Se där, nu kör vi igång med flosklerna direkt.
Detta är nog det jag är mest allergisk mot. Vad betyder det där egentligen?
"Försök inte Tänka för mycket, det är inte bra för Dig"?
Att ge upp sin egna reflektioner och acceptera saker som det är istället för att göra ngt åt det?
Nja, det jag beskriver är vår inre resa till Gud - tyst inre bön. Var och en av oss har en sådan resa..... även de som inte tror... eftersom Gud finns.
Det är svårt att inte tänka för mycket under bönen och det är svårt att finna tid och sitta ner och bara ta emot Gud.
Jag förstår att det kan ses som hyckleri att bara sitta stilla och be utan att göra något för de fattiga, eller ge pengar till någon präst som åker ner med biblar till barn som svälter. Biblar går inte att äta.
Samvetsfrihet för att vi skänker pengar eller ber en bön för dem som lider har vi inte, men det är bättre att göra det än att inte göra något alls. Även det kan ses som en kärleksgärning.
Det finns de som har en kallelse att be inre bön för världen och oss som innebor den. Där kommer vägen till Gud in igen. Alla har inte kallelser till något aktivt.
Men vi har våra problem också här i Sverige. Det behöver inte vara ett i-landsproblem som att bankomaten är trasig när vi kommer fram till den. Det finns andra saker också där vi kan göra skillnad. Även ni som inte tror gör skillnad genom att skänka pengar eller göra något annat för något ändamål. Det behöver man inte tro på Gud för att göra. Det finns människor som lider av ensamhet och som inte själva har valt ensamheten. Det är exempel på lidande vi har här hos oss.
Till exempel det SMC gör för oss motorcyklister med sin medverkan vid MC-gudstjänster tillsammans med svenska kyrkan, är något positivt. Även om vi motorcyklister här inte svälter.
SMC gör mycket för oss som har motorcyklar som intresse. Om kollekten, eller om man vill kalla det något annat, går till något ändamål för motorcyklismen.
Det får vara slutet på predikan den här gången. (OBS! Jag är inte präst). Det blev bara lite långt.