SMC artikel Lösgrus

[Hasse]

Läste med intresse den nyutkomna MC-Folket om Nils Svenssons kamp för rättvisa fint beskriven av Petra Holmlund.

Artikeln stärker mig i min tidigare uppfattning att Vägverkets entreprenörer ( de som asfalterar och nyanlägger vägar på uppdrag av VV) inte har något större tryck på sig och kan göra lite som de tycker.

Om någon kör omkull på en grussträng så får visserligen denne ersättning från
försäkringsbolaget men här borde vi betydligt mer kräva ansvar från
den enhet som slarvar. I varje fall bli tagen på allvar och inte slarva bort
foton osv.
En statlig myndighet kan kosta på sig att negligera en privatperson i kraft av
sitt ämbete och överlägsenhet i makt och resurser. De försöker på olika sätt att utrota MC-åkaren syns det som?!
Här borde Nils stödjas i sin fajt om rättvisa.
Jag ger honom rätt i att detta är en principsak och sådanahär olyckor är dels helt onödiga samt att också försäkringspremierna stiger.

Vi i MC-kollektivet skall ta vårat ansvar och iaktta försiktighet på vägarna
men med det menas inte att därför ge fritt utrymme att inte VV skall sköta sitt jobb.

Jag skulle gärna lägga en slant i en grusfond hos SMC för att säkerställa att
Nils inte skall känna sig ensam och att fonden betalar om Nils skulle bli fälld.

Grus på väg är ett otyg och Alla som åker MC har garanterat blivit överraskade någon gång.
Även Magnus Klys har i sin artikel i samma tidning uppfattningen att VV
sitter säkert i sadeln då det enda som hjälper är att stämma dem inför domstol. Som privatperson riskerar man då hela sin ekonomi.

Skulle nu Nils få experthjälp med att få fotona granskade och vinna målet så
kan väl inkomna medel gå till skadefond eller andra behjärtansvärda ändamål.

Har jag fel eller drar jag förhastade slutsatser?
Är det fler som har synpunkter i saken?
hasse

 

[Strömma]

Jag håller helt och hållet med dig, både vad gäller deras nonchalans till att hålla efter vägarna (så många kr kan det inte kosta att sopa rent efter att man har lagt ny belägging), men också vad det gäller det helt idiotiska systemet där man tvingas klaga till samma instans som har avslagit ärendet från början. Och visst är det en principsak, men precis som du säger så är det för stora risker för att en enskild individ ska våga få saken prövad.

En insamling tycker i alla fall jag vore ett vettigt alternativ, som dessutom förhoppningsvis kan ge något tillbaka om dom för ovanlighetens skull förlorar. Om alla medlemmar lägger 10kr var blir det 750.000, lägger vi 20kr blir det 1.500.000. Det som eventuellt skulle bli kvar efteråt går som sagt att använda till andra bra ändamål, och i annat fall kan dom stå kvar tills vidare, det lär inte vara sista gången något liknande inträffar.

Tillsammans är vi starka som det heter, och det verkar dumt att inte utnyttja det, så jag är för förslaget.

 

[Bengt Allevad]

Håller helt med och jag har i många år sett gruset på vägen som fara nr. två i en rangordning med viltet som etta.

Bara med den skillnaden att när det det gäller gruset, är det människor som i de flesta fall kan bestämma om det skall finnas där eller inte.
Jag är beredd att kalla det ren cynism från vägverket. Visa att MC är en särskild riskfylld fordonsform genom att gärna späda på med lite extra risker. "I kraft av sitt ämbete" kan man ta till stora krafter.

Gärna en grusfond, jag är med.

Både för att hjälpa MC-kompisar att få rätt mot vägverket och att kanske också visa extra tydligt vad vi är utsatta för. Det betalar jag gärna en slant för.

 

[Ronin]

Hej.
Läste med intresse artikeln i MC-folket.

Jag är en (av de uppenbart få) som fått VV att betala ersättning för kraschad MC i samband med vägreparation och lösgrus. Den aktuella vägsträckan var lagad m.h.a. oljegrus som tömts här och där på körbanan. Skyltning saknades helt.

Jag åkte tillbaka till olycksplatsen samma kväll och dokumenterade högarna med oljegrus. Använde sedan blanketten som fanns på VVs hemsida och gjorde en saklig anmälan där jag belyste vilka regelbrott som de gjort. Det tog nog 1-2 månader efter att jag skickat anmälan till beskedet kom. VV tog dock på sig fullt ansvar och stod för de kostnader jag yrkade på utan diskussioner. Tur i oturen kanske.

Problemet är att de inte lär sig av de anmälningarna de får in och gör några konkreta åtgärder för att förbättra detta. Istället talar de om deras nollvision men för vem gäller den? Uppenbarligen inte för hojåkare. Vi passar helt enkelt inte in i den visionen.

Det jag upplevde som mest problematiskt efter min olycka var att jag tappade lite av den "avspända" körstil som jag tränat upp innan. Att köra utan att spänna axlar och armar samt att våga hålla blicken i utgången av kurvan istället för 1 m framför hojen. Det tog i princip en hel säsong, året efter olyckan, för att träna upp denna körstil igen. Tyckte nämligen att jag såg oljegrus i varenda kurva och blev därmed stel som en pinne.

En grusfond är en bra idé men jag vill ändå att SMC skall fortsätta att driva dessa frågor mot VV. Tror nämligen att problemet är större än vad statistiken visar då många helt enkelt accepterar olyckan och låter f-bolagen stå för kostnaden mot en självrisk. Det var nämligen min första tanke.