Jovars, det är ett jäkla blodhundskoppel ute nu och sniffar - men det är inte så underligt.
Det verkar vara en märklig olycka, och den är ändå märkligare beskriven i media.
Motorcyklisten 'välte' och dog på fläcken.
Redan där uppstår en mystiskt informationsvakuum som vi är angelägna att fylla eftersom det är en av oss som dött och vi alla vet att det kunde varit oss själva som rubrikerna beskriver.
Det underliga fortsätter:
Bilisten var ju inte alls inblandad i själva olyckan.
Men hans bil är tagen i beslag. Fast inte i Skåne...?
Ibland 40 och ibland 50.
Luddigheter, obehagliga vinklingar, sloppy rapportering - det klart att man vill veta.
Äckelskräckveta. Det ligger i vår natur.
Ett av dom mindre smickrande dragen, måhända, men så är det.
En man är död. Rimligen både någons son och på samma gång någons far - mitt i livet som han var.
Tragiskt som tusan, men personligen är jag allergisk mot vardagsvifar och randomripar.
Jag tror inte jag känner karln, men jag sörjer honom gärna som motorcyklist.
...efter att jag fått reda på vad i jisse namn han råkade ut för!
Jag är säker på att det finns nära och kära som tycker annorlunda, och det skall dom isåfall göra.
Det är precis lika mänskligt att bli övermannad och handlingsförlamad av sorg.
Men, är det så att snubben tvingats väja för en trepricksmänniska i bil och därefter gått omkull i Trafikverkets lösgrus, för att sedan fortsätta in i Tingvalls dödsräcken så är det en sjusjungande skandal! Då är det noll vision själv som varit ute på vägen och svingat lien!
Men vem skall ta reda på om det var så?
De närmast anhöriga som fått en helt ny vardag att förhålla sig till?
Eller är det vi - som skall fortsätta finnas, köra och överleva i en alltmer fientlig trafikmiljö som behöver föra den kampen?
Jag kan känna med de anhöriga, jag kan sörja - men först vill jag veta vad som hände.
Var det en pillerknarkande buse på stulen hoj utan hjälm som tokbombade så blir mitt engagemang mindre sprakande. Jag lovar.
Men det känns inte så i detta fallet. Detta känns riktigt, riktigt illa!
Jag har vält åtskilliga motorcyklar. Då har dom stått stilla, och jag har svurit.
Jag har även vält med motorcykel. Dom gångerna har omständigheterna varit så larviga att man bara legat kvar och skrattat åt eländet.
Men jag skulle inte vilja att mitt eftermäle som motorcyklist blev att jag "välte och dog".
Hampe