skriver på ett osammanhängande sätt, otydligt, felstavande, och med särskrivningar, ja då tappar jag helt enkelt förtroendet för innehållet (och kanske även för skribenten).
Som ett exempel kan jag nämna de s.k. kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet som numera helt har tappat koncepterna kring detta. Några tidningar har till och med infört en slags "klagoruta" där man kan påpeka ev. felaktigheter! Snacka om att sopa det egentliga problemet under mattan...
Man ska ha klart för sig att de som får stort utrymme i olika media, faktiskt "styr" människors användande av både tal- och skrivspråk. Se detta exempel; "Tjur Ruset" och "Kalv Ruset", som alltså avser en årligt återkommande terränglöpartävling i trakterna kring Stockholm. Om man nu avser att tävlingen ska heta Tjurruset, så bör man också skriva det, och inte "Tjur Ruset"... På den officiella hemsidan skrivs det "Tjur Ruset" och inte Tjurruset. Alla som läser detta ord anar att det ska heta Tjurruset, men blir osäkra. Och denna osäkerhet blir allt vanligare, särskilt bland "den yngre generationen" som ska ta in allt mer information om allt möjligt. Och om de yngre människorna blir osäkra, ja vem ska då lära dem språket?
